GAUDIUM FIDEI

Ett besök i himlen - En protestants besök på prästseminarium

2011-05-03T23:24:00.003+02:00

Läs vad denna protestant beskriver efter att under ett par dagar vistats på sin brors prästseminarium.
Det är Mount Saint Marys Seminary och har 150 blivande katolska präster.

http://pietrosquared.wordpress.com/2011/05/01/a-visit-to-heaven/

Vad räknas i vårat liv?

2010-12-08T22:40:00.002+01:00

Från: Today's Daily Encounter by Michael Josephson

Redo eller inte, en dag kommer vi alla till ett slut. Det blir inga fler soluppgångar, inga minuter, timmar eller dagar. Alla de saker du samlat, oavsett om de är dyrbara eller bortglömda, kommer att övertas av någon annan. Din rikedom, berömmelse och makt kommer att upphöra. Det spelar ingen roll vad du ägde eller vad du var skyldig. Din agg, din förbittring, frustration och avundsjuka kommer att för alltid försvinna. Också dina förhoppningar, ambitioner, planer och att-göra-listor kommer att för alltid upphöra att gälla. De vinster och förluster som en gång verkade så viktiga kommer att blekna bort. Det spelar ingen roll var du kommer ifrån eller var du bodde. Det spelar ingen roll om du var vacker eller brilljant. Även ditt kön och hudfärg kommer att vara irrelevanta.

Så vad kommer att spela roll? Hur kommer värdet på dina dagar mätas?
Vad som spelar någon roll är inte vad du köpte utan vad du byggde, inte vad du fått men vad du gav. Vad som betyder något är inte din framgång utan din betydelse. Vad som spelar roll är inte vad du lärt dig utan vad du lärt andra. Vad som spelar roll är varje handling av integritet, medkänsla, mod, eller uppoffring som berikade, stärkte eller uppmuntrade andra att ta efter ditt exempel. Vad som spelar roll är inte din kompetens utan din karaktär.
Vad som spelar roll är inte hur många människor du kände, utan hur många som kommer att känna en saknad när du är borta. Vad som spelar roll är inte dina minnen men minnena som lever i dem som älskade dig. Vad som spelar roll är hur länge du kommer att bli ihågkommen, av vem och för vad. Leva ett viktigt liv sker inte av en slump. Det är inte en fråga om omständigheter, utan det är ett val. Välj att leva ett liv som betyder något.

Christines gripande vittnesmål

2010-08-31T23:48:00.003+02:00

Hon berättar hur hon uppfostrades utan att känna till Gud. Hur balett var hennes Gud, vilket försvann när hon blev skadad och inte kunde forsätta.
Hur hon blev mycket sjuk och hur Gud botade henne, trots att hon inte ville veta av honom.
Hon hade hatat Gud, Jesus och Jungfru Maria, men dom hade alltid älskat henne.
Hon är överväldigad av Herrens nåd, hur man kan hata Gud men han kan inget annat än att älska oss tillbaka.

Ett oväntat möte med moder Teresa

2010-08-26T22:31:00.010+02:00

Jim Castle var trött
när han gick ombord sitt plan i Cincinnati, Ohio, den där natten 1981.
Den 45-årige managementkonsulten
hade suttit i en vecka på en lång rad möten och seminarier,
och nu sjönk han tacksamt ner i sin stol
redo för flygningen hem till Kansas City.
När fler passagerare kom in,
fylldes planet med sorl av samtal,
blandat med ljudet av väskor som packades.

Då, plötsligt, tystnade folket.
Tystnaden rörde sig långsamt uppför gången
som en osynlig våg bakom en båt.
Jim sträckte på huvudet för att se vad som hände,
och han tappade hakan.

Han såg två nunnor komma vandrande uppför gången
klädda i enkla vita dräkter med blå band.
Han kände genast igen ett ansikte,
den skrynkliga huden och de varma vänliga ögonen.
Detta var ett ansikte han sett i nyhetssändningar och på omslaget till TIME.
De två nunnorna stannade ,
och Jim insåg att Moder Teresa skulle sitta på stolen bredvid honom!
När de sista passagerarna satt sig,
tog Moder Teresa och hennes följeslagare fram radband.

Varje dekad av pärlor hade olika färger, såg Jim.
Moder Teresa sa till honom senare,
"Dekaderna representerade olika delar av världen,"
"Jag ber för de fattiga och döende på varje kontinent."
Flygplanet taxade till landningsbanan
och de två kvinnorna började be, och från deras röster hördes ett lågt mummel.

Även om Jim såg sig själv som en inte särskilt religiös katolik
och som gick till kyrkan mest av gammal vana,
såg han sig oförklarligt ryckas med i bönen.

När de mumlade den sista bönen hade
planet nått marschhöjd.
Moder Teresa vände sig emot honom.
För första gången i sitt liv,
förstod Jim vad folk menade
när de talade om en person som har en "aura".
När hon såg på honom, fylldes han av en känsla av frid.
Han kunde inte mer se den än han kunde se vinden men han kände det,
lika säkert som han kände en varm sommar vind.
"Unge man," frågade hon, "ber du rosenkransen ofta?"
"Nej, egentligen inte, erkände han.
Hon tog hans hand, medan hennes ögon utforskade hans.
Så log hon.
"Nå, det kommer du att göra nu."
Och så släppte hon sitt radband i hans hand.

En timme senare, kom Jim till Kansas Citys flygplats
där han möttes av sin hustru Ruth.
"Vad i hela världen?" frågade Ruth
när hon såg radbandet han bar i handen.
De kysstes och Jim beskrev hans möte med moder Teresa.
Kör hem, sade han. "Jag känner mig som om jag träffade en sann Guds syster."

Nio månader senare besökte Jim och Ruth Connie, en vän till dem sedan flera år.
Connie berättade att hon hade fått besked om att hon hade äggstockscancer.
"Doktorn säger att det är ett svårt fall, sade Connie,
Men jag ska kämpa. Jag kommer inte att ge upp."
Jim tryckte hennes hand.
Sedan, efter att han satt handen i sin ficka,
tvinnade han försiktigt Moder Teresas radband runt fingrarna.
Han berättade historien och sa,
"Bär den med dig, Connie. Det kanske kan hjälpa."
Även om Connie inte var katolik,
slöt hon villigt sin hand runt de små plastpärlorna.
"Tack, viskade hon." Jag hoppas att jag kan lämna tillbaka det."

Mer än ett år passerade innan Jim såg Connie igen.
Denna gång lyste hennes ansikte,
hon skyndade mot honom och räckte honom radbandet.
"Jag bar det med mig hela året, sade hon.
"Jag har opererats och har gått på kemoterapi också.
Förra månaden gjorde läkarna titthåls kirurgi,
och tumören är borta. Helt och hållet! "
Hennes ögon mötte Jim's.
"Jag visste att det nu var dags att ge radbandet tillbaka."

Hösten 1987, föll Ruths syster Liz,
i en djup depression efter sin skilsmässa.
Hon frågade Jim, om hon kunde få låna radbandet,
och när han skickat den, hängde hon den runt sängstolpen i en liten sammetsväska.
"På natten höll jag i den, bara rent fysiskt. Jag var så ensam och rädd"
säger hon, "men när jag greppade radbandet, kändes det som om jag höll en kärleksfull hand."
Så småningom kom Liz tillbaks till ett normalt liv,
och hon skickade tillbaks radbandet.
"Någon annan kan behöva det, sa hon.

En natt år 1988 ringde en främling Ruth.
Hon hade hört talas om radbandet från en granne
och frågade om hon kunde låna det
för att ta till sjukhuset där hennes mor låg i koma.
Familjen hoppades att radbandet kunde hjälpa deras mor att dö i frid.
Några dagar senare, lämnade kvinnan tillbaks radbandet.
"Sjuksköterskorna berättade att en patient i koma fortfarande kan höra, sade hon,
Så jag förklarade för min mor att jag hade Moder Teresas radband
och att när jag gav den till henne, kunde hon släppa taget;
"Genast såg vi hennes ansikte slappna av.
Rynkorna slätades ut tills hon såg så fridfull ut, hon såg så ung ut.
Några minuter senare var hon borta. "
Innerligt, grep kvinnan om Ruths händer.
"Tack."

Finns det en särskild kraft i dessa ödmjuka pärlor?
Eller är kraften i den mänskliga anden
helt enkelt förnyad i varje person som lånar radbandet?
Jim vet bara att förfrågningar fortsätter att komma, ofta oväntat.
Jim säger alltid när han lånar ut radbandet,
"När du är färdig med det, skicka tillbaks det.
Någon annan kan behöva det."

Jim's eget liv har förändrats också,
efter hans oväntade möte i flygplanet.
När han insåg att Moder Teresa bar allt hon äger i en liten påse,
gjorde han en ansträngning för att förenkla sitt eget liv.
"Jag försöker komma ihåg vad som verkligen räknas -
inte pengar eller titlar eller ägodelar,
men hur vi älskar andra, säger han.

Må Gud välsigna er.
Må Moder Maria be sin Son Jesus fylla dig med nåd.
Du får gärna skicka denna text vidare,
särskilt till alla de i förtvivlan så att de känner att de inte är ensamma i nödens stund.

Jag skrev dessa rader
eftersom jag känner till kraften i bönerna med dessa enkla pärlor
och jag ville dela den med dig.
Varje offer har ett givande belöning.
Varje misslyckande har en andra chans.
Vi behöver bara ta emot styrka genom Guds nåd och därigenom klara livets många prövningar!

Må Gud välsigna er!
Jim Castle

En liten berättelse av Andrea Bocelli

2010-06-10T22:57:00.001+02:00

Corpus Christi

2010-06-09T22:09:00.001+02:00

I Söndags firade vi Kristi kropps och blods högtid.
Jag hörde ett föredrag med min favoritfilosof Peter Kreeft som fick mig att börja tänka på betydelsen av denna högtid.
Mina tankar är följande,
Om någon ser ett litet vackert barn, sitt eget eller andras, så är det inte sällan man hör "jag skulle kunna äta upp det!"
Ingen skulle någonsin tro att man menade en barbarisk kannibalisk akt, utan uttalandet ligger på ett djupare plan.
Eller när man träffar en person som man älskar och vill dela livet med, så önskar man mer är att bara hålla handen. Man vill förena sig med personen.
Någon man känner en djup dragning till - vill man på något sätt förena sig med. Det Peter Kreeft pratade om var just denna förening, som han menade kommer att ske i paradiset. Denna förening som vi på vårat djupaste plan redan längtar efter, utan att veta vad den innebär.
Men det är just detta som sker i Eukaristin redan här och nu!
Vi ÄTER Jesus Kristus!
Och vi tar emot detta i samma grad som vi är emottagliga för det.
En del går fram och tänker inte på vad dom tar emot och inget speciellt händer medan en del helgon har Eukaristin som det centrala i livet- och Allt händer!

