Det starkaste vittnesmålet

Titta på Colleen Willards vittnesmål.
Det är långt men värt varenda minut.
Saker och ting faller i ett annat ljus när man sett hennes berättelse, och jag kommer att ta emot eukaristin och läsa rosenkransen i ett nytt ljus!

Ateismens verkliga sida - meningslösheten

Jag hörde på P1 idag, programmet Biblioteket som pratade om Albertus Camus. Filosof, Nobelpristagare och Ateist.
Han är dessutom en sann ateist då han räknar med en större tillvaro i sitt perspektiv.
Han ser till människan, inte en för tillfället lyckad medelklassperson.
Han ser till evigheten, inte ett tioårsperspektiv ifrån att man ligger på topp.
Han drar därav följande konsekvenser av människans tillvaro ur ett ateistiskt perspektiv:

Tillvaron är absurd för människan, hon har inget meningssammanhang att hålla sig till, det finns inget paradis som man har lämnat och det finns inget paradis att förväntas sig längre fram. Utan vi är just här och nu där är man alldeles ensam och en människans längtan har inget fäste utan världen bara är. Stenar, träd, vatten, liksom hennes kropp bara är men hennes själ är vilsen.

Inga positiva ord men sannfärdiga ur hans perspektiv.
Detta är vad som också borde stå på de nya ateisternas kampanjer, citat från sina filosofer.

Helgonens värld

Blir du fängslad av sagor och fantasy, med strider mellan onda och goda makter, synliga och osynliga?
Blir du inspirerad av superhjältar som spindelmannen eller stålmannen, som avvänder sig av övernaturliga krafter och egenskaper, och en moral som står för det goda?
Blir du lockad av Harry Potters värld, där inget tycks omöjligt och fysikens vanliga lagar upphävs?

Tyvärr så vet vi ju att allt detta är sagor, men tänk om...

Välkommen till Helgonens värld! Eller rättare sagt Kristi värld genom helgonen.
För allt som står ovan överträffas i denna värld!
Fast inte alltid lika spektakulärt vid ett första påseende, men med en mycket större genomslagskraft och renhet.
När man börjar studera helgonen så öppnar sig en värld som tycks lika vår – men ändå inte.
De begränsningar vi lärt oss gäller inte, vårat rationella tänkade hamnar platt.
Och man undrar – varför är dessa personers öden och gärningar så okända för de flesta?

Här finns en verklig kamp mellan goda och onda makter – som kan ta otroliga uttryck, för där det finns stor renhet där finns också ondskan.

Livsfarliga lekar

Denna video visar ett vittnesmål vad som kan hända när man ger sig in i okulta saker.
Det slutar bra för henne, men tänk på alla som inte alls vet var dom ska vända sig med sin rädsla.
Dom som aldrig lärt sig att be.

Hinduiskt par blir katoliker efter drömmar om Jungfru Maria

En fantastisk historia om ett Hinduiskt par från Singapore där hon börja drömma om junfru Maria.
Bland annat så drömmer hon om en kyrka, vilket visar sig vara just den lokala katolska kyrkan.
Efter utbildning och fler drömmar så döps, konfirmeras och vigs paret - samma dag.

Hur många svenskar tål världen?

Utdrag ur "Hur många svenskar tål världen?":

Under senare delen av 1900-talet har vi bevittnat en fullkomlig konsumtionsexplosion. På lite drygt tjugo år, mellan 1975 och 1998, har konsumtionen i världen fördubblats. Men det är långt ifrån alla som har fått ta del av konsumtionstillväxten.

I själva verket är orättvisorna stora. Den rikaste femtedelen av jordens befolkning står för 86 procent av den privata konsumtionen – den fattigaste femtedelen endast för 1,3 procent. 225 miljardärer äger lika mycket som hela den fattigaste hälften av jordens befolkning. Världens två rikaste personer har tillsammans mer pengar än de 48 fattigaste länderna i världen. Bara inköpen av glass i Europa motsvarar 60 miljarder kronor – lika mycket som det skulle kosta i extraresurser för att ge jordens alla barn en grundutbildning.

Sifferexemplen kan göras oändliga.

Jag hittade denna intressanta skrift på Naturskyddsföreningens hemsida - man blir omskakad när man läser och man vill bara en sak - SLUTA KONSUMERA!

