onsdag 22 oktober 2008

Varför är det så svårt?

Vi vet att vi får tillbaks tusenfalt för varje minut vi spenderar på bön.
Alltså borde vi be åtminstone en eller ett par timmar varje dag, men ändå hamnar man ofta att göra massa andra ”viktiga saker” och tiden för bön blir lidande.

Vi vet att vi alltid får hjälp när vi ber Herren om det
Men ändå gör vi det ofta inte – utan försöker kämpa och tafatt lösa problemen själva.
Först när det är kris så ber man Herren, som oftast löser problemen fortare än man trott var möjligt.

Vi är stolta och erkänner inte våra fel, utan försöker ofta hitta förklaringar.
Men ändå vet vi att om man går in i en diskussion med en ödmjuk inställning så blir resultatet så mycket bättre.

söndag 19 oktober 2008

Historisk körfestival

Jag kommer just tillbaks efter en omtumlande helg.
En katolsk körfestival i Vadstena med över 100 deltagare.
Kanske den första katolska körfestivalen i vårt land?
Körer kom från Gävle, Uppsala, St Eugenia och Domkyrkan i Stockholm, Skövde, Lund.
Dessutom enstaka deltagare från andra ställen.
Det hela leddes av vår utmärkta musikkonsulent i stiftet, Ulf Samuelsson.
Även Anders Ekenberg, Anders Piltz och Elisabeth von Waldstein medverkade.
Det mäktigaste var en vesper i den stor klosterkyrkan (Blåkyrkan)
Det måste ha varit längesedan sådana toner klingade i den kyrkan - man verkligen kände historiens vindslag!
Vi avslutade med medverkan i en högmässa hos Birgittasystrarna i deras nya kyrka.

Vilka möten! Vilka fantastiska människor! Man önskar bara det hade varat längre.
Och fantastiskt föredrag av Anders Piltz om musiken som lovsång.
(Jag kommer att publicera länk till detta senare)
Man går hem stärkt i sin musik och tro.
Även Dagen hade med info om denna helg:

fredag 3 oktober 2008

Herrens humor

Jag hade bestämt möte med en person.
Jag ringde då jag var på plats, men det visade sig att han var sen.
Bra, några fantastiska minuter i den sena men varma höstsolen - kanske lite tid för några dekader?
Nej, inte några dekader - precis hela rosenkransen.
Och jag visste, jag visste att precis när jag avslutade det sista Ave Maria hörde jag min vän ropa.
Man bara ler åt denna humor.