Min käre vän Bela

2010-04-29T21:03:00.001+02:00

Jag fick idag besked att min vän Bela just dött.
Vi träffades då och då, egentligen alldeles för sällan.
Han var kyrkomusiker i katolska kyrkan precis som jag.
Vi lärde känna varandra under en tvåårig utbildning 02-04 och har då och då träffats efter detta.
Vi träffades nu i helgen i domkyrkan på söder i Stockholm. Vi tog ett hastigt avsked i lördags när jag skyndade mig hem för att träffa familj och släkt för att fira min och min sons födelsedag. Det var typiskt för Bela, att trots att jag gick mitt under en sångrepetition, ville ändå just han ta ett riktigt avsked - en kram och hans typiska varma handslag.

Bela mötte en hel del motgångar, men han tog alltid dessa med förvånansvärt stor ro.
Han var den som alltid hade tid, alltid ville träffas och umgås, alltid lyssnande och berättade. Han led av en stroke som bland annat tagit en del av hans syn men han tog också detta med ro.

Ofta blev det Bela som hamnade vid pianot framåt småtimmarna, han var en fantastisk jazzpianist och spelade helst utan noter.

Jag kommer att sakna honom otroligt – men jag vet att han har det bra nu, när den himmelska orkestern fått ett välbehövligt tillskott. Han är den som kommer att slå in musiken, på sitt speciella sätt att knäppa med fingrarna – som är så typiskt för vår kära Bela!

Uppdatering:
Jag hittade ett klipp på YouTube där Bela spelar piano

Var stolt över att vara katolik

2010-04-05T00:44:00.005+02:00

Detta skriver Sam Miller, en framstående judisk affärsman i Cleveland i USA i en artikel (http://www.4marks.com/articles/details.html?article_id=2690) .

Litet utdrag:

Varför skulle tidningar bedriva en vendetta på en av de viktigaste institutionerna som vi har i dag i USA, det vill säga den katolska kyrkan?

Vet du att - den katolska kyrkan utbildar 2,6 miljoner studenter varje dag på kyrkans bekostnad vilket är 10 miljarder dollar, och samtidigt besparar de amerikanska skattebetalarna 18 miljarder dollar.

Katolska kyrkan har i USA 230 högskolor och universitet med 700.000 inskrivna studenter.

Den katolska kyrkan har en icke-vinstdrivande sjukhussystem med 637 sjukhus, som svarar för sjukhusvården av var femte person - inte bara katoliker - i USA idag.

Men pressen är hämndlysten och försöker på alla sätt hacka ner på kyrkan i USA.

• De har anklagat den katolska kyrkan för sjukdomen pedofili, vilket är lika oansvarigt som att skylla äktenskapsbrott på äktenskapets institution.

1,7% av det katolska prästerskapet funnits skyldiga till pedofili medan 10% av de protestantiska pastorerna har befunnits skyldiga till pedofili. Detta är inte ett katolsk problem.

Var stolt över att du är katolik

Detta skrivet av en jude i USA, vilket kan ge lite perspektiv på artikeln i SVD och även nu en artikel i DN där man korrigerar sig.

Om pedofila präster

2010-04-03T09:50:00.006+02:00

När nu massmedia varje dag skriver om pedofila präster i katolska kyrkan så kan det vara bra att titta lite på fakta och statistik i frågan.
Professor Philip Jenkins från Pennsylvanias statliga universitet, inte själv katolik, har skrivit den mest objektiva bok som getts ut i ämnet.
Lite statistik från boken:

- Präst celibat är inte problemet - gifta män är mer benägna att missbruka barn än ogifta
- De flesta övergrepp mot barn sker i hemmet.
- Pedofil förekommer inom alla religiösa grupper, men statistiken visar att katoliker (den största religiösa gruppen) hamnar längst ner på listan.
- Barnmisshandel förekommer i alla områden i samhället: skolor, ungdomsorganisationer, sport etc.
- Om man tittar till statistiken bland samtliga yrken, så är kristna präster de minst benägna att kränka barn. Läkare, jordbrukare och lärare är de yrkesgrupper där det är mest sannolikt att utnyttja barn - inte präster.
- Vad vi nu kallar "täcka upp" gjordes ofta i ett annat kulturellt sammanhang, när problemet inte förstods till fullo och när alla etablerade organisationer tystade ner skandaler. De gjorde så för vad som verkade goda skäl vid den tidpunkten: skydd av offren och deras familjer, möjlighet för rehabiliteringen av den dömde, samt att undvika skandal för andra. Det är orättvist att döma händelser trettio år sedan med dagens mått.
- Sexuellt utnyttjande av en vuxen eller ett sexuellt erfaren äldre tonåring är fel och skadligt, och bör straffas, men det är inte detsamma som sexuella övergrepp på en yngre, oskyldigt barn.

Utdrag från följande artiklar:
Artikel i Zenit
Fr Longeneckers blogg

Det världsvida Caritas

2010-02-28T22:07:00.004+01:00

Jag var idag och lyssnade på Charles Camara, chef för Caritas sveriges internationella arbete. Han berättade om Caritas och Katolska kyrkans arbete i Indien, Sri Lanka, Tahiti och Thailand i samband med tsunamin och jordbävningar. Vilket otroligt arbete som görs! Bland annat så byggdes en skola upp i Sri Lanka efter Tsunamin med 2000 flickor som drevs av katolska systrar. Skolan totalförstördes i tsunamin och de flesta systrar dog. Där går bara någon procent katoliker, resten är buddister, hinduer och muslimer. Man har ingen tanke på att välja ut, utan tar emot alla som behöver oavsett tillhörighet.
Radiohjälpens ordförande tycket detta verkade för bra för att vara sant och åkte dit och fick se det med egna ögon – och blev helt tagen. I och med denna återuppbyggnad kunde en fredsprocess startas. Den katolske kyrkokoherden bjöd in representanter från alla dessa grupper, som tidigare hade legat i strid med varandra.
Han berättade också om katolska kyrkans unika möjligheter, där man finns över nästan hela världen med sina strukturer, kyrkor, präster, systrar och lekmän - redo att kunna hjälpa till på plats när det behövs.
Dessa saker får man aldrig läsa om i medierna!

Ett vittnesmål från en omvänd

2010-02-25T21:23:00.008+01:00

Omskakande intervju med en före detta ateist, Howard Storm som "dog" i samband med en kraftig inre blödning.
Det är Mary Lou McCall, en katolsk reporter som gör intervjun:

Se videon med full upplösning här:

Det är synd om de rika

2010-02-14T21:06:00.004+01:00

Vi hör i dagens läsning:
"Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike."
"Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje."

En som verkligen gjort något åt det är Karl Rabeder.
Brytpunkten för Karl Rabeder kom på en semesterresa till Hawai när han upptäckte hur hemskt, hjärtlöst, och känslolöst ett femstjärnigt resande var.
Dom spenderade massor med pengar men mötte inte någon människa – bara skådespelare. Personalen spelade vänliga och gästerna spelade viktiga men ingen var sig själv.
Så han har bestämt sig för att ge bort hela sin förmögenhet till välgörenhet och leva ett enkelt
liv.
Och nu känner han sig fri i motsatts till den tyngd han tidigare bar!

Läs artikeln.

Att se i mörker

2010-01-31T22:18:00.003+01:00

En jämförelse med tron är att gå in i ett nästan helt mörkt rum, där det finns de mest fantastiska skulpturer vars like aldrig skådats.
För att se dessa så måste man tillbringa en viss tid därinne, först när man kommer in så ser man ingenting.
Om jag nu vill veta något om dessa skulpturer, som jag faktiskt hört rykten om – vem ska jag då fråga?
Jag börjar med att fråga de som konstaterat att där inte finns något, jag behöver inte ens gå in och vända – det har dom redan gjort.
Sedan frågar jag de som inte givit upp utan tillbringat lite längre tid där, och dom kan intyga just detta, att där kommer så småningom att framträda de mest fantastiska skulpturer.
Dessutom så är flera av dessa personer sådana som jag normalt litar på, och skulle det gälla en annan fråga så skulle jag garanterat lita på dom.
Men just när det gäller detta rum så är det så svårt att tro dom!
Har dom bevis? Finns det tillräckliga skäl att tro dom? Dom flesta som varit i rummet har aldrig sett några skulpturer!

De vänner som sett skulpturerna har dessutom blivit förändrade! De är lugnare, gladare, de återvänder ofta och gärna till rummet. Detta rum och dessa skulpturer verkar ha en otrolig inverkan på dom!
Men ändå - det är nog inte sant, om det var något annat dom berättade om så skulle jag tro dom, men bara ett rum och lite skulpturer kan inte betyda så mycket – det låter för bra för att vara sant!

Vill du bli lycklig? Välj då att ge!

2010-01-20T23:14:00.002+01:00

En redaktör på New York Times skriver om våra viktigaste glädjekällor: Mat, Sex och att ge.
Han jämför Richard, en 36 årig singel frisk vit man med en bra karriär, som bor ensam i en villa med pool. Och en svart överviktig 64 årig gift kvinna, som går på dialys. Kvinnan som heter Lorna ger en tiondel till välgörenhet eller kyrkan och har just dragit en igång en kampanj för jorbävningsoffren i Haiti.

Han skriver att fastän dom flesta skulle vilja byta med Richard så är Lorna troligen lyckligare.
Det spelar inte så stor roll om var vi bor eller om vi lider av sjukdom, människan har en förvånandsvärt stor förmåga att anpassa sig, och detta påverkar inte lyckan nämvärt. Ett fungerande äktenskap och ett socialt nätverk är dock saker som gör oss lyckliga.

Lorna har en del fördelar jäntemot Richard, hon är mindre stressad och respekterad av sin omgivning – saker som gör att vi mår bra.
Lycka är kopplat till frivilligarbete och att ge blod, och troende är lyckligare än icketroende.

Betlehemsstjärnan

2010-01-06T19:44:00.002+01:00

Denna sida ställer frågan:
Var Betlehemsstjärnan en verklig astronomisk händelse?
Eller en myt som skapades av den tidiga kyrkan?
Sedan går man på djupet, astronomiskt, matematiskt och historiskt.

Att bli liten

2010-01-04T12:22:00.004+01:00

En sak slog mig mitt under midnattsmässan.
När Herren blir så liten att han föds som ett litet barn under julnatten.
Just detta är nyckeln till ALLT.

Att bli liten.
Det betyder att vara öppen för det oväntade och det jag inte förstår direkt.
Att vara öppen för det som inte passar in i min bild av världen.
Det betyder att se och lyssna på andra människor och deras behov.
När man är liten så är det omöjligt att sätta sig på någon annan, att tycka illa om andra.
När man är riktigt liten så kan man bara en sak - älska.

Det starkaste vittnesmålet

2009-12-01T23:32:00.004+01:00

Titta på Colleen Willards vittnesmål.
Det är långt men värt varenda minut.
Saker och ting faller i ett annat ljus när man sett hennes berättelse, och jag kommer att ta emot eukaristin och läsa rosenkransen i ett nytt ljus!

