fredag 28 mars 2008

Kontraster - rikedom/lycka

Jag vet en person som bor i London och jobbar i finanssektorn på hög nivå, har Mycket pengar och rör sig i de finaste kretsar. Ett liv som dom flesta drömmer om.

Han lämnade London och for till Calcutta ett halvt år och jobbade åt Moder Teresas systrar, bodde på taket och levde som dom. Och hjälpte dessa fattiga.
Det var den bästa tid han haft i sitt liv………

tisdag 25 mars 2008

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

Luk 16:14 - 16:31
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag.
Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord.Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes.
I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida.
Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.
Men Abraham svarade: Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas.
Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.
Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus.
Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.
Abraham sade: De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem
Mannen svarade: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.
Men Abraham sade: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda

Titta på följande omskakande vittnesbörd:
http://www.youtube.com/watch?v=UGpxfoF3SYg

måndag 24 mars 2008

Påskdag – Glädjen!

Man är helt omtumlad efter påsknattens fullständigt gripande liturgi, ja den grep mig redan vid tio års ålder.(se en bra beskrivning i katobs: http://www.katobs.se/ledare_pasqua.htm)
Allt blir starkare kring påsken, smärtan, närvaron och glädjen. Jag tänker på glädjen att ha alla dessa medhjälpare i allt, änglarna, helgonen, Maria och Kristus. Att alltid kunna lita på deras hjälp och närvaro. Jag kan inte låt bli att tänka, att även om vi tog bort det stora hoppet, så skulle detta livet vara mycket mer värt att leva!

fredag 21 mars 2008

Långfredag

Långfredag - och ännu en alldeles levande liturgi i kyrkan. Var och en får knäböja ensam framför korset, kyssa spikarna eller be en kort bön, och hela församlingen väntar.
Det tar tid, lång tid – men det får ta tid. Allting till psalmer från församling och en liten kör.
Man vill inte vara någon annanstans just då.

En liten reflektion – Jesus äskade alla, även sina fiender utan gräns. Var då inte den största smärtan att bli så sårad av de han älskade, lite grann som om man skulle bli misshandlad och till och med döda av ens vänner.

torsdag 20 mars 2008

Skärtorsdag

Jag kommer från skärtorsdagen mässa, som inte liknar andra mässor precis som alla mässor under påsken. Vilken gåva med liturgien! Att få vara med och vara delaktig, för delaktig är man, man sjunger, svarar, ber, knäböjer, står och slutligen tar man emot eukaristin.
Ett skärtorsdagstips, läs denna fantastiska text av nobelpristagaren Francois Mauriac, som katobs låtit översätta:
http://www.katobs.se/art_skartorsdag08_meditatio.htm
ps. Jag fick idag en kommentar, han hade läst att man tystade kläpparna i kyrkklockorna under påsken. Han var övertygad att detta gällde hela påsken, och att vi i kyrkan tassade runt och var tysta och nedstämda hela påsken!

onsdag 19 mars 2008

Min nyfunna passion (rätt version)

Jag vill berätta om något fantastiskt jag upptäckt! Jag hade väl tidigare hört om kyrkan, men insåg inte vilken skatt som dolde sig i den. Att på söndagen ge sig av och tillbringa tiden med att fira mässa ger mig allt! Det ger mig lugn och frid. Det ger mig styrka för att orka med ännu en vecka. Det ger mig tröst om jag haft det svårt.
Det tar ganska lång tid att komma in i det, och i början så ser man inte så mycket, men då kan man ju bara njuta av friden i kyrkan. Sedan lär man sig och hittar allt fler skatter. Det finns vissa personer som har nästan som ett speciellt sinne och ser Kristus överallt, men alla kan lära sig att se ganska bra. Ibland händer det att man träffar på någon som delar denna passion, men ofta är man ganska ensam. Något inte många känner till är vilket fantastiskt livsmedel Eukaristin är, att den faktiskt kan förlänga livet.
Det mest fantastiska är att det inte bara ger glädje och livskvalitet, utan det ger en mening åt hela livet. Jag berättar för alla jag känner om min upptäckta skatt!

Ordförväxling

Det har skett en ordförväxling i föregående inlägg, ursäkta ;-)
Det ska så klart vara kyrkan och inte svamp, (jag vet inget om svampplockning)
Och genast blev det hela så mycket svårare.
Den föregående texten kan man presentera i vilket sammanhang som helst. Och man kan byta ut svampen mot nästan vad som helst, utom tron och kyrkan.Samtidigt blir texten enbart sann när just detta skrivs, tron och kyrkan.