Ett annat utdrag:
Något förenklat kan man säga att
svenskarna har för lite tid och för mycket
pengar. De använder därför den tid de har till
att spendera så mycket pengar som möjligt
(till exempel på långväga semestermål) och
använder sina pengar till att spara tid (till
exempel i matlagning).

Vad är vänskap & relationer?

Det handlar i alla fall väldigt mycket om att ge upp en del av sig själv, sina planer, sitt sätt att göra saker på, osv.

Något som går tvärt emot den individualistiska nutidsmänniskan.

Är det kanske därför vi idag ser så många spruckna relationer, ensamhushåll och glömda människor, gamla som unga?

Och att många ersätter mänskliga relationer med annat som att spela golf, meka med bilar eller husdjur.
Dessa älskade husdjur som erbjuder en relation nästan helt på mina villkor.

Är det också därför som vi ofta undviker blicken när vi möts, och om man ändå blir tvingad att samtala så gör man det i hast, snabbt, effektivt och med en ansats att man inte vill eller har tid för något djupare samtal.

Mänskliga relationer är krävande för man måste ge av sig själv, lyssna på andra anpassa sig till andra och deras sätt att vara och göra saker. Ja om två personer möts i en relation så måste man rent statistiskt ge upp hälften av hur jag vill ha det - vilket är mycket mer än man tror.
Annars blir det bara ett snabbt möte men ingen relation.

Teaterpjäs från SUD -09

En teatergrupp från Tensta spelade upp en fantastisk teater på Stiftsungdomsdagarna i Vadstena.
Och dom gjorde det mycket bra!
Här finns pjäsen att se på youtube med en grupp från USA.

SUD 2009 i Vadstena

Jag har just återhämtat mig efter en fantastisk helg.
SUD 2009 - SUKs 75-års jubileum samt stiftvallfärden.
Att se dessa 450 ungdomar i en blandning med nunnor, munkar, präster och biskopen är hoppfullt och framförallt stärkande i tron.
Att se bl.a. Danny uppträda i tältet och se ungdomarna dansa och mitt bland dessa står vår biskop.
Att sedan efter midnatt gå till gymnastikhallen för tillbedjan och bikt.
Någon sa, "på dessa läger behöver man inte vara rädd för ALLA är snälla" - och det finns en otroligt fin anda som man inte stöter på i så många sammanhang.
Att se volontärer och andra hjälpa till på ett otroligt sätt. Organisationen fungerade mycket bra.
Man är priviligerad som får skicka två av sina egna barn till ett sådant evenemang!

Från det årliga utvecklingssamtalet

Chefen: ”Om man ser till det större perspektivet, har du några mål i livet?”
Anställd: ”Ja det är att bli mer kristen, att bli vad Gud vill med mig”
Chefen: ”Bra, men jag vill ha mätbara mål, kan du ange några mätbara mål?
Anställd: ”ja vet inte, det enda jag kan komma på är att bli helgon.”
Chefen: ”Bra! Och när blir man det?”
Anstäld: ”Ja, det startar med en utredning och den kan börja tidigast några år efter personens död.”
Chefen: ?!

Tron på Gud är inte en gissning.

Vi Kristna gissar inte på Gud, vi har en relation till vår Herre, där vi varje dag har ett utbyte med honom. Det är besvarade böner, lösningar på omöjliga problem, frid, närvaro, glädje, längtan,stöd, uppmaningar – bara bra saker, vem önskar inte allt detta?
Vi vet detta men kan inte bevisa det – vi kan bara säga som det är.

Det är konstigt, i dom flesta fall så tror omgivningen på vad man säger, men i detta fall tycks det vi säger ofta inte ens vara värt att överväga.
Och vi vittnar: att om man närmar sig Gud och uppriktigt söker honom så kommer man att få svar.
Det finns inget annat sätt – lyssna alla agnostiker och ateister!