Ateismens verkliga sida - meningslösheten

2009-11-24T23:09:00.006+01:00

Jag hörde på P1 idag, programmet Biblioteket som pratade om Albertus Camus. Filosof, Nobelpristagare och Ateist.
Han är dessutom en sann ateist då han räknar med en större tillvaro i sitt perspektiv.
Han ser till människan, inte en för tillfället lyckad medelklassperson.
Han ser till evigheten, inte ett tioårsperspektiv ifrån att man ligger på topp.
Han drar därav följande konsekvenser av människans tillvaro ur ett ateistiskt perspektiv:

Tillvaron är absurd för människan, hon har inget meningssammanhang att hålla sig till, det finns inget paradis som man har lämnat och det finns inget paradis att förväntas sig längre fram. Utan vi är just här och nu där är man alldeles ensam och en människans längtan har inget fäste utan världen bara är. Stenar, träd, vatten, liksom hennes kropp bara är men hennes själ är vilsen.

Inga positiva ord men sannfärdiga ur hans perspektiv.
Detta är vad som också borde stå på de nya ateisternas kampanjer, citat från sina filosofer.

Helgonens värld

2009-11-10T22:56:00.001+01:00

Blir du fängslad av sagor och fantasy, med strider mellan onda och goda makter, synliga och osynliga?
Blir du inspirerad av superhjältar som spindelmannen eller stålmannen, som avvänder sig av övernaturliga krafter och egenskaper, och en moral som står för det goda?
Blir du lockad av Harry Potters värld, där inget tycks omöjligt och fysikens vanliga lagar upphävs?

Tyvärr så vet vi ju att allt detta är sagor, men tänk om...

Välkommen till Helgonens värld! Eller rättare sagt Kristi värld genom helgonen.
För allt som står ovan överträffas i denna värld!
Fast inte alltid lika spektakulärt vid ett första påseende, men med en mycket större genomslagskraft och renhet.
När man börjar studera helgonen så öppnar sig en värld som tycks lika vår – men ändå inte.
De begränsningar vi lärt oss gäller inte, vårat rationella tänkade hamnar platt.
Och man undrar – varför är dessa personers öden och gärningar så okända för de flesta?

Här finns en verklig kamp mellan goda och onda makter – som kan ta otroliga uttryck, för där det finns stor renhet där finns också ondskan.

Livsfarliga lekar

2009-10-29T21:17:00.002+01:00

Denna video visar ett vittnesmål vad som kan hända när man ger sig in i okulta saker.
Det slutar bra för henne, men tänk på alla som inte alls vet var dom ska vända sig med sin rädsla.
Dom som aldrig lärt sig att be.

Hinduiskt par blir katoliker efter drömmar om Jungfru Maria

2009-10-24T00:12:00.003+02:00

En fantastisk historia om ett Hinduiskt par från Singapore där hon börja drömma om junfru Maria.
Bland annat så drömmer hon om en kyrka, vilket visar sig vara just den lokala katolska kyrkan.
Efter utbildning och fler drömmar så döps, konfirmeras och vigs paret - samma dag.

Hur många svenskar tål världen?

2009-10-14T20:04:00.004+02:00

Utdrag ur "Hur många svenskar tål världen?":

Under senare delen av 1900-talet har vi bevittnat en fullkomlig konsumtionsexplosion. På lite drygt tjugo år, mellan 1975 och 1998, har konsumtionen i världen fördubblats. Men det är långt ifrån alla som har fått ta del av konsumtionstillväxten.

I själva verket är orättvisorna stora. Den rikaste femtedelen av jordens befolkning står för 86 procent av den privata konsumtionen – den fattigaste femtedelen endast för 1,3 procent. 225 miljardärer äger lika mycket som hela den fattigaste hälften av jordens befolkning. Världens två rikaste personer har tillsammans mer pengar än de 48 fattigaste länderna i världen. Bara inköpen av glass i Europa motsvarar 60 miljarder kronor – lika mycket som det skulle kosta i extraresurser för att ge jordens alla barn en grundutbildning.

Sifferexemplen kan göras oändliga.

Jag hittade denna intressanta skrift på Naturskyddsföreningens hemsida - man blir omskakad när man läser och man vill bara en sak - SLUTA KONSUMERA!

Ett annat utdrag:
Något förenklat kan man säga att
svenskarna har för lite tid och för mycket
pengar. De använder därför den tid de har till
att spendera så mycket pengar som möjligt
(till exempel på långväga semestermål) och
använder sina pengar till att spara tid (till
exempel i matlagning).

Vad är vänskap & relationer?

2009-09-28T22:18:00.002+02:00

Det handlar i alla fall väldigt mycket om att ge upp en del av sig själv, sina planer, sitt sätt att göra saker på, osv.

Något som går tvärt emot den individualistiska nutidsmänniskan.

Är det kanske därför vi idag ser så många spruckna relationer, ensamhushåll och glömda människor, gamla som unga?

Och att många ersätter mänskliga relationer med annat som att spela golf, meka med bilar eller husdjur.
Dessa älskade husdjur som erbjuder en relation nästan helt på mina villkor.

Är det också därför som vi ofta undviker blicken när vi möts, och om man ändå blir tvingad att samtala så gör man det i hast, snabbt, effektivt och med en ansats att man inte vill eller har tid för något djupare samtal.

Mänskliga relationer är krävande för man måste ge av sig själv, lyssna på andra anpassa sig till andra och deras sätt att vara och göra saker. Ja om två personer möts i en relation så måste man rent statistiskt ge upp hälften av hur jag vill ha det - vilket är mycket mer än man tror.
Annars blir det bara ett snabbt möte men ingen relation.

Teaterpjäs från SUD -09

2009-09-26T23:18:00.002+02:00

En teatergrupp från Tensta spelade upp en fantastisk teater på Stiftsungdomsdagarna i Vadstena.
Och dom gjorde det mycket bra!
Här finns pjäsen att se på youtube med en grupp från USA.

SUD 2009 i Vadstena

2009-09-09T21:01:00.007+02:00

Jag har just återhämtat mig efter en fantastisk helg.
SUD 2009 - SUKs 75-års jubileum samt stiftvallfärden.
Att se dessa 450 ungdomar i en blandning med nunnor, munkar, präster och biskopen är hoppfullt och framförallt stärkande i tron.
Att se bl.a. Danny uppträda i tältet och se ungdomarna dansa och mitt bland dessa står vår biskop.
Att sedan efter midnatt gå till gymnastikhallen för tillbedjan och bikt.
Någon sa, "på dessa läger behöver man inte vara rädd för ALLA är snälla" - och det finns en otroligt fin anda som man inte stöter på i så många sammanhang.
Att se volontärer och andra hjälpa till på ett otroligt sätt. Organisationen fungerade mycket bra.
Man är priviligerad som får skicka två av sina egna barn till ett sådant evenemang!

Från det årliga utvecklingssamtalet

2009-09-04T07:23:00.000+02:00

Chefen: ”Om man ser till det större perspektivet, har du några mål i livet?”
Anställd: ”Ja det är att bli mer kristen, att bli vad Gud vill med mig”
Chefen: ”Bra, men jag vill ha mätbara mål, kan du ange några mätbara mål?
Anställd: ”ja vet inte, det enda jag kan komma på är att bli helgon.”
Chefen: ”Bra! Och när blir man det?”
Anstäld: ”Ja, det startar med en utredning och den kan börja tidigast några år efter personens död.”
Chefen: ?!

Tron på Gud är inte en gissning.

2009-08-28T23:25:00.002+02:00

Vi Kristna gissar inte på Gud, vi har en relation till vår Herre, där vi varje dag har ett utbyte med honom. Det är besvarade böner, lösningar på omöjliga problem, frid, närvaro, glädje, längtan,stöd, uppmaningar – bara bra saker, vem önskar inte allt detta?
Vi vet detta men kan inte bevisa det – vi kan bara säga som det är.

Det är konstigt, i dom flesta fall så tror omgivningen på vad man säger, men i detta fall tycks det vi säger ofta inte ens vara värt att överväga.
Och vi vittnar: att om man närmar sig Gud och uppriktigt söker honom så kommer man att få svar.
Det finns inget annat sätt – lyssna alla agnostiker och ateister!

Coldplay och Jesus

2009-08-23T21:51:00.007+02:00

Jag följde med min dotter till Stockholm stadion igår för att höra och se Coldplay.
En fantastisk sensommarkväll med god stämning, fin musik och nästan alla sjöng med! Själv kunde jag inte låtarna - men man kan inte låta bli att vara lite stolt som svensk av den fina tradition vi har här att sjunga allsång. Bandets sångare blev uppenbart tagen och utnämnde sverigepubliken till den bästa - något jag även hört från andra band.
Men ändå saknade jag något, 30000 människor köar, betalar, och väntar i timmar - för en ljud och scenupplevelse, och kanske få se sin idol på riktigt.
Jag kan inte låta bli och tänka på detta under söndagens högmässa dagen efter. Här finns också fin musik som alla sjunger med i, men här finns det något mera. I mässan sträcker vi oss inte mot någron idol som egentligen är som oss alla andra, kanske lite bättre på att just skriva hits och spela gitarr.
Vi bugar oss för det enda som egentligen är värt att sträcka sig mot - vår Herre, Jesus Kristus.
Och där blir faktiskt hela upplevelsen mer sann. Vi gör något som står i samklang med vår djupaste personlighet - och då stämmer allt!
Vi är inte heller en anonym prick i folkhavet utan var och en får gå fram och ta emot vår Herre i eukaristin - och få det där personliga mötet som alla i publikhavet egentligen drömmer om.
Högmässan är det största man kan uppleva, och man upptäcker den allt mer och mer.

Pater Ulf Jonsson på EWTN

2009-08-18T22:27:00.002+02:00

Passa på denna vecka att titta på en av våra Jesuiter i Uppsala.
Det är Ulf Jonsson som är med i Journey Home där han berättar om sin väg till tron samt om kyrkan i sverige.

Intressant samtal om kyrkan i Sverige

2009-07-26T21:51:00.002+02:00

Ett intressant samtal om kyrkan i Sverige på EWTN.
Det är programmet Journey home med Marcus Grodi.
Anders Aborelius, Fredrik Emanuelsson och Ulf Johnsson deltar.

Annorlunda film - The perfect stranger

2009-06-24T23:55:00.002+02:00

En dryg timme lång film från 2005 som handlar om ett restaurangbesök.
Men den som visar sig bjuda in är Jesus!
Många intressanta frågeställningar.

Koptisk präst - $60 miljoner på sitt huvud

2009-06-09T20:41:00.002+02:00

Denna koptiska präst predikar för världens muslimer.
al-Quaida har satt ett pris på hans huvud, 60 miljoner dollar.
Hans budskap visas fyra gånger i veckan på Al Hayat ("Levande TV.")
En arabisk tidning har utnämnt honom till "Islams fiende #1"

En judes uppvaknande

2009-06-03T23:50:00.005+02:00

Jag såg detta hoppingivande vittnesmål.
Det är en jude född i New York.
Han var framgångsrik och vid 29 års ålder hade han en examen vid Harvard men livet var ändå utan mening för honom.
Han hade då under en promenad ett möte med Herren, där han inför Gud fick se meningen med livet och hur fel han hittils hade tänkt i livet.
Han såg att de två sakerna han skulle ångra mest var alla det gånger han inte litade på Guds kärlek, och det andra var alla de gånger han gjort något utan värde i ett himmelskt perspektiv.
Han säger också att man även ur ett enbart själviskt perspektiv borde sträva efter att bli ett helgon, då detta är det enda som kan ge verklig lycka.