Vilken paradox!

tisdag 18 mars 2008

Min nyfunna passion

Jag vill berätta om något fantastiskt jag upptäckt! Jag hade väl tidigare hört om svampplockning, men insåg inte vilken skatt som dolde sig i det. Att på söndagen ge sig av och tillbringa tiden med att plocka svamp ger mig allt! Det ger mig lugn och frid. Det ger mig styrka för att orka med ännu en vecka. Det ger mig tröst om jag haft det svårt.
Det tar ganska lång tid att komma in i det, och de första gångerna man ger sig ut så ser man inte så mycket, men då kan man ju bara njuta av friden i naturen. Sedan lär man sig och hittar allt fler svampar. Det finns vissa personer som har nästan som ett speciellt sinne och ser svampar överallt, men alla kan lära sig att se ganska bra. Ibland händer det att man träffar på någon som delar denna passion, men ofta är man ganska ensam. Något inte många känner till är vilket fantastiskt livsmedel svampen är, att den faktiskt kan förlänga livet.
Det mest fantastiska är att det inte bara ger glädje och livskvalitet, utan det ger en mening åt hela livet. Jag berättar för alla jag känner om min upptäckta skatt!

måndag 17 mars 2008

Klarsynt om vår blindhet i tid av totalitär materialism

Jag hittade följande klara analys av vårt prekära läge där alla gränser rämnar, långsamt och omärkbart.
Ett citat från texten:

"mankind is presently involved in a worldwide war against the eternal value of the human person"

http://www.lifesitenews.com/ldn/2008/mar/08031407.html

söndag 16 mars 2008

En dold skatt

Ju mer jag lär mig om kyrkan, desto mer häpen blir jag över den enorma skatt som hon oupptäckt bär på. Saker som för oss födda lutheraner är som för en fågelskådare som bara läst böcker att komma till Hornborgasjön.
Och där se tiotusentals fåglar på riktigt!
Allt blir så påtagligt och konkret.
Vi som tidigare byggt vår tro bara på en tvåtusen år gammal bok, möter här en verklighet som med kraft verkar här och nu.
Jag kommer framöver att ur mitt perspektiv skriva lite om några av de skatter jag fått ta lite del av och glädjas åt.
För det stora är att allt detta bär på en sådan glädje!
Det är glädjen att se moder Theresa och hennes systrar helhjärtat ägna sitt liv åt nödlidande.
Det är glädjen i att lära om Karmeliternas förening med Herren i kontemplationen.
Det är glädjen att se tusentals sjuka bli botade i Lourdes källor.
Det är glädjen att se Padre Pio fira mässan med Kristi blödande sår, läsa folks tankar i biktstolen och hjälpa människor på olika plaster oberoende av tid och rum.
Det är glädjen att se Maximilian Kolbe i kärlek och utan bitterhet, ta en annans dödsdom.
Det är glädjen att se alla de heligas oförstörda kroppar, århundraden efter deras död.

Det är glädjen att se alla dessa heliga och deras oförskräckelse inför alla ifrågasättande. Ingen beräkning, Inga dolda motiv utan bara odelat förtroende för Herren.
Här blir det rent av löjligt att ifrågasätta jungfrufödsel och gång på vattnet!

onsdag 12 mars 2008

40 års kris

Det kommer en vändpunkt när man närmar sig 40.
Lite olika tidpunkt för olika människor.
Det kallas ofta livskris. Eller 40 års kris. Eller medelålderskris.
Vad det faktiskt handlar om är att en tydlig gräns passeras.
Fram till nu har allt ganska tydligt handlat om framtiden.
När det kommer.... När jag får tiden..... Jag vill bli..... Jag vill sen lära mig....... När jag blir stor så ska jag.....
Och så kan man även tänka i fortsättningen. Men något har hänt nu.
Man har liksom passerat den där tröskeln där en större del av ens aktiva liv ligger bakom en.
Och det känns. Även om det är svårt att ta på och helt förklara känslan.

Lägg sedan till en numera svårförnekad känsla att allt går fortare, dagarna, veckorna, åren snurrar på i en allt snabbare takt.
Och äldre människor är alltid snabba att intyga att den känslan bara kommer att öka. Ja, men bara fram till den dagen man sitter där trött och sjuklig, då äntligen bromsas tiden upp.

Vi människor är ju födda med en drivkraft starkare än alla andra. Hoppet och längtan om framtiden.
Den kan hålla uppe modet på fångar (de som överlevde förintelsen var de som kunde hålla hoppet kvar)
Den får oss att stå ut med tuffa perioder av utbildning eller tuffa jobb, i hopp om att få det lite bättre. (Säsongsarbetande på sockerplantagen)
Den får de sjuka att hoppas på och kämpa för tillfrisknad.
Den får de krigsdrabbade att orka kämpa för sin vardag i hopp om en kommande fred.
Den får Afrikaner att ge sig ut på vansinnigt farliga flykting resor mot Europa.