Coldplay och Jesus

Jag följde med min dotter till Stockholm stadion igår för att höra och se Coldplay.
En fantastisk sensommarkväll med god stämning, fin musik och nästan alla sjöng med! Själv kunde jag inte låtarna - men man kan inte låta bli att vara lite stolt som svensk av den fina tradition vi har här att sjunga allsång. Bandets sångare blev uppenbart tagen och utnämnde sverigepubliken till den bästa - något jag även hört från andra band.
Men ändå saknade jag något, 30000 människor köar, betalar, och väntar i timmar - för en ljud och scenupplevelse, och kanske få se sin idol på riktigt.
Jag kan inte låta bli och tänka på detta under söndagens högmässa dagen efter. Här finns också fin musik som alla sjunger med i, men här finns det något mera. I mässan sträcker vi oss inte mot någron idol som egentligen är som oss alla andra, kanske lite bättre på att just skriva hits och spela gitarr.
Vi bugar oss för det enda som egentligen är värt att sträcka sig mot - vår Herre, Jesus Kristus.
Och där blir faktiskt hela upplevelsen mer sann. Vi gör något som står i samklang med vår djupaste personlighet - och då stämmer allt!
Vi är inte heller en anonym prick i folkhavet utan var och en får gå fram och ta emot vår Herre i eukaristin - och få det där personliga mötet som alla i publikhavet egentligen drömmer om.
Högmässan är det största man kan uppleva, och man upptäcker den allt mer och mer.

Pater Ulf Jonsson på EWTN

Passa på denna vecka att titta på en av våra Jesuiter i Uppsala.
Det är Ulf Jonsson som är med i Journey Home där han berättar om sin väg till tron samt om kyrkan i sverige.

Intressant samtal om kyrkan i Sverige

Ett intressant samtal om kyrkan i Sverige på EWTN.
Det är programmet Journey home med Marcus Grodi.
Anders Aborelius, Fredrik Emanuelsson och Ulf Johnsson deltar.

Annorlunda film - The perfect stranger

En dryg timme lång film från 2005 som handlar om ett restaurangbesök.
Men den som visar sig bjuda in är Jesus!
Många intressanta frågeställningar.

Koptisk präst - $60 miljoner på sitt huvud

Denna koptiska präst predikar för världens muslimer.
al-Quaida har satt ett pris på hans huvud, 60 miljoner dollar.
Hans budskap visas fyra gånger i veckan på Al Hayat ("Levande TV.")
En arabisk tidning har utnämnt honom till "Islams fiende #1"

En judes uppvaknande

Jag såg detta hoppingivande vittnesmål.
Det är en jude född i New York.
Han var framgångsrik och vid 29 års ålder hade han en examen vid Harvard men livet var ändå utan mening för honom.
Han hade då under en promenad ett möte med Herren, där han inför Gud fick se meningen med livet och hur fel han hittils hade tänkt i livet.
Han såg att de två sakerna han skulle ångra mest var alla det gånger han inte litade på Guds kärlek, och det andra var alla de gånger han gjort något utan värde i ett himmelskt perspektiv.
Han säger också att man även ur ett enbart själviskt perspektiv borde sträva efter att bli ett helgon, då detta är det enda som kan ge verklig lycka.

7 Secrets of the Eucharist - First Secret

Jag har sett fram emot en liten bok som jag läst mycket gott om.
Den heter "7 Secrets of the Eucharist" och är skriven av Vinny Flynn.
Cardinal George Pell skriver bl.a " A must read for any Catholic, In fact I would recommend it to anyone."
Boken kom idag och jag har läst första kapitlet.
Det heter "Eukaristin är levande"
Han skriver:
Hostian som vi tar emot är inte en sak, ett kex eller ett bröd! Det är en person, en levande person!
År 1916, som förberedelse inför Jungfru Marias uppenbarelse i Fatima så uppenbarades sig fredens ängel för de tre barnen.
Tredje gången ängeln kommer så kommer han med Eukaristin.
Kalken och hostian kommer i luften och ängel lägger sig i prostration (raklång på golvet med ansiktet nedåt.)

Vi syndare står ibland slött i kön för att sedan tankspritt ta emot eukaristin, medan en ängel lägger sig i prostration! En ängel som ständigt befinner sig inför Guds ansikte!
Det är ett ganska starkt budskap.
Vinny skriver vidare:
Vi ska som Johannes Paulus II sade odla en medvetenhet om Kristi verkliga närvaro i Eukaristin, genom tonfall, gester och beteende.
Och enligt kyrkan så ska vi visa en akt av vördnad inför mottagandet, det kan vara en bugning.