7 Secrets of the Eucharist - First Secret

2009-06-02T21:58:00.009+02:00

Jag har sett fram emot en liten bok som jag läst mycket gott om.
Den heter "7 Secrets of the Eucharist" och är skriven av Vinny Flynn.
Cardinal George Pell skriver bl.a " A must read for any Catholic, In fact I would recommend it to anyone."
Boken kom idag och jag har läst första kapitlet.
Det heter "Eukaristin är levande"
Han skriver:
Hostian som vi tar emot är inte en sak, ett kex eller ett bröd! Det är en person, en levande person!
År 1916, som förberedelse inför Jungfru Marias uppenbarelse i Fatima så uppenbarades sig fredens ängel för de tre barnen.
Tredje gången ängeln kommer så kommer han med Eukaristin.
Kalken och hostian kommer i luften och ängel lägger sig i prostration (raklång på golvet med ansiktet nedåt.)

Vi syndare står ibland slött i kön för att sedan tankspritt ta emot eukaristin, medan en ängel lägger sig i prostration! En ängel som ständigt befinner sig inför Guds ansikte!
Det är ett ganska starkt budskap.
Vinny skriver vidare:
Vi ska som Johannes Paulus II sade odla en medvetenhet om Kristi verkliga närvaro i Eukaristin, genom tonfall, gester och beteende.
Och enligt kyrkan så ska vi visa en akt av vördnad inför mottagandet, det kan vara en bugning.

Som avslutning ett citat från St. Faustinas dagbok:
Jesus säger, "Så smärsamt det är att människor så sällan förenar sig med mig i den heliga kommunionen. Jag väntar på själarna med dom är kallsinniga för mig.
Jag älskar dom ömt men dom misstror mig.
Jag vill ösa mina nådegåvor över dom men dom vägrar ta emot.
Dom behandlar mig som ett dött objekt, medan mitt hjärta är fullt av nåd och kärlek."

Pier Giorgio Frassati

2009-06-01T22:26:00.002+02:00

Liten biografi på svenska Wikipedia

Vad är himlen?

2009-05-26T22:40:00.003+02:00

Enligt Augustinus, så ljuder oändliga lovsånger, det finns obeskrivliga dofter som inte avtar och framförallt är det Guds närvaro.
Sedan är det uppfattningsförmågan, enligt Father Arminjon så har man förmågan att ögonblickligen uppfatta allt, både helheten och detaljerna.
Father Arminjon skrev en bok om himlen som lilla Thérèse beskrev som ”en av de största nådegåvorna i mitt liv”
Han skriver vidare: alla ser och känner alla, vi kommer att älska varandra och all konkurrens kommer att vara borta!
Himlen är också helt befriad från en av människans största bekymmer – tiden.

En del uppfattar dessa beskrivningar som långtråkiga, men då har man kanske inte tänkt efter helt.
Om vi nu tänker oss de vänner som vi verkligen älskar att vara tillsammans med och som vi tycker att vi har en djup vänskap med.
Om vi sedan tänker oss en helt ny nivå på öppenhet mot varandra, som gör umgänget än mer fantastiskt.
Om man sedan tänker på hur många fantastiska människar som finns att upptäcka, kanske Petrus, Fransiskus, Katarina av Siena, moder Theresa och jungfru Maria.
Men ändå kommer alla dessa relationer att överglänsas av det direkta och personliga mötet med Gud - och att allt djupare lära känna honom.

Katoliker kom hem!

2009-05-25T22:21:00.003+02:00

Vacker film som berör vår historia och bredd.

Länk med bättre kvalitet än YouTube

Magnus Nyman på EWTN

2009-05-23T23:58:00.004+02:00

Jag vill passa på och tipsa om en mycket sevärd intervju.
Det är Magnus Nyman, katolsk präst från uppsala som intervjuas.
Han intervjuas i det utmärkta programet "Journey home" på EWTN.
Han är också Profssor i idé- och lärdomshistoria, och en stor del av programmet ägnas åt den katolska kyrkans historia i sverige.
Passa på - klippet ligger bara tills nästa program.

Den oerhörda styrkan i rosenkransen

2009-05-22T21:50:00.003+02:00

Läser i Damians blogg om en omtyckt präst som dog av en stroke han fick mitt under en mässa.
Denna präst hade tidigare berättat hur han under sin tid som sjukhuspräst blev kallad till ett elevhem mitt i natten, för att ta hand om mordoffren efter den ökände massmördaren Ted Bundy.
När han kom fram så fick han veta att alla tjejer i huset var döda eller döende utom en som otroligt nog var helt oskadd.
Efter att ha givit den sista smörjelsen så fick han möta den överlevande tjejen, som inte ville prata med någon annan än en präst. Det visade sig att hennes mor hade fått henne att lova att som skydd be rosenkransen varje kväll, även om hon somnade, vilket hon gjort denna kväll. Så när Bundy kom in i hennes rum så hade hon rosenkransen virad runt sin hand.
Bundy berättade senare för prästen att när han kom in i rummet så kunde han omöjligt forsätta, utan han släppte vapnet och flydde.
Så stor är styrkan i vår Moders rosenkrans!

Jag ber rosenkransen, gör du?

2009-05-19T21:55:00.002+02:00

Påvens pilgrimsresa i bilder

2009-05-15T21:33:00.002+02:00

Länk

Varför handlar människan mot bättre vetande?

2009-05-14T21:24:00.002+02:00

Undersökning efter undersökning visar att människan visst blir lyckligare om hon får det bättre, men bara upp till en väldigt basal nivå där dom grundläggande behoven är tillgodosedda. Därefter ökar inte lyckan automatiskt för att man får det ännu bättre.
Man kan sätta sig och resonera med dom flesta att pengar inte är det viktigaste, att pengar t.o.m kan vara destruktivt. Ändå gör många nästan vad som helst för att skaffa mer pengar och mer saker.

Har ni någon gång besökt ett shoppingcenter eller varuhus, har ni märkt stämningen som ofta råder på dessa ställen? Man är ofta helt inriktad på SITT projekt och att få tag på SINA saker. Om man ser sina medmänniskor så är dom ofta konkurrenter om den plats man vill ha eller de saker som man vill köpa. Denna inställning skapar inte glädje – glädje som alla egentligen vill ha.
Det värsta är att det är väldigt lätt att själv bli likadan, att följa med i andan.
Har ni provat att vara helt tvärtom – gå in på Bauhaus, prata med människor, hjälpa dom.
Jag lovar ni går ifrån Bauhaus lyckligare än någonsin!
Och det lovar jag att dom ni träffat gör också – och dom i sin tur kommer att göra andra lyckliga!

Längtan...

2009-05-13T22:41:00.002+02:00

När man hör ljuv musik så händer det att man drömmer sig bort till en annan plats.
En plats med böljande vackra gröna landskap, ibland vid havet och alltid vackert väder.
Ibland är det fantastiska möten med glada och lyckliga människor.
Men framförallt är det en total harmoni – man är där man vill vara, man är hemma.

Denna längtan får människor att ge sig ut på resor, ibland lämna allt för att söka denna harmoniska plats.
Men dom flesta inser att dom inte kommer att hitta den där platsen.
Och att även om dom hittar den mest fantastiska plats, så kommer vardagens problem ifatt dom.

Men vi Kristna vet var den platsen är – och varför vi alla har denna medfödda längtan.

Hoppet!

2009-05-12T22:50:00.004+02:00

Jag såg Fr. Groeschel på EWTN häromdagen.
Han berättade om en ”nyckel” man kan använda där samtal kring existensiella frågor är känsliga.
Han menade att frågan om hoppet är denna nyckel.
Man kan fråga vem som helst om hoppet, det behöver inte ens vara en religiös fråga.
Men den är så avgörande och avslöjande!

Vad har människor för hopp? Vad hoppas dom på av livet?
På kortare sikt eller på lång sikt?
Pengar & prylar, ("Den som har mest prylar när han dör vinner!") trygghet (pensionsföräkringar, kapital) eller finns det ett djupare hopp – bortom döden?

Jag tror att här kan man urskilja mellan dom som reflekterar över existensiella frågor och dom som inte gör det.

Tron - gissning eller förtroende

2009-05-09T18:40:00.002+02:00

Vi kristna måste förtydliga vad vi menar när vi säger att vi ”tror” på Gud och Kristus.
Jag tror att många utifrån ser det som att vi önskar, gissar eller hoppas att Gud finns.
Och visst det ett uns sanning i detta, att vi ännu inte vet så mycket om Gud, men Guds existens är det inte frågan om, i alla fall inte för dom flesta.

Man skulle kunna likna det lite med en vän i fängelse.
Varje kväll smyger du till det lilla gallerfönstret för ett samtal.
Du har aldrig sett din vän men trots att han sitter i fängelse så är din vän väldigt inflytelserik så han kan lösa många problem som du ber honom om.
Om någon efter flera år frågade dig om din vän så skulle du kunna berätta en del saker om honom.
Du skulle också kunna bekräfta hur din vän flera gånger löst problem som du bett honom om.
Men du skulle inte kunna berätta hur din vän ser ut, hur din vän rör sig och allt du känner om din vän är sådant din vän valt att berätta för dig.
Men du skulle aldrig ifrågasätta din väns existens!

Efter många år med ett aktivt böneliv så är jag helt överväldigad av Guds handlande.
Ibland utdraget över långa perioder men också ibland blixtsnabbt – så man häpnar!
Alltid när man tittar tillbaks så inser man med vilken varsam hand Herren lotsat sin ofta förvirrade tjänare och själ och anpassat sig till den mognad man hade just då.

Vad lyckliga vi är och vilken outsinnlig skapare vi har!

Att be om hjälp

2009-05-06T19:57:00.001+02:00

Det är lätt att tvivla på kraften av bön.
Att be om hjälp med ett problem eller när man står inför ett svårt val.
Det kan också vara att bli av med en dålig vana eller en synd.
Men ändå är bönen så avgörande!

Ibland blir det nästan komiskt, det är nästan som att trycka på en önskeknapp.
Vi borde utnyttja detta oftare!

Och jag är övertygad att om en icketroende på fullt allvar skulle ”prova på att tro” genom att be om något så skulle Herren inte vara sen att agera. Detta förutsatt att man ber om något som är gott och bra.

En erfarenhet jag har är att när vi ber om att bli befriade från laster så kan Herren skapa ett vacuum där lasten tidigare fanns. Det är som om lasten inte funnits och den har suddats ut ur ens medvetande! En annan liknelse är att det blir som ett grått, disigt och ointressant område som man liksom inte längre kan titta in i.

Därför vill vi, med änglarna och alla dina Heliga...

