Det svindlande mysteriet i krubban

När man tänker länge på universums oändlighet kan man nästan få svindel. Eller när man tänker på att det finns miljontals galaxer och galaxhopar, ja hur långt du än färdas.Det är för stort för en människa att ta in och greppa!

När man då tänker på det lilla barnet i krubban och att det SAMTIDIGT är skaparen till universum och oändligt större än dess skapelse universum, DÅ svindlar det!

Sverige 1975

Denna låt sjöngs av Agnetha Fältskog 1975
Vad har hänt under dessa dryga 30 år!
Jag tror den skulle vara helt omöjlig idag, men det är en ganska fin text, med en enkel gudsrelation präglad av tacksamhet.


Texten:

Gode Gud, vad är klockan?
Snart halv två.
Jag har somnat vid tv-n igen.
Men tack för filmen, den var bra.
Tack för idag, Herre, Jarl Kulle beundrar jag.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Tusen tack, tack att lunchkön var så kort idag
för då hann jag springa och köpa skorna som jag ville ha.
Tack ska du ha, Herre, dom passar mig riktigt bra.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Jag blev också glad för lappen från vår nya närbutik.
Där du gav mig tips om extrapris på kaffe.

Varje dag sker små under.
Tänk så lätt det är att ta dem för givna,
så lätt, att sitta nöjd och bara ta.
Tack ska du ha Herre, för allt jag har fått idag.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Gode Gud, det är ju sent nu.
Snart halv tre.
Men jag är ju glad det är ju lördag imorrn och jag kan sova hela dan.
Tack ska du ha Herre, nu släcker vi du och jag.
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Himlen är bara en lycka för de heliga

I en av sina predikningar frågade sig den store teologen John Henry Newman varför det är nödvändigt att vara helig för att komma in i himlen. Skulle inte Gud kunna sätta upp en annan måttskala, kanske en med större eftergifter för våra svagheter? Newman svarade: ”Till och med om vi antog att en ohelig människa fick komma till himlen så skulle hon inte vara lycklig där, så det vore ingen nåd för henne att komma in. För himlen handlar om att vara i Guds närvaro och finna glädje i Guds vilja. Där det inte finns sådan glädje kan det inte finnas någon lycka”.
”Himlen är bara en lycka för de heliga”.

Daglig lyckoreflektion

Vilken nåd att få summera varje dag ned ett konstaterande - jag vill inte vara någon annan.
Jag vill inte ha något annat eller göra något annat.
Jag är precis nöjd med den jag är.

Och mest glädje ger familjen och tron.
Att varje dag få leva dagen med Herrens närvaro.

Jag citerar psaltaren psalm.4:
Du ger mig gläje i hjärtat, större än andras när de får säd och vin i överflöd.

Omöjlig musikträff i USA

Jag skrev tidigare om den musikhelg i Vadstena som jag deltog i.

Här är en fin film som beskriver en sex dagar lång katolsk musikträff i USA på Loyola universitetet intill lake Michigan.

Det sägs i filmen, att denna typ av musik av vissa anses omodern och omöjlig. Men man menar istället att det inte är så.
Jag kan bara av egen erfarenhet hålla med.
Att den inte är omöjlig och att den verkligen ligger i tiden.
att den har en förmåga att medverka till och höja den sakrala nivån.
Den är dock lite mer svårtillgänlig, den kräver lite mer - men ger också så mycket mer.

Tack för det initiativet i Vadstena KLN! och vi hoppas på en fortsättning.

Här är USA organisationens hemsida:
http://www.musicasacra.com/

Sommarbilder från Lourdes i decembermörkret

Ni som följde bloggen i somras minns kanske att jag rapporterade från de alternativa världsungdomsdagarna i Lourdes.
Här kan man se lite bilder från dessa.

Om det dyker upp frågor kring vad som visas så ska jag försöka svara.

Resan var i alla fall ett minne för livet, och jag kommer aldrig att glömma salen där vi sov ca 500 personer på golvet, här och här.

Thomas Merton om lycka

Thomas Merton har en otrolig förmåga att formulera viktiga och tänkvärda saker i koncentrat.
Han skriver om lycka:
"En lycka som vi söker bara för oss själva kan aldrig hittas, för en lycka som minskar av att vi delar den är inte tillräckligt stor för att göra oss lyckliga"

En som ser sina medmänniskor

Idag handlade evangeliet om när människosonen kommer tillbaks och skiljer fåren från getterna.
Det fader Josef då sade i predikan var: Jesus frågade inte efter de frommaste utan efter de som hade sett sina medmänniskor och brytt sig om dom.
Hur underbart var de inte att på kyrkkaffet få möte ett av de mest strålande exemplen på detta!
Natasha Andersson var hos oss och berättade och visade om sitt liv och det hon gör nu.
Hon var en polska som föddes i vitryssland 1937. Hon separerades från sina föräldrar och hamnade så småningom i ett tyskt fångläger där hon satt till 1945. Hela uppväxten var misär, svält och ibland misshandel. Hon lovade Gud att om hon överlevde så skulle hon ägna sitt liv åt dom som hade det svårast, speciellt barn.
Hon kom till Sverige i början på 60 talet. När olyckan i Tjernobyl skedde så bestämde hon sig att ta om hand om barn från den trakten. Det har hon nu gjort under tjugo års tid.
Det var helt underbart att höra denna kvinna som helt utan tanke på egen räkning satsade allt på att ordna för dessa barn, barn som hade och har väldigt svåra liv.
On tar emot grupper som är hos henne några veckor och som sedan får med sig lite kläder och annat hem.