Som avslutning ett citat från St. Faustinas dagbok:
Jesus säger, "Så smärsamt det är att människor så sällan förenar sig med mig i den heliga kommunionen. Jag väntar på själarna med dom är kallsinniga för mig.
Jag älskar dom ömt men dom misstror mig.
Jag vill ösa mina nådegåvor över dom men dom vägrar ta emot.
Dom behandlar mig som ett dött objekt, medan mitt hjärta är fullt av nåd och kärlek."

Pier Giorgio Frassati

Liten biografi på svenska Wikipedia

Vad är himlen?

Enligt Augustinus, så ljuder oändliga lovsånger, det finns obeskrivliga dofter som inte avtar och framförallt är det Guds närvaro.
Sedan är det uppfattningsförmågan, enligt Father Arminjon så har man förmågan att ögonblickligen uppfatta allt, både helheten och detaljerna.
Father Arminjon skrev en bok om himlen som lilla Thérèse beskrev som ”en av de största nådegåvorna i mitt liv”
Han skriver vidare: alla ser och känner alla, vi kommer att älska varandra och all konkurrens kommer att vara borta!
Himlen är också helt befriad från en av människans största bekymmer – tiden.

En del uppfattar dessa beskrivningar som långtråkiga, men då har man kanske inte tänkt efter helt.
Om vi nu tänker oss de vänner som vi verkligen älskar att vara tillsammans med och som vi tycker att vi har en djup vänskap med.
Om vi sedan tänker oss en helt ny nivå på öppenhet mot varandra, som gör umgänget än mer fantastiskt.
Om man sedan tänker på hur många fantastiska människar som finns att upptäcka, kanske Petrus, Fransiskus, Katarina av Siena, moder Theresa och jungfru Maria.
Men ändå kommer alla dessa relationer att överglänsas av det direkta och personliga mötet med Gud - och att allt djupare lära känna honom.

Katoliker kom hem!

Vacker film som berör vår historia och bredd.

Länk med bättre kvalitet än YouTube

Magnus Nyman på EWTN

Jag vill passa på och tipsa om en mycket sevärd intervju.
Det är Magnus Nyman, katolsk präst från uppsala som intervjuas.
Han intervjuas i det utmärkta programet "Journey home" på EWTN.
Han är också Profssor i idé- och lärdomshistoria, och en stor del av programmet ägnas åt den katolska kyrkans historia i sverige.
Passa på - klippet ligger bara tills nästa program.

Den oerhörda styrkan i rosenkransen

Läser i Damians blogg om en omtyckt präst som dog av en stroke han fick mitt under en mässa.
Denna präst hade tidigare berättat hur han under sin tid som sjukhuspräst blev kallad till ett elevhem mitt i natten, för att ta hand om mordoffren efter den ökände massmördaren Ted Bundy.
När han kom fram så fick han veta att alla tjejer i huset var döda eller döende utom en som otroligt nog var helt oskadd.
Efter att ha givit den sista smörjelsen så fick han möta den överlevande tjejen, som inte ville prata med någon annan än en präst. Det visade sig att hennes mor hade fått henne att lova att som skydd be rosenkransen varje kväll, även om hon somnade, vilket hon gjort denna kväll. Så när Bundy kom in i hennes rum så hade hon rosenkransen virad runt sin hand.
Bundy berättade senare för prästen att när han kom in i rummet så kunde han omöjligt forsätta, utan han släppte vapnet och flydde.
Så stor är styrkan i vår Moders rosenkrans!

Jag ber rosenkransen, gör du?

Påvens pilgrimsresa i bilder

Länk

Varför handlar människan mot bättre vetande?

Undersökning efter undersökning visar att människan visst blir lyckligare om hon får det bättre, men bara upp till en väldigt basal nivå där dom grundläggande behoven är tillgodosedda. Därefter ökar inte lyckan automatiskt för att man får det ännu bättre.
Man kan sätta sig och resonera med dom flesta att pengar inte är det viktigaste, att pengar t.o.m kan vara destruktivt. Ändå gör många nästan vad som helst för att skaffa mer pengar och mer saker.

Har ni någon gång besökt ett shoppingcenter eller varuhus, har ni märkt stämningen som ofta råder på dessa ställen? Man är ofta helt inriktad på SITT projekt och att få tag på SINA saker. Om man ser sina medmänniskor så är dom ofta konkurrenter om den plats man vill ha eller de saker som man vill köpa. Denna inställning skapar inte glädje – glädje som alla egentligen vill ha.
Det värsta är att det är väldigt lätt att själv bli likadan, att följa med i andan.
Har ni provat att vara helt tvärtom – gå in på Bauhaus, prata med människor, hjälpa dom.
Jag lovar ni går ifrån Bauhaus lyckligare än någonsin!
Och det lovar jag att dom ni träffat gör också – och dom i sin tur kommer att göra andra lyckliga!