2009-05-03T20:12:00.003+02:00

Tänk er att ni befinner er innanför ingången till en enorm katedral, det är lite halvmörkt som det kan vara i katedraler, men det är ljusare längre fram. Man kan bara ana koret och altaret.
Det ligger spänning i luften, en förväntasfull glädje och du hör en ljuv övernaturlig musik som liksom är sammankopplad med stämningen. De personer som finns i din närhet utstrålar glädje och kärlek och det finns inte en tanke på att själv försöka ta sig längre fram.
Dörren till katedralen öppnas och människor kommer gående i något som liknar en procession. Är det inte moder Teresa som kommer där? Hon ser på dig med oändligt öm blick och tiden stannar liksom upp, innan hon fortsätter in i kyrkan. Sedan kommer Dominicus tillsammans med Tomas av Aquino, bägge två möter din blick och tiden liksom stannar när ni utbyter dessa kärleksfulla blickar - som är mer än bara vanliga blickar.
Sedan kommer Katarina av Siena tillsammans med den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina. Katarina av Siena möter din blick,hennes blick uttrycker en renhet som får dig att rysa av glädje.
Samtidigt som detta pågår så känner du hur du fylls på med kärlek av hela din omgivning, då alla dessa har samma erfarenheter som du själv, och inget av detta kan man behålla - så det sprids bara vidare.
När sedan Fransiskus kommer in med sina trasor tillsammans med Petrus så höjs stämningen ytterligare. Vilken djupt förstående blick du får av Petrus! Alla har sina egenheter och ingen överglänser någon annan utan man kompletterar varandra. Nu tystas musiken tillfälligt ner och ingången lyses upp än mer, allt stannar upp några sekunder i glädjefylld förväntan.
Sedan kommer hon in, Himlens drottning - Jungru Maria, och hon möter din blick! Det är en kombination av ömheten hos Moder Teresa, förståelsen hos Petrus, renheten hos Katarina av Siena, hon ser dig och du ser henne – tiden stannar helt. När Maria passerat så är hela Katedralen full av miljoners miljoner människor som ny blir så tysta att man skulle hört om någon andats i källaren.

Nu fylls ingången av ett ljus som är så intensivt att det går rakt igenom dig, det känns i varje ben i kroppen. Ändå kan du se rakt in i det och se på han som kommer – Jesus Kristus - och han ser dig. Blicken innehåller allt och du vet att det är för just detta som du finns till. Du får så mycket kärlek att det liksom strålar ut från dig och vidare till alla andra. Helt plötsligt är du närvarande framför koret där mässan firas och musiken är nu kraftfullare än tidigare – när alla, änglar som människor tillsammans sjunger: Helig, Helig Helig! Är Herren Sebaot – och du ser och känner då Gud faderns närvaro vid altaret, han liksom omfamnar allt och finns i allt och han ser och möter din blick

The Journey home

2009-04-26T21:23:00.002+02:00

Inspirerat av Johans inlägg:
På EWTN finns en serie om katoliker som konverterat

I det senaste programmet tar man också upp det mycket intressanta ämnet evangelisering.

Rikedom skapar tomhet - och längtan efter mening

2009-04-20T23:28:00.004+02:00

Denna fantastiska berättelse är Paddy Kellys historia.
Han var en rockstjärna som levde ett liv i överdåd och lyx.
Han bodde i ett slott och reste med privatjet.
Han hade allt men kände sig ensam, isolerad och att hans själ var döende.
Då började han söka efter mening och han ställde sig frågan:
"Om inget av allt detta gör mig lycklig vad är det då för mening med livet. Varför finns jag?"

Efter att ha varit nära att ta livet av sig så råkade han se ett TV-inslag från Lourdes - och hand drogs dit.
Där började något växa inom honom.
Som senare tog honom till Medjugorje.
Han är numera Broder John Paul Mary.

Här finns hela historien samt Video

Jag har verkligen blivit Kristen!

2009-04-20T00:07:00.004+02:00

Ibland händer det att man får fördjupade insikter i tron. Påsken är en sådan tid. För mig har denna påsk öppnat ögonen på ett alldeles nytt sätt. Jag får nästan uppfattningen att jag tidigade inte riktigt förstod och först nu upptäckt vad vår tro står för. Därav rubriken.

Vad jag verkligen tagit till mig är det stora i vår Herres korsfästelse, Han - inte bara som skaparen av Jerusalem, inte av Israel eller Jorden, utan hela vår tillvaro - varenda atom med alla dess lagar i hela universum, tiden samt människan med dess kropp och själ. Han kunde vilket ögonblick som helst kastat iväg eller förintat sina plågoandar - men han bara såg på dem, och älskade dem. Han kunde ha dundrat in i Jerusalem efter sin uppståndelse och utropat, vad var det jag sa! Men han närmade sig bara den närmaste kretsen med stor försiktighet. Han lämnade denna världen i tystnad och lät sina tidigare svikare föra det livsviktiga budskapet vidare.

Det finns något så stort i detta, och man kommer säkert nästa Påsk förstå ännu lite mer.
Gokväll!

Länkar till Dolans installation samt Den Helige Benedictus kloster

2009-04-16T23:46:00.004+02:00

Timothy Dolans installationsmässa

TV inslag om Den Helige Benedictus kloster:

TV4

SVT
(klicka på "Se inslaget")

Ystads allehanda

Ny ärkebiskop i New York - Timothy Dolan

2009-04-15T23:46:00.004+02:00

Jag följer hela installationsmässan på EWTN.
Man blir glad när man ser och hör Timothy Dolan.
Han utstrålar styrka och glädje och stor närvaro.
Jag har inte känt till honom så länge med det jag hunnit läsa och sett har fått mig att vilja se mer.
Andra som känt honom längre talar om en Stor förändring i stiftet New York.
Bloggen whispersintheloggia rapporterar utförligt.
Ta bara dessa rader:
"this town still has very little realization of the burst of energy that took possession of 452 Madison yesterday afternoon, likely to remain there for two decades."

Guldkorn på internet

2009-04-14T17:43:00.001+02:00

Jag tänkte dela med mig av mina guldkorn på internet.
Platser dit jag återvänder och där jag blir inspirerad och stärkt i tron.

Ett av de bästa guldkornen finns på Divine Mercy's hemsida.
Dom har flera sidor med inspirerande vittnesmål här.
Det är bara att bläddra på sidorna och låta sig inspireras!

Det kommer att komma fler guldkorn och ni får gärna dela med er av era.

Påskens liturgi - en finslipad ädelsten

2009-04-13T20:52:00.003+02:00

Så har man firat påsken, med skärtorsdagsmässa, korsets tillbedjan på långfredagen samt påskvaka med tillhörande agapemåltid.
Man är omtumlad och överväldigad. Av att få vara med om denna liturgiska period där allting utmejslats under så lång tid.
Man upptäcker varje år mer och mer av den inneboende styrkan och betydelsen i varje moment.

Och man ser glädje fram emot att få upptäcka än mer nästa fasta och påsk!

Smärtan på korset

2009-04-09T22:30:00.001+02:00

En artikel på engelska om Kristi smärta på korset. En varning måste dock utdelas, här beskrivs verkligen i detalj det grymmaste av alla straff - korsfästelsen, och det är starka ord.
Man får också lära sig att det sura vinet, är en blandning med narkotiskt innehåll som omtänksamma kvinnor gav till dödsdömda fångar för att lindra smärtan. Som vi vet så avböjde Jesus detta.

Immaculee's historia - ett hoppets glädjebud

2009-04-06T22:25:00.005+02:00

Detta vittnesmål är både bland de mest omskakande och samtidigt mest hoppfulla jag hört.
Hon vittnar om bönens och speciellt rosenkransens styrka och räddning.
Hon vittnar om att komma från hat, även från dem som gjort det värsta mot en.
Hon vittnar om förtröstan på Herren, även när allt ser helt hopplöst ut.

Så ladda hem och låt er gripas av, denna dryga timmen långa men mycket sevärda film:
MP4 format

Windows media format

Immaculees egen sida

Palmsöndagsmässa

2009-04-05T21:24:00.002+02:00

Mitt under den fantastiska palmsöndagsmässan idag slog det mig: tänk dom som inte får uppleva detta? Denna gripande liturgi, med palmproccesionen, växelläsningarna den gregorianska sången och slutligen eukaristin.
Det är en liturgi där man verkligen tillber och man får höra dessa gripande rader ur Filipperbrevet:

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Mer behöver inte sägas, man går långsamt ner på knä, fullständigt gripen och förundrad inför en Gud som gör detta.

Att våga visa sin svaghet

2009-03-10T00:16:00.003+01:00

Handlar inte kristen mognad om att våga visa sin svaghet?
Vi är alla svaga ur de flesta aspekter och inför Gud är vi människor så svaga så en jämförelse blir närmast löjlig.

Men ändå så försöker vi VERKA starka, mot våra medmänniskor och mot Gud.
Vi ska klara oss själva, lösa problem, vara starka, hålla fanan högt osv.
Men detta stoppar ofta möjlighet till utbyte och hjälp.
Den som VERKAR stark är ingen idè att hälpa eller resonera med - den har redan allt klart för sig.

Jag tror att man också stoppar möjligheten mot Gud genom en sådan hållning.

Det är en väldigt vuxen egenskap att alltid VERKA stark och det är väl därför Herren sade:
"För att komma till mitt rike så måste man bli som ett barn"

Pier Giorgio Frasatti – en modell för dagens unga

2009-03-01T21:12:00.001+01:00

Jag läser om salig Pier Giorgio Frasatti i "An ordinary Christian".
Vilken modell för dagens unga!
Han älskade att vara med sina vänner, sporta och att klättra i bergen alltid med ett leende på sina läppar.
Han kämpade med skolan och hade föräldrar som ofta bråkade.
Han levde i en överklassfamilj där fadern drev en liberal tidning och var politiker.
Han dog år 1925, bara 24 år gammal av polio.
Vid hans begravning kom inte bara de väntade utan också folk från arbetarkvarteren, de mest utslagna fattigaste och sjuka.
Det visade sig att han under många år hjälpt alla dessa på olika sätt.
Först då förstod hans familj vem han var, denne son som var så udda och så svår att förstå. Denne son som ofta beskrevs som ”duger inte till nånting” eller ”våran käre tafatta pojke”
Först då började dom ana att dom levat med ett helgon.

Dubbelt upp vad du än säger!

2009-02-09T21:25:00.000+01:00

Det slog mig igår vad fantastiskt det är att leva med Herren.
Det finns alltid något högre, något mer, något bättre.
Vi behöver inte ha mänskliga mål och måttstockar, utan kan alltid säga ”dubbelt upp vad du än säger” ;-) och mena det.

Kyrkans auktoritet

2009-02-01T22:30:00.002+01:00

Jag läser kloka, mycket kloka ord i Katobs översättning av den nyss avlidne Richard John Neuhaus beskrivning av sin väg till katolska kyrkan.

En viktig sak han säger gäller kyrkans auktoritet och hur man ska förhålla sig till den.
Jag citerar: ”Nåväl, men vad gör du när detta omdöme är otydligt eller ställt under debatt? Augustinus svar är att du skall vänta i uthållig gemenskap med katolska kyrkan och i orubblig övertygelse om att den helige Ande i enlighet med vad som utlovats skall klargöra saken i sinom tid.”

Där har vi ju också helgonen som tydliga förebilder, när de inte fick erkännande så väntade de. Tiden visar alltid vad som bär och vad som inte håller.

Borde inte denna regel gälla även för den aktuella situationen med SSPX eller St. Pius X:s Prästbrödraskap?
Lita på Kristi ställföreträdare och att det som i våra ögon nu verkar fel kanske i det långa loppet är det rätta?