Vi borde alltid le!

Vi kristna borde egentligen alltid gå omkring med ett leende.
För egentligen så vet vi (mer än någon annan) att hur stora bekymren ännu ter sig - så är dom små jämfört med den lycka som finns i tron.
I praktiken så har dom flesta och absolut inte jag själv kommit dit än. Men egentligen när man tänker efter så borde det vara så.
Och vi har sett det hos en del helgon.
Det orubbliga lugnet och leendet hos moder Theresa eller Maximilian Kolbe.

Psaltaren - aktuell och personlig

När man läst tidegärden några år så börjar man märka att många andliga rådgivare hade rätt.
Något som tycktes helt omöjligt i början.
De svårtillgängliga och mycket gamla psaltarens ord blir mina egna.
Nästan varje rad uttrycker det jag vill säga just då!
Det kan vara lovprisning, klagan eller glädje.
Men orden är så riktiga och levande så man blir ofta väldigt tagen.
Vissa rader vill man liksom hålla kvar, inte lämna.

Ännu en dold lycka bakom klostrens väggar.

Sann kärlek innebär smärta

När man säger kärlek idag så kan man mena olika saker.
Ofta menar man kärlek mellan ett par eller vad man tycker om att göra eller att äga.

Moder Teresa säger något tänkvärt i detta tal till USA 1994, hon menar att sann kärlek måste göra ont, det innebär ett uppoffrande av något.
"And so it is very important for us to realize that love, to be true, has to hurt. I must be willing to give whatever it takes not to harm other people and, in fact, to do good to them. This requires that I be willing to give until it hurts. Otherwise, there is no true love in me and I bring injustice, not peace, to those around me."

Räcker inte skönheten?

Lyssnar till Allegris Miserere och blir helt tagen.
Vilken musik tron inspirerar till! Och vilka konstverk och vilken arkitektur!
Och vilka liv hos helgonen!
Men den största skönheten är Jesus Kristus själv, vår Herre och Gud - som är och står för en skönhet som vi varken kan förställa oss eller beskåda i detta livet.
Men som man ständigt kan se spåren av i naturen och konsten och hos helgonen.
Att bara meditera kring detta - som saknar spår av motstycke i andra sammanhang.
DET, räcker för mig.

Länk till Allegris Miserere

Varför är det så svårt?

Vi vet att vi får tillbaks tusenfalt för varje minut vi spenderar på bön.
Alltså borde vi be åtminstone en eller ett par timmar varje dag, men ändå hamnar man ofta att göra massa andra ”viktiga saker” och tiden för bön blir lidande.

Vi vet att vi alltid får hjälp när vi ber Herren om det
Men ändå gör vi det ofta inte – utan försöker kämpa och tafatt lösa problemen själva.
Först när det är kris så ber man Herren, som oftast löser problemen fortare än man trott var möjligt.

Vi är stolta och erkänner inte våra fel, utan försöker ofta hitta förklaringar.
Men ändå vet vi att om man går in i en diskussion med en ödmjuk inställning så blir resultatet så mycket bättre.

Historisk körfestival

Jag kommer just tillbaks efter en omtumlande helg.
En katolsk körfestival i Vadstena med över 100 deltagare.
Kanske den första katolska körfestivalen i vårt land?
Körer kom från Gävle, Uppsala, St Eugenia och Domkyrkan i Stockholm, Skövde, Lund.
Dessutom enstaka deltagare från andra ställen.
Det hela leddes av vår utmärkta musikkonsulent i stiftet, Ulf Samuelsson.
Även Anders Ekenberg, Anders Piltz och Elisabeth von Waldstein medverkade.
Det mäktigaste var en vesper i den stor klosterkyrkan (Blåkyrkan)
Det måste ha varit längesedan sådana toner klingade i den kyrkan - man verkligen kände historiens vindslag!
Vi avslutade med medverkan i en högmässa hos Birgittasystrarna i deras nya kyrka.

Vilka möten! Vilka fantastiska människor! Man önskar bara det hade varat längre.
Och fantastiskt föredrag av Anders Piltz om musiken som lovsång.
(Jag kommer att publicera länk till detta senare)
Man går hem stärkt i sin musik och tro.
Även Dagen hade med info om denna helg:

Herrens humor

Jag hade bestämt möte med en person.
Jag ringde då jag var på plats, men det visade sig att han var sen.
Bra, några fantastiska minuter i den sena men varma höstsolen - kanske lite tid för några dekader?
Nej, inte några dekader - precis hela rosenkransen.
Och jag visste, jag visste att precis när jag avslutade det sista Ave Maria hörde jag min vän ropa.
Man bara ler åt denna humor.

Två sorters glädje

Det blev idag tydligt för mig att det finns två sorters glädje.
Och dom verkar och ger helt olika resultat.

Det första är glädjen över att ha presterat något, eller köpt något, eller över en upplevelse som man kanske planerat.
Denna glädje är förutsägbar och tydlig - man vet vad man gläds över, glädjen är nästan målinriktad.

Det andra är en himmelsk eller helig glädje.
Den är spontan och diffus.
Den kan inte planeras men den kan beredas mark för.
Den kan uppstå när man gett något, hjälpt någon eller sett någon bli glad.
Det kan också vara den diffusa glädjen i tron som man egentligen inte kan förklara - den bara finns där.
Den sortens glädje fick jag prov på idag när jag och min fru, som faddrar var med när Johan & Johanna togs upp i katolska kyrkan.
Vi gläds med dom!

Byggprojekt - Herrens medverkan

Vi har nu efter en lång tid köpt och fått nycklarna till ett nytt hus