Längtan...

När man hör ljuv musik så händer det att man drömmer sig bort till en annan plats.
En plats med böljande vackra gröna landskap, ibland vid havet och alltid vackert väder.
Ibland är det fantastiska möten med glada och lyckliga människor.
Men framförallt är det en total harmoni – man är där man vill vara, man är hemma.

Denna längtan får människor att ge sig ut på resor, ibland lämna allt för att söka denna harmoniska plats.
Men dom flesta inser att dom inte kommer att hitta den där platsen.
Och att även om dom hittar den mest fantastiska plats, så kommer vardagens problem ifatt dom.

Men vi Kristna vet var den platsen är – och varför vi alla har denna medfödda längtan.

Hoppet!

Jag såg Fr. Groeschel på EWTN häromdagen.
Han berättade om en ”nyckel” man kan använda där samtal kring existensiella frågor är känsliga.
Han menade att frågan om hoppet är denna nyckel.
Man kan fråga vem som helst om hoppet, det behöver inte ens vara en religiös fråga.
Men den är så avgörande och avslöjande!

Vad har människor för hopp? Vad hoppas dom på av livet?
På kortare sikt eller på lång sikt?
Pengar & prylar, ("Den som har mest prylar när han dör vinner!") trygghet (pensionsföräkringar, kapital) eller finns det ett djupare hopp – bortom döden?

Jag tror att här kan man urskilja mellan dom som reflekterar över existensiella frågor och dom som inte gör det.

Tron - gissning eller förtroende

Vi kristna måste förtydliga vad vi menar när vi säger att vi ”tror” på Gud och Kristus.
Jag tror att många utifrån ser det som att vi önskar, gissar eller hoppas att Gud finns.
Och visst det ett uns sanning i detta, att vi ännu inte vet så mycket om Gud, men Guds existens är det inte frågan om, i alla fall inte för dom flesta.

Man skulle kunna likna det lite med en vän i fängelse.
Varje kväll smyger du till det lilla gallerfönstret för ett samtal.
Du har aldrig sett din vän men trots att han sitter i fängelse så är din vän väldigt inflytelserik så han kan lösa många problem som du ber honom om.
Om någon efter flera år frågade dig om din vän så skulle du kunna berätta en del saker om honom.
Du skulle också kunna bekräfta hur din vän flera gånger löst problem som du bett honom om.
Men du skulle inte kunna berätta hur din vän ser ut, hur din vän rör sig och allt du känner om din vän är sådant din vän valt att berätta för dig.
Men du skulle aldrig ifrågasätta din väns existens!

Efter många år med ett aktivt böneliv så är jag helt överväldigad av Guds handlande.
Ibland utdraget över långa perioder men också ibland blixtsnabbt – så man häpnar!
Alltid när man tittar tillbaks så inser man med vilken varsam hand Herren lotsat sin ofta förvirrade tjänare och själ och anpassat sig till den mognad man hade just då.

Vad lyckliga vi är och vilken outsinnlig skapare vi har!

Att be om hjälp

Det är lätt att tvivla på kraften av bön.
Att be om hjälp med ett problem eller när man står inför ett svårt val.
Det kan också vara att bli av med en dålig vana eller en synd.
Men ändå är bönen så avgörande!

Ibland blir det nästan komiskt, det är nästan som att trycka på en önskeknapp.
Vi borde utnyttja detta oftare!

Och jag är övertygad att om en icketroende på fullt allvar skulle ”prova på att tro” genom att be om något så skulle Herren inte vara sen att agera. Detta förutsatt att man ber om något som är gott och bra.

En erfarenhet jag har är att när vi ber om att bli befriade från laster så kan Herren skapa ett vacuum där lasten tidigare fanns. Det är som om lasten inte funnits och den har suddats ut ur ens medvetande! En annan liknelse är att det blir som ett grått, disigt och ointressant område som man liksom inte längre kan titta in i.

Därför vill vi, med änglarna och alla dina Heliga...