Att be för de avlidna

2009-01-19T23:19:00.002+01:00

Vi katoliker har en tradition att be för de avlidna.
Vi uppmanas till detta både från kyrkan och helgonen.
Vi tror också att dessa böner är mycket värdefulla.
Själv ber jag ofta för mina döda vänner precis som för de levande.

Vi borde kanske dela med oss av denna tradition, det kanske inte längre är så kontroversiellt bland andra kristna.

Irrationellt beteende

2009-01-15T00:01:00.003+01:00

Jag och min fru Cecilia pratade lite om hur saker och vanor ändrats sedan vi flyttade i september.
Ett stort plus är att TV:n hamnat i källaren, vilket gör att vi nästan aldrig ser på den. (5 ggr sedan september)
En annan bra sak för mig är att jag alltid går eller cyklar på vardagarna, aldrig bilåkning som förut.

Vi började sedan reflektera över en del saker kring tid och hur vi ser på den.
Nästan alla tycker idag att ett stort eller till och med deras största problem är att tiden inte räcker till.
Samtidigt så lägger dom flesta stor energi på att:
Köpa semesterresor, Skaffa TV-spel och datorer, skaffa allt fler kanaler, ta hem ALL världens musik, skaffa multimedia och hemmabioanläggningar, köpa träningskort och träningsutrustning, skaffa fritidshus eller båt, etc. etc.

Detta när vi egenligen redan sagt att vad vi helst vill ha är mer tid - inte något som tar tid.
Det är något som inte stämmer här!
Det är faktiskt en motsägelse.

Var finns nyckeln att förstå detta stora och egentligen irrationella beteendet?

Jag tror att en sak kan vara själva idén med konsumtionssamhället, som går ut på att vi aldrig ska vara nöjda med något – men går vi alla på det i så hög grad?

Det svindlande mysteriet i krubban

2008-12-25T23:59:00.001+01:00

När man tänker länge på universums oändlighet kan man nästan få svindel. Eller när man tänker på att det finns miljontals galaxer och galaxhopar, ja hur långt du än färdas.Det är för stort för en människa att ta in och greppa!

När man då tänker på det lilla barnet i krubban och att det SAMTIDIGT är skaparen till universum och oändligt större än dess skapelse universum, DÅ svindlar det!

Sverige 1975

2008-12-11T22:10:00.004+01:00

Denna låt sjöngs av Agnetha Fältskog 1975
Vad har hänt under dessa dryga 30 år!
Jag tror den skulle vara helt omöjlig idag, men det är en ganska fin text, med en enkel gudsrelation präglad av tacksamhet.

Texten:

Gode Gud, vad är klockan?
Snart halv två.
Jag har somnat vid tv-n igen.
Men tack för filmen, den var bra.
Tack för idag, Herre, Jarl Kulle beundrar jag.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Tusen tack, tack att lunchkön var så kort idag
för då hann jag springa och köpa skorna som jag ville ha.
Tack ska du ha, Herre, dom passar mig riktigt bra.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Jag blev också glad för lappen från vår nya närbutik.
Där du gav mig tips om extrapris på kaffe.

Varje dag sker små under.
Tänk så lätt det är att ta dem för givna,
så lätt, att sitta nöjd och bara ta.
Tack ska du ha Herre, för allt jag har fått idag.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Gode Gud, det är ju sent nu.
Snart halv tre.
Men jag är ju glad det är ju lördag imorrn och jag kan sova hela dan.
Tack ska du ha Herre, nu släcker vi du och jag.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Himlen är bara en lycka för de heliga

2008-12-10T22:55:00.002+01:00

I en av sina predikningar frågade sig den store teologen John Henry Newman varför det är nödvändigt att vara helig för att komma in i himlen. Skulle inte Gud kunna sätta upp en annan måttskala, kanske en med större eftergifter för våra svagheter? Newman svarade: ”Till och med om vi antog att en ohelig människa fick komma till himlen så skulle hon inte vara lycklig där, så det vore ingen nåd för henne att komma in. För himlen handlar om att vara i Guds närvaro och finna glädje i Guds vilja. Där det inte finns sådan glädje kan det inte finnas någon lycka”.
”Himlen är bara en lycka för de heliga”.

Daglig lyckoreflektion

2008-12-09T21:49:00.002+01:00

Vilken nåd att få summera varje dag ned ett konstaterande - jag vill inte vara någon annan.
Jag vill inte ha något annat eller göra något annat.
Jag är precis nöjd med den jag är.

Och mest glädje ger familjen och tron.
Att varje dag få leva dagen med Herrens närvaro.

Jag citerar psaltaren psalm.4:
Du ger mig gläje i hjärtat, större än andras när de får säd och vin i överflöd.

Omöjlig musikträff i USA

2008-12-06T16:44:00.007+01:00

Jag skrev tidigare om den musikhelg i Vadstena som jag deltog i.

Här är en fin film som beskriver en sex dagar lång katolsk musikträff i USA på Loyola universitetet intill lake Michigan.

Det sägs i filmen, att denna typ av musik av vissa anses omodern och omöjlig. Men man menar istället att det inte är så.
Jag kan bara av egen erfarenhet hålla med.
Att den inte är omöjlig och att den verkligen ligger i tiden.
att den har en förmåga att medverka till och höja den sakrala nivån.
Den är dock lite mer svårtillgänlig, den kräver lite mer - men ger också så mycket mer.

Tack för det initiativet i Vadstena KLN! och vi hoppas på en fortsättning.

Här är USA organisationens hemsida:
http://www.musicasacra.com/

Sommarbilder från Lourdes i decembermörkret

2008-12-01T22:49:00.004+01:00

Ni som följde bloggen i somras minns kanske att jag rapporterade från de alternativa världsungdomsdagarna i Lourdes.
Här kan man se lite bilder från dessa.

Om det dyker upp frågor kring vad som visas så ska jag försöka svara.

Resan var i alla fall ett minne för livet, och jag kommer aldrig att glömma salen där vi sov ca 500 personer på golvet, här och här.

Thomas Merton om lycka

2008-11-30T21:08:00.004+01:00

Thomas Merton har en otrolig förmåga att formulera viktiga och tänkvärda saker i koncentrat.
Han skriver om lycka:
"En lycka som vi söker bara för oss själva kan aldrig hittas, för en lycka som minskar av att vi delar den är inte tillräckligt stor för att göra oss lyckliga"

En som ser sina medmänniskor

2008-11-23T22:25:00.001+01:00

Idag handlade evangeliet om när människosonen kommer tillbaks och skiljer fåren från getterna.
Det fader Josef då sade i predikan var: Jesus frågade inte efter de frommaste utan efter de som hade sett sina medmänniskor och brytt sig om dom.
Hur underbart var de inte att på kyrkkaffet få möte ett av de mest strålande exemplen på detta!
Natasha Andersson var hos oss och berättade och visade om sitt liv och det hon gör nu.
Hon var en polska som föddes i vitryssland 1937. Hon separerades från sina föräldrar och hamnade så småningom i ett tyskt fångläger där hon satt till 1945. Hela uppväxten var misär, svält och ibland misshandel. Hon lovade Gud att om hon överlevde så skulle hon ägna sitt liv åt dom som hade det svårast, speciellt barn.
Hon kom till Sverige i början på 60 talet. När olyckan i Tjernobyl skedde så bestämde hon sig att ta om hand om barn från den trakten. Det har hon nu gjort under tjugo års tid.
Det var helt underbart att höra denna kvinna som helt utan tanke på egen räkning satsade allt på att ordna för dessa barn, barn som hade och har väldigt svåra liv.
On tar emot grupper som är hos henne några veckor och som sedan får med sig lite kläder och annat hem.

Vi borde alltid le!

2008-11-17T23:48:00.002+01:00

Vi kristna borde egentligen alltid gå omkring med ett leende.
För egentligen så vet vi (mer än någon annan) att hur stora bekymren ännu ter sig - så är dom små jämfört med den lycka som finns i tron.
I praktiken så har dom flesta och absolut inte jag själv kommit dit än. Men egentligen när man tänker efter så borde det vara så.
Och vi har sett det hos en del helgon.
Det orubbliga lugnet och leendet hos moder Theresa eller Maximilian Kolbe.

Psaltaren - aktuell och personlig

2008-11-11T22:59:00.002+01:00

När man läst tidegärden några år så börjar man märka att många andliga rådgivare hade rätt.
Något som tycktes helt omöjligt i början.
De svårtillgängliga och mycket gamla psaltarens ord blir mina egna.
Nästan varje rad uttrycker det jag vill säga just då!
Det kan vara lovprisning, klagan eller glädje.
Men orden är så riktiga och levande så man blir ofta väldigt tagen.
Vissa rader vill man liksom hålla kvar, inte lämna.

Ännu en dold lycka bakom klostrens väggar.

Sann kärlek innebär smärta

2008-11-09T19:08:00.003+01:00

När man säger kärlek idag så kan man mena olika saker.
Ofta menar man kärlek mellan ett par eller vad man tycker om att göra eller att äga.

Moder Teresa säger något tänkvärt i detta tal till USA 1994, hon menar att sann kärlek måste göra ont, det innebär ett uppoffrande av något.
"And so it is very important for us to realize that love, to be true, has to hurt. I must be willing to give whatever it takes not to harm other people and, in fact, to do good to them. This requires that I be willing to give until it hurts. Otherwise, there is no true love in me and I bring injustice, not peace, to those around me."

Räcker inte skönheten?

2008-11-05T21:25:00.006+01:00

Lyssnar till Allegris Miserere och blir helt tagen.
Vilken musik tron inspirerar till! Och vilka konstverk och vilken arkitektur!
Och vilka liv hos helgonen!
Men den största skönheten är Jesus Kristus själv, vår Herre och Gud - som är och står för en skönhet som vi varken kan förställa oss eller beskåda i detta livet.
Men som man ständigt kan se spåren av i naturen och konsten och hos helgonen.
Att bara meditera kring detta - som saknar spår av motstycke i andra sammanhang.
DET, räcker för mig.

Länk till Allegris Miserere

Varför är det så svårt?

2008-10-22T23:17:00.001+02:00

Vi vet att vi får tillbaks tusenfalt för varje minut vi spenderar på bön.
Alltså borde vi be åtminstone en eller ett par timmar varje dag, men ändå hamnar man ofta att göra massa andra ”viktiga saker” och tiden för bön blir lidande.

Vi vet att vi alltid får hjälp när vi ber Herren om det
Men ändå gör vi det ofta inte – utan försöker kämpa och tafatt lösa problemen själva.
Först när det är kris så ber man Herren, som oftast löser problemen fortare än man trott var möjligt.

Vi är stolta och erkänner inte våra fel, utan försöker ofta hitta förklaringar.
Men ändå vet vi att om man går in i en diskussion med en ödmjuk inställning så blir resultatet så mycket bättre.