Men vid 40 kommer verkligen tankarna.
Är detta allt? När kommer lyckan jag längtat efter?

Man börjar fundera vad allt går ut på - Lycka? ja, för det är det väl?
Man inser då livets begränsningar, och att de stunder av sann lycka som man söker, är ganska få och korta.
De där stunderna man kämpat för att få ihop allt, lägga ungarna, boka biljettera eller åka på den där resan. Dessa ger sällen den där Stora lyckan som man ville ha. Lyckan uppstår oftast oväntat och man märker den ofta först efter ett tag, inte när man är mitt uppe i den. Då har man inte tid att reflektera på det sättet. Först efteråt, när man tänker tillbaks - vilket fantastiskt möte det blev - vi fyra den där sommardagen! då var jag lycklig! kan man tänka med glädje. Oftast är det just möten med andra som ger lycka.

Man skakar på huvudet åt den T-shirt man hade när man var runt 30: "Den som har mest prylar när han dör har vunnit!" – hur enfaldig man var då!

söndag 9 mars 2008

En vanlig kristen.

Jag är uppvuxen i en kristen familj, men tappade nästan helt intresset för tron i tonåren. Jag kom tillbaks till tron först när en syster förolyckades.
Sedan har jag långsamt men metodiskt vandrat en trons väg, och lär mig saker hela tiden. Jag har aldrig upplevt att jag varit i närheten av att bli fanatisk, snarare tvärtom. Men det har blivit allt självklarare att tron utan minsta tvekan är det viktigaste och gladaste budskapet vi har.
Därför får självklart tron också prioritet.
Ändock upplever man att man ber för lite, faller för ofta, prioriterar fel, inte är tillräckligt glad etc. Då blir man lite förundrad när man upplevs som extrem, när man själv upplever att man inte ger tron den prioritet som den borde ha.

fredag 7 mars 2008

Ge aldrig upp hoppet om någon!

Jag bär på minnet av en dröm jag hade för flera år sedan.
Det är tydligt för mig vad Herren ville säga med den drömmen – ge inte upp hoppet om någon, dömd aldrig någon på förhand.
I drömmen som utspelar sig i himlen, syns två personer komma mot mig på en trottoar längs ett gult plank.
Det är två pojkar runt tolv år och dom ser ut av att vara ”själsligt nyfödda”.
Dom ger ett väldigt bräckligt och nyfött intryck, och utstrålar en fullständig renhet.
Dessa två är de sista personerna som vi alla väntar på. Jag fick bara se vem en av personerna var, det var Adolf Hitler.

torsdag 6 mars 2008

Torsdag – psalm 16

psalm 16 i kompletoriet. Varje ord är vägt på guldvåg och passar precis.

Bevara mig, Gud,
ty jag tar min tillflykt till dig.

Jag säger till Herren: ”Du är ju Herren
för mig finns inget gott utom dig.”

De heliga i landet, de härliga,
endast till dem har jag behag.

Men de som tar sig andra gudar,
de drabbas av svåra plågor.

Jag vill inte offra deras drickoffer av blod
eller ta deras namn på mina läppar.

Herren är min beskärda del och bägare,
du håller mitt öde i dina händer.

En lott har tillfallit mig i ditt ljuvliga land,
ett arv som behagar mig väl.

Jag vill lova Herren, han ger mig råd,
ännu om natten manar mig mitt innersta.

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han är på min högra sida, jag skall inte vackla.

Min själ gläder sig, mitt hjärta fröjdar sig,
även min kropp får bo i trygghet.

Ty du utlämnar mig inte åt dödsriket,
du låter inte din fromme se graven.

Du visar mig livets väg,
inför ditt ansikte finns glädje till fyllest,
ljuvlighet i din högra hand för evigt.

söndag 2 mars 2008

Tobak - Att släppa begär

Jag började snusa när jag var 14 år.
När jag var runt 40 började jag fundera hur mycket detta påverkade mig. När jag insåg hur detta begär styrde över min tillvaro bestämde jag mig för att sluta.

Det anses väldigt svårt att sluta snusa, svårare än att sluta röka.
Jag hade så klart bett Herren vara med i beslutet, och när den utsatta dagen, minuten och slutligen sekunden kom – så slutade jag.
Sedan har jag aldrig funderat över det.
Begäret upphörde fullständigt vid den tidpunkten!
När jag tänker på det så är det overkligt, det ska inte gå lätt – men ändå.
Självklart så kom några tuffa nätter när nikotinet gick ur kroppen, men inget sug, ingenting!