Tänk er att ni befinner er innanför ingången till en enorm katedral, det är lite halvmörkt som det kan vara i katedraler, men det är ljusare längre fram. Man kan bara ana koret och altaret.
Det ligger spänning i luften, en förväntasfull glädje och du hör en ljuv övernaturlig musik som liksom är sammankopplad med stämningen. De personer som finns i din närhet utstrålar glädje och kärlek och det finns inte en tanke på att själv försöka ta sig längre fram.
Dörren till katedralen öppnas och människor kommer gående i något som liknar en procession. Är det inte moder Teresa som kommer där? Hon ser på dig med oändligt öm blick och tiden stannar liksom upp, innan hon fortsätter in i kyrkan. Sedan kommer Dominicus tillsammans med Tomas av Aquino, bägge två möter din blick och tiden liksom stannar när ni utbyter dessa kärleksfulla blickar - som är mer än bara vanliga blickar.
Sedan kommer Katarina av Siena tillsammans med den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina. Katarina av Siena möter din blick,hennes blick uttrycker en renhet som får dig att rysa av glädje.
Samtidigt som detta pågår så känner du hur du fylls på med kärlek av hela din omgivning, då alla dessa har samma erfarenheter som du själv, och inget av detta kan man behålla - så det sprids bara vidare.
När sedan Fransiskus kommer in med sina trasor tillsammans med Petrus så höjs stämningen ytterligare. Vilken djupt förstående blick du får av Petrus! Alla har sina egenheter och ingen överglänser någon annan utan man kompletterar varandra. Nu tystas musiken tillfälligt ner och ingången lyses upp än mer, allt stannar upp några sekunder i glädjefylld förväntan.
Sedan kommer hon in, Himlens drottning - Jungru Maria, och hon möter din blick! Det är en kombination av ömheten hos Moder Teresa, förståelsen hos Petrus, renheten hos Katarina av Siena, hon ser dig och du ser henne – tiden stannar helt. När Maria passerat så är hela Katedralen full av miljoners miljoner människor som ny blir så tysta att man skulle hört om någon andats i källaren.

Nu fylls ingången av ett ljus som är så intensivt att det går rakt igenom dig, det känns i varje ben i kroppen. Ändå kan du se rakt in i det och se på han som kommer – Jesus Kristus - och han ser dig. Blicken innehåller allt och du vet att det är för just detta som du finns till. Du får så mycket kärlek att det liksom strålar ut från dig och vidare till alla andra. Helt plötsligt är du närvarande framför koret där mässan firas och musiken är nu kraftfullare än tidigare – när alla, änglar som människor tillsammans sjunger: Helig, Helig Helig! Är Herren Sebaot – och du ser och känner då Gud faderns närvaro vid altaret, han liksom omfamnar allt och finns i allt och han ser och möter din blick

The Journey home

Inspirerat av Johans inlägg:
På EWTN finns en serie om katoliker som konverterat

I det senaste programmet tar man också upp det mycket intressanta ämnet evangelisering.

Rikedom skapar tomhet - och längtan efter mening

Denna fantastiska berättelse är Paddy Kellys historia.
Han var en rockstjärna som levde ett liv i överdåd och lyx.
Han bodde i ett slott och reste med privatjet.
Han hade allt men kände sig ensam, isolerad och att hans själ var döende.
Då började han söka efter mening och han ställde sig frågan:
"Om inget av allt detta gör mig lycklig vad är det då för mening med livet. Varför finns jag?"

Efter att ha varit nära att ta livet av sig så råkade han se ett TV-inslag från Lourdes - och hand drogs dit.
Där började något växa inom honom.
Som senare tog honom till Medjugorje.
Han är numera Broder John Paul Mary.

Här finns hela historien samt Video

Jag har verkligen blivit Kristen!

Ibland händer det att man får fördjupade insikter i tron. Påsken är en sådan tid. För mig har denna påsk öppnat ögonen på ett alldeles nytt sätt. Jag får nästan uppfattningen att jag tidigade inte riktigt förstod och först nu upptäckt vad vår tro står för. Därav rubriken.