Historisk körfestival

2008-10-19T20:36:00.008+02:00

Jag kommer just tillbaks efter en omtumlande helg.
En katolsk körfestival i Vadstena med över 100 deltagare.
Kanske den första katolska körfestivalen i vårt land?
Körer kom från Gävle, Uppsala, St Eugenia och Domkyrkan i Stockholm, Skövde, Lund.
Dessutom enstaka deltagare från andra ställen.
Det hela leddes av vår utmärkta musikkonsulent i stiftet, Ulf Samuelsson.
Även Anders Ekenberg, Anders Piltz och Elisabeth von Waldstein medverkade.
Det mäktigaste var en vesper i den stor klosterkyrkan (Blåkyrkan)
Det måste ha varit längesedan sådana toner klingade i den kyrkan - man verkligen kände historiens vindslag!
Vi avslutade med medverkan i en högmässa hos Birgittasystrarna i deras nya kyrka.

Vilka möten! Vilka fantastiska människor! Man önskar bara det hade varat längre.
Och fantastiskt föredrag av Anders Piltz om musiken som lovsång.
(Jag kommer att publicera länk till detta senare)
Man går hem stärkt i sin musik och tro.
Även Dagen hade med info om denna helg:

Herrens humor

2008-10-03T23:06:00.003+02:00

Jag hade bestämt möte med en person.
Jag ringde då jag var på plats, men det visade sig att han var sen.
Bra, några fantastiska minuter i den sena men varma höstsolen - kanske lite tid för några dekader?
Nej, inte några dekader - precis hela rosenkransen.
Och jag visste, jag visste att precis när jag avslutade det sista Ave Maria hörde jag min vän ropa.
Man bara ler åt denna humor.

Två sorters glädje

2008-09-22T23:37:00.005+02:00

Det blev idag tydligt för mig att det finns två sorters glädje.
Och dom verkar och ger helt olika resultat.

Det första är glädjen över att ha presterat något, eller köpt något, eller över en upplevelse som man kanske planerat.
Denna glädje är förutsägbar och tydlig - man vet vad man gläds över, glädjen är nästan målinriktad.

Det andra är en himmelsk eller helig glädje.
Den är spontan och diffus.
Den kan inte planeras men den kan beredas mark för.
Den kan uppstå när man gett något, hjälpt någon eller sett någon bli glad.
Det kan också vara den diffusa glädjen i tron som man egentligen inte kan förklara - den bara finns där.
Den sortens glädje fick jag prov på idag när jag och min fru, som faddrar var med när Johan & Johanna togs upp i katolska kyrkan.
Vi gläds med dom!

Byggprojekt - Herrens medverkan

2008-09-07T20:19:00.006+02:00

Vi har nu efter en lång tid köpt och fått nycklarna till ett nytt hus.
Flyttlasset går nästa lördag och en god blogg-granne har lovat hjälpa till. Vad bra med blogg-grannar!
Jag passar på att fixa lite saker före inflyttning, och jag tänkte dela några erfarenheter kring detta.
Det är märkligt hur tydligt stödet från Herren blir i det praktiska. Ibland blir det nästan komiskt - jag märkte i veckan hur mycket nycklar det blev att hålla reda på. Så jag tänkte att det vore bra att ha en sådan där nyckelrem som mina barn har, men det får jag fixa senare....
Vid en hastig visit på jobbet morgonen efter möte jag en jobbarkompis, hon säger: jag har en sak åt dig från den där kunden vi jobbar åt, dom lät trycka upp nyckelremmar med sitt namn............
Man blir stum med ett leende på läpparna vid dessa tillfällen, även i dessa minsta detaljer finns Herrens agerande.

Dock fick jag känna på motsatsen idag.
Efter högmässan skulle jag iväg och lägga in golv, ett undantag nu när det är så bråttom.
Först en kommentar utanför kyrkan, "men du ska väl inte jobba på vilodagen?"
Sedan kom en granne på det nya stället, en äldre kvinna som ser att jag håller på, hon säger "du tänker väl på vilodagen?"
När sedan allt strulade, jag hade fel grejor, för lite av vissa saker m.m.
DÅ gav jag upp - och helgade vilodagen.

Den enda sanna glädjen

2008-08-19T20:46:00.004+02:00

Glädjen i tron är:
- Att tryggt sitta ensam framför den som rår över allt, medveten om att ingenting utifrån, ingenting alls kan hindra denna relation.

Glädjen i tron är:
- Att bara vara och veta att man är älskad av den högste.

Glädjen i tron är:
- Att veta att den lycka som finns i det fördolda mötet nu, kommer att ersättas av oändlig lycka i ett möte ansikte mot ansikte.

Glädjen i tron är:
- Att i bönen veta att detta, just detta är det viktigaste jag någonsin gör.

Glädjen i tron är:
- När man ser hur herren aldrig sviker utan ger mer ju mer man litar på honom.

Glädjen i tron är:
- När man inser hur lite alla värdsliga problem betyder, jämfört med detta.

Varför nöjer vi oss aldrig?

2008-08-17T21:52:00.005+02:00

Inspirerat av Alexander Solzjenitsyn.
(Hans utmärkta tal på Harvard 1978 finns att läsa här: http://www.camitz.com/text/Solsjenitsyn/Harvardtal.htm )

Varför nöjer vi oss inte med en fungerande bil?
- Nej, vi ska ha något att visa upp, helst lite finare och snabbare än grannen
Varför nöjer vi oss inte med en fungerande mobiltelefon?
- Nej, det ska helst vara en ny varje år med allt mer krystade tillbehör som vi får allt svårare att argumentera för.
Varför nöjer vi oss inte med en semester fokuserad på avkoppling?
- Nej, vi ska åka på exklusiva fjärran turistmål och upplevelser för att kunna berätta om när vi kommer hem.
Varför nöjer vi oss inte med en funktionell bostad?
- Nej, vi ska ha finare exteriör, exklusivare kök och jacuzzi i källaren.
Varför nöjer vi oss inte med den kropp vi har?
- Nej, vi ska hårdträna eller banta eller operera för att passa något upplevt ideal som inte är jag själv.
Varför nöjer vi oss inte med det vi har?
- Nej, vi jämför oss med dom som har mer än vi - och blir missnöjda.

Varför nöjer vi oss faktiskt med att aldrig ha tid?
- Nej, för vi vet inte vad tid är, vi tror att tid är en 25:e timme på dygnet att fylla med aktiviteter.
Nej, tid det är att ha helt oplanerad tråkig tid, för verklig avkoppling och möjlighet till sann reflektion.
Något vi helt glömt bort idag.

Finare, större, dyrare, nyare, snabbare, mer, exklusivare är det som driver oss idag.
Vi har blivit blinda i denna jakt efter värdelösa ting!
Varför lyssnar vi inte på dom som har något vist att säga längre:

”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”
Matt 6:19-21

Varför nöjer vi oss med denna begränsade och futtiga lycka, och som vi vet varar som längst 100 år?
När vi blivit lovade en oändlig lycka som aldrig ska ta slut.

Nyttig och bra mp3 site

2008-08-02T23:08:00.004+02:00

Jag vill tipsa om en mycket bra sida med inspelade föredrag(på engelska).
http://catholicaudio.blogspot.com/
Perfekt att tanka MP3-spelaren på resan.
De jag lyssnat på har varit allt från bra till mycket bra.
Jag vill speciellt rekommendera följande två föredrag om bön:
http://stmarthaaff.com/mp3/cs_pr/pray_well.mp3
http://ripple.radiotail.com/740/talk231105.mp3

Kommentera gärna om ni hittar andra att rekommendera.

Loyola - Mässa i omvändelsekapellet

2008-07-22T18:09:00.009+02:00

Idag besökte vi Loyola där Ignatius föddes och levde en stor del av sitt liv.
Ignatius grundade Jesuitorden.
Ignatius tillhörde en adlig familj och Loyola hette slottet där han bodde.
Numera har man byggt en byggnad runt slottet ihop med en Basilika.

Först gick vi en vandring genom själva slottet, med en förinspelad engelsk röst.
Att notera, berättaren pekade gång på gång över hur viktigt det var att reflektera kring evangeliet och andliga frågor - så positivt och ovanligt för mig som svensk!

Vi rundvandringen passerar man först de lägre planen med kök och källare, och slutar i det rum dar han fick sin omvändelse och kom att bli en aktiv kristen.

Där firade vi mässan, med en verklighetstrogen staty av Ignatius bredvid, som föreställer det ögonblick där han skadad i sängen fick sin omvändelse.
Vi firade den på svenska med vår präst Josef, runt altaret i en ring.
Det var en mycket stark upplevelse!

Vi fick också veta att vi var den första svenska grupp som besokt slottet i år.

Imorgon åker vi hem till Sverige igen.

Lourdes Dag 5 - San Sebastian

2008-07-21T21:02:00.006+02:00

Sista kvällen, avslutas med en Vigilia i den enorma Pius X basilikan.
Fantastisk sång, 3000 ungdomar, en kör, en orkester och en enorm orgel.

Söndag morgon, vi skyndar till högmassan i Pius X basilikan.
Vi har hört att den kommer att bli full. Vilket betyder 25000 personer!

Vi var där en och en halv timme innan, vilket behövdes. Den blev full.
Jag gissar att det var ca 250 präster och mässan leddes av Biskopen från Bordeaux.
Vilket sammanhang!
Att fira mässa med 25000 personer! Och alla fick ta emot eukaristin, Brödet bars fram under offertoriet i procession, vissa bar fulla skålar med oblater på brickor.

Jag tror inte att fler kan fira mässa i samma rum någon annanstans.

Vi avslutar vår resa med att åka till San Sebastian.
Fran denna fantastiska surf och badort vid Atlanten ska vi imorgon besöka Loyola.

Lourdes Dag4

2008-07-19T13:21:00.007+02:00

Igår avslutades dagen med olika konserter.
Vi gick på en rockkonsert med bl.a. två oskodda karmelitmunkar!
Det var ett otroligt drag och ungdomarna dansade och njöt.

I morse firade vi mässan vid grottan.
2500 ungdomar.

Sedan gick vi korsvägen uppför berget.
En stenig brant väg i värmen med fullstora bronsfigurer.
Det blev en verklig korsväg!

Ikväll blir det Vigilia i den stora underjordiska basilikan med sändning från WYD i Sydney.

Lourdes Dag 3

2008-07-18T09:34:00.005+02:00

Igår fick vi träffa ett par nunnor från ett Clarissekloster.
Dom tar normalt inte emot besök men nu under WYD fick vi chansen.
Det var en äldre nunna och en postulant.
Den äldre nunnan berättade lite om sin väg, och hon gjorde ett mycket starkt intryck på hela gruppen. Hon sa inte många ord men hon lyckades förmedla att där fanns något större.
Hon fullkomligt strålade av lycka hela tiden!

Vi hade sedan en botgudstjänst i den enorma PIUS X basilikan under jord.
Den rymmer mer än 25 000 människor!
Stort intryck gör dom enorma bilderna på helgon och Maria som hänger i öppningarna runt hela kyrkan.
Alla fick tillfälle till bikt i slutet, det var nog 100 präster och köerna med ungdomarna som ville bikt var långa.
Stora rökelsekar bars fram till det enorma altaret i mitten.

Kvällen avslutades med en mässa vid Grottan.

Lourdes dag 2

2008-07-17T09:59:00.004+02:00

Skriver från ett alldeles underbart Lourdes.
Det har hänt så mycket det senaste dygnet så det känns som man varit här en vecka!