Vad jag verkligen tagit till mig är det stora i vår Herres korsfästelse, Han - inte bara som skaparen av Jerusalem, inte av Israel eller Jorden, utan hela vår tillvaro - varenda atom med alla dess lagar i hela universum, tiden samt människan med dess kropp och själ. Han kunde vilket ögonblick som helst kastat iväg eller förintat sina plågoandar - men han bara såg på dem, och älskade dem. Han kunde ha dundrat in i Jerusalem efter sin uppståndelse och utropat, vad var det jag sa! Men han närmade sig bara den närmaste kretsen med stor försiktighet. Han lämnade denna världen i tystnad och lät sina tidigare svikare föra det livsviktiga budskapet vidare.

Det finns något så stort i detta, och man kommer säkert nästa Påsk förstå ännu lite mer.
Gokväll!

Länkar till Dolans installation samt Den Helige Benedictus kloster

Timothy Dolans installationsmässa


TV inslag om Den Helige Benedictus kloster:

TV4

SVT
(klicka på "Se inslaget")

Ystads allehanda

Ny ärkebiskop i New York - Timothy Dolan

Jag följer hela installationsmässan på EWTN.
Man blir glad när man ser och hör Timothy Dolan.
Han utstrålar styrka och glädje och stor närvaro.
Jag har inte känt till honom så länge med det jag hunnit läsa och sett har fått mig att vilja se mer.
Andra som känt honom längre talar om en Stor förändring i stiftet New York.
Bloggen whispersintheloggia rapporterar utförligt.
Ta bara dessa rader:
"this town still has very little realization of the burst of energy that took possession of 452 Madison yesterday afternoon, likely to remain there for two decades."

Guldkorn på internet

Jag tänkte dela med mig av mina guldkorn på internet.
Platser dit jag återvänder och där jag blir inspirerad och stärkt i tron.

Ett av de bästa guldkornen finns på Divine Mercy's hemsida.
Dom har flera sidor med inspirerande vittnesmål här.
Det är bara att bläddra på sidorna och låta sig inspireras!

Det kommer att komma fler guldkorn och ni får gärna dela med er av era.

Påskens liturgi - en finslipad ädelsten

Så har man firat påsken, med skärtorsdagsmässa, korsets tillbedjan på långfredagen samt påskvaka med tillhörande agapemåltid.
Man är omtumlad och överväldigad. Av att få vara med om denna liturgiska period där allting utmejslats under så lång tid.
Man upptäcker varje år mer och mer av den inneboende styrkan och betydelsen i varje moment.

Och man ser glädje fram emot att få upptäcka än mer nästa fasta och påsk!

Smärtan på korset

En artikel på engelska om Kristi smärta på korset. En varning måste dock utdelas, här beskrivs verkligen i detalj det grymmaste av alla straff - korsfästelsen, och det är starka ord.
Man får också lära sig att det sura vinet, är en blandning med narkotiskt innehåll som omtänksamma kvinnor gav till dödsdömda fångar för att lindra smärtan. Som vi vet så avböjde Jesus detta.

Immaculee's historia - ett hoppets glädjebud

Detta vittnesmål är både bland de mest omskakande och samtidigt mest hoppfulla jag hört.
Hon vittnar om bönens och speciellt rosenkransens styrka och räddning.
Hon vittnar om att komma från hat, även från dem som gjort det värsta mot en.
Hon vittnar om förtröstan på Herren, även när allt ser helt hopplöst ut.

Så ladda hem och låt er gripas av, denna dryga timmen långa men mycket sevärda film:
MP4 format

Windows media format


Immaculees egen sida

Palmsöndagsmässa

Mitt under den fantastiska palmsöndagsmässan idag slog det mig: tänk dom som inte får uppleva detta? Denna gripande liturgi, med palmproccesionen, växelläsningarna den gregorianska sången och slutligen eukaristin.
Det är en liturgi där man verkligen tillber och man får höra dessa gripande rader ur Filipperbrevet:

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Mer behöver inte sägas, man går långsamt ner på knä, fullständigt gripen och förundrad inför en Gud som gör detta.

Att våga visa sin svaghet

Handlar inte kristen mognad om att våga visa sin svaghet?
Vi är alla svaga ur de flesta aspekter och inför Gud är vi människor så svaga så en jämförelse blir närmast löjlig.

Men ändå så försöker vi VERKA starka, mot våra medmänniskor och mot Gud.
Vi ska klara oss själva, lösa problem, vara starka, hålla fanan högt osv.
Men detta stoppar ofta möjlighet till utbyte och hjälp.
Den som VERKAR stark är ingen idè att hälpa eller resonera med - den har redan allt klart för sig.

Jag tror att man också stoppar möjligheten mot Gud genom en sådan hållning.

Det är en väldigt vuxen egenskap att alltid VERKA stark och det är väl därför Herren sade:
"För att komma till mitt rike så måste man bli som ett barn"

Pier Giorgio Frasatti – en modell för dagens unga

Jag läser om salig Pier Giorgio Frasatti i "An ordinary Christian".
Vilken modell för dagens unga!
Han älskade att vara med sina vänner, sporta och att klättra i bergen alltid med ett leende på sina läppar.
Han kämpade med skolan och hade föräldrar som ofta bråkade.
Han levde i en överklassfamilj där fadern drev en liberal tidning och var politiker.
Han dog år 1925, bara 24 år gammal av polio.
Vid hans begravning kom inte bara de väntade utan också folk från arbetarkvarteren, de mest utslagna fattigaste och sjuka.
Det visade sig att han under många år hjälpt alla dessa på olika sätt.
Först då förstod hans familj vem han var, denne son som var så udda och så svår att förstå. Denne son som ofta beskrevs som ”duger inte till nånting” eller ”våran käre tafatta pojke”
Först då började dom ana att dom levat med ett helgon.

Dubbelt upp vad du än säger!

Det slog mig igår vad fantastiskt det är att leva med Herren.
Det finns alltid något högre, något mer, något bättre.
Vi behöver inte ha mänskliga mål och måttstockar, utan kan alltid säga ”dubbelt upp vad du än säger” ;-) och mena det.

Kyrkans auktoritet

Jag läser kloka, mycket kloka ord i Katobs översättning av den nyss avlidne Richard John Neuhaus beskrivning av sin väg till katolska kyrkan.

En viktig sak han säger gäller kyrkans auktoritet och hur man ska förhålla sig till den.
Jag citerar: ”Nåväl, men vad gör du när detta omdöme är otydligt eller ställt under debatt? Augustinus svar är att du skall vänta i uthållig gemenskap med katolska kyrkan och i orubblig övertygelse om att den helige Ande i enlighet med vad som utlovats skall klargöra saken i sinom tid.”

Där har vi ju också helgonen som tydliga förebilder, när de inte fick erkännande så väntade de. Tiden visar alltid vad som bär och vad som inte håller.

Borde inte denna regel gälla även för den aktuella situationen med SSPX eller St. Pius X:s Prästbrödraskap?
Lita på Kristi ställföreträdare och att det som i våra ögon nu verkar fel kanske i det långa loppet är det rätta?

Att be för de avlidna

Vi katoliker har en tradition att be för de avlidna.
Vi uppmanas till detta både från kyrkan och helgonen.
Vi tror också att dessa böner är mycket värdefulla.
Själv ber jag ofta för mina döda vänner precis som för de levande.

Vi borde kanske dela med oss av denna tradition, det kanske inte längre är så kontroversiellt bland andra kristna.

Irrationellt beteende

Jag och min fru Cecilia pratade lite om hur saker och vanor ändrats sedan vi flyttade i september.
Ett stort plus är att TV:n hamnat i källaren, vilket gör att vi nästan aldrig ser på den. (5 ggr sedan september)
En annan bra sak för mig är att jag alltid går eller cyklar på vardagarna, aldrig bilåkning som förut.

Vi började sedan reflektera över en del saker kring tid och hur vi ser på den.
Nästan alla tycker idag att ett stort eller till och med deras största problem är att tiden inte räcker till.
Samtidigt så lägger dom flesta stor energi på att:
Köpa semesterresor, Skaffa TV-spel och datorer, skaffa allt fler kanaler, ta hem ALL världens musik, skaffa multimedia och hemmabioanläggningar, köpa träningskort och träningsutrustning, skaffa fritidshus eller båt, etc. etc.

Detta när vi egenligen redan sagt att vad vi helst vill ha är mer tid - inte något som tar tid.
Det är något som inte stämmer här!
Det är faktiskt en motsägelse.

Var finns nyckeln att förstå detta stora och egentligen irrationella beteendet?

Jag tror att en sak kan vara själva idén med konsumtionssamhället, som går ut på att vi aldrig ska vara nöjda med något – men går vi alla på det i så hög grad?