Igar var det jubileumsdag - 150 år sedan den sista uppenbarelsen, och vi gick i Mariaprocession som avslutades med mässa på planen framför basilikan klockan 23 på kvällen.
Vi var säkert 25 000!
En i vår grupp läste en dekad av rosenkransen på svenska för alla!

Vi sover i en konsertlokal med 500 personer på golvet - liggerunderlag mot liggunderlag, och 10 duschar - det här blir nog en pärs!

I morse var det morgonbön i den stora underjordskyrkan.
Ungdomarna trivs liksom vi ledare.

World Youth Day in Lourdes

2008-07-09T23:25:00.004+02:00

Vi är en grupp från St. Lars katolska församling i Uppsala,som åker till WYD i Lourdes på tisdag nästa vecka. Vi är fyra ledare och tolv ungdomar.
Det är en alternativ världsungdoms träff för dom som inte har möjlighet att åka till Sydney.
Här finns lite info:
http://www.lourdes2008.com/en/index.php?option=com_content&task=view&id=69&Itemid=1

Vi kommer sedan att åka vidare till San Sebastian i Spanien och bland annat besöka Loyola där grundaren av Jesuituorden, Ignatius föddes.

Att komma till Lourdes är en mångårig dröm som går i uppfyllelse.
Jag kommer att rapportera......

Klostrens mystik

2008-05-15T22:00:00.002+02:00

En person som verkligen kommit att förknippas med mystik är Johannes av korset. Enligt honom så var det genom lyriken som man kunde närma sig det onämnbara. Man bad honom att skriva förklaringar, vilket han motsträvigt gjorde.
Här är en dikt ur Levande kärlekslåga:

Levande kärlekslåga,
som sårar skönt och bränner
min ande djupast in i hjärtegrunden!
Du som ej mer är plåga,
Förtär om lust du känner,
Den väv som höll vår ljuva pakt förbunden!

O sår som bringar hälsa!
O brännjärn som hugsvalar!
O mjuka hand av evighet som flödar
av smekningar som frälsa,
som varje skuld betalar
Och död till liv förvandlar när du dödar!

Hans kanske mest kända verk är Själens dunkla natt, som rör den andliga resan mot det nya och okända i resan mot Gud. Enligt Ian Matthew i ”Gud berör och förvandlar” så ”Vad som uppväger mörkret är ledarens säkerhet” och med Johannes ord: ”och andra ljus ej smycka de blinda steg jag vågar, än de som styr mig och i hjärtat lågar” (Själens dunkla natt strof 3)

mer senare...

Den stora hemligheten

2008-05-14T23:45:00.008+02:00

Om en vanlig person stöter på klosterlivet så tänker den säkert, ”vad bortkastat” eller ”vad tråkigt” eller ”dom måste allt vara lite knäppa”.
Men om man tänker lite längre och kanske lyckas komma klosterlivet lite närmare så börjar en annan bild torna upp.
Om man först skulle reflektera kring den leda som man själv kan tänka sig 2 timmar i ett grått väntrum till akuten. Och översätter denna känsla till 12 timmar. Varje dag, varje vecka, varje år…
Då inser man det orimliga, ingen levande varelse kan stå ut.
Alltså måste jag slå bort denna första tanke, att det som för mig ser ut som leda, egentligen är något helt annat.
Sedan när jag möter dessa personer så märker jag hos dom en inneboende lycka och trygghet som jag sällan möter. Dom har något och vet något jag inte förstått eller vet.
Denna ”hemlighet” kommer dom inte att kunna förklara för mig, då det inte finns ord att förklara den med. Men det finns många försök som ger några pusselbitar.
Mer om dessa försök senare…

Kärleken?

2008-05-10T00:06:00.005+02:00

Kärleken söks, besjungs och lovordas av nutidsmänniskan.
Men vilken kärlek? En kärlek utan smärta och uppoffringar?
Egentligen så närmar vi oss en motsägelse här. Den egencentrerade och individualistiska västmänniskan söker något den kallar kärlek.
Men kärlek i alla former betyder smärta, uppoffringar och risktagande.

Kärlek mellan två makar är att offra sina egna vägar och sina egna intressen, för att ge plats för den andre. Sedan kommer barnen och ”mitt eget” projekt blir av allt mindre betydelse, nu är det dom som behöver fokus.
Kärlek mellan medmänniskor är alltid ett risktagande, ”om jag försöker hjälpa den personen så kanske han ser mig som påträngande, bäst att låtsas som inget”.
Kärlek mellan vänner är att ta av sin tid och sina resurser till vännen.

Jag har svårt att se fall där kärleken är enkelriktad och utan uppoffringar.
Men är vi medvetna om detta idag? Eller lever vi i en illusion och söker en icke-existerande helt kravlös och smärtfri kärlek?
Det är kanske därför det är så tyst på bussen, så många som tittar bort när någon behöver hjälp, så många barn som ingen vuxen frågar efter, och alla dessa tragiska skilsmässor….

Ett tecken för vår tid.

2008-05-06T22:20:00.002+02:00

I söndags erkände Vatikanen officiellt, att jungfru Maria uppenbarat sig för Benoite, en 17 årig fransk flicka i Laus i södra Frankrike.Dessa uppenbarelser ägde rum år 1664 och har varit okända för de flesta i 300 år.Även bland katoliker i frankrike har händelserna fallit i glömska. Maria berättade för Benoite, att platsen skulle vara bortglömd under en lång tid.

Budskapen från Maria var tydligt inriktade på behovet av bikt och botgöring, och Benoite fick också gåvan att se in i själar.

Här är den officiella webplatsen, tyvärr bara på franska:

http://www.notre-dame-du-laus.com/

Här är en bra artikel i the Remnant:

http://www.remnantnewspaper.com/Archives/archive-laus.htm

En annan bra artikel från Clairval:

http://www.clairval.com/lettres/en/2003/07/31/2300703.htm

Att rädda själar

2008-05-04T22:02:00.000+02:00

Varför hör man så sällan någon prata om att rädda själar idag? Även inom kyrkan hör man det nästan aldrig. Man kan ofta höra om att hjälpa sjuka, rädda nödlidande, lindra smärta, mätta de hungrande. Vi hör såklart mycket i kyrkan om att rädda själar indirekt.
Men vi hör sällan kyrkans viktigaste uppdrag uttalat i klarspråk, att rädda själar.
Traditionell kristendom har alltid värnat människan, till både kropp och själ, men varför denna försiktighet – förväntas nutidsmänniskan vara för känslig för att kunna höra den verkliga sanningen?
Ignatius av Loyola var i alla fall tydlig på den punkten.
Utdrag ur Princip och Grundval: "Människan är skapad för att prisa Gud, vår Herre, för att visa honom vördnad och tjäna honom och därigenom rädda sin själ"

Husförsäljning

2008-04-28T23:42:00.000+02:00

Det har varit lite tyst här ett tag.
Detta mest på grund av att vi håller på att sälja vårat hus.
Vi har nu haft visningar så jag hoppas bli lite mer aktiv framöver.
Stödet från Herren i hela denna process har varit enormt!
Jag sitter här nu efter två visningar med gott resultat, och mest undrar vad som hände.
För ett par veckor sedan så var det oändligt med jobb kvar!

När man ber om hjälp så får man den..........

En konversion som gav frukt

2008-04-14T23:20:00.000+02:00

Saliga Moder Maria Elisabeth Hasselblads väg till katolska kyrkan, utdrag ur ”Moder Elisabeth” av Marguerite Tjäder:
-Men så småningom stod det klart för henne, att hon måste besluta sig för något som redan existerade. Det finns helt enkelt ingen fullkomlig religion eller ett fläckfritt de Heligas samfund här på jorden!
Den Heliga Birgitta, som hon hade sett upp till ända sedan barndomen, var en sann dotter av katolska kyrkan. Trots detta hade hon angripit många ofärdiga prelater, ja till och med påvarna, som levde i lyx i Avignon och inte vill återvända till Rom!
Hur skulle denna värld kunna visa uppvisa ett samfund av heliga människor utan inblandning av alla de svaga och syndiga?
Inte ens Kristus själv hade kunnat göra en felfri hjord av sina följeslagare. Judas hade förrått honom. Petrus förnekat honom. Lärjungarna hade bara somnat istället för att stödja sin mästare i hans ångest stund i Getsemane. Och när soldaterna kom för att gripa Jesus, hade de flytt för att rädda sitt eget skinn.
Maria hade väntat sig att finna en hjord av fullkomliga själar hör på jorden…Hur hade hon kunna vara så blind?
Från och med detta stadium i hennes tankegång började Maria från en ny utgångspunkt närma sig tanken på att bli katolik. För första gången kände hon, att denna kyrka kunde erbjuda den religiösa hamn, den andliga gemenskap som hon så länge hade sökt. Plötsligt framstod den för henne som sanningen, den ”hjord”, som skapats av Kristus själv. Från och med nu skulle varje dag utanför dess gemenskap vara en förlust.

Kontraster - rikedom/lycka

2008-03-28T23:53:00.000+01:00

Jag vet en person som bor i London och jobbar i finanssektorn på hög nivå, har Mycket pengar och rör sig i de finaste kretsar. Ett liv som dom flesta drömmer om.

Han lämnade London och for till Calcutta ett halvt år och jobbade åt Moder Teresas systrar, bodde på taket och levde som dom. Och hjälpte dessa fattiga.
Det var den bästa tid han haft i sitt liv………

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

2008-03-25T00:56:00.001+01:00

Luk 16:14 - 16:31
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag.
Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord.Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes.
I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida.
Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.
Men Abraham svarade: Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas.
Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.
Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus.
Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.
Abraham sade: De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem
Mannen svarade: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.
Men Abraham sade: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda

Titta på följande omskakande vittnesbörd:
http://www.youtube.com/watch?v=UGpxfoF3SYg

Påskdag – Glädjen!

2008-03-24T01:12:00.000+01:00

Man är helt omtumlad efter påsknattens fullständigt gripande liturgi, ja den grep mig redan vid tio års ålder.(se en bra beskrivning i katobs: http://www.katobs.se/ledare_pasqua.htm)
Allt blir starkare kring påsken, smärtan, närvaron och glädjen. Jag tänker på glädjen att ha alla dessa medhjälpare i allt, änglarna, helgonen, Maria och Kristus. Att alltid kunna lita på deras hjälp och närvaro. Jag kan inte låt bli att tänka, att även om vi tog bort det stora hoppet, så skulle detta livet vara mycket mer värt att leva!

Långfredag

2008-03-21T23:25:00.000+01:00

Långfredag - och ännu en alldeles levande liturgi i kyrkan. Var och en får knäböja ensam framför korset, kyssa spikarna eller be en kort bön, och hela församlingen väntar.
Det tar tid, lång tid – men det får ta tid. Allting till psalmer från församling och en liten kör.
Man vill inte vara någon annanstans just då.

En liten reflektion – Jesus äskade alla, även sina fiender utan gräns. Var då inte den största smärtan att bli så sårad av de han älskade, lite grann som om man skulle bli misshandlad och till och med döda av ens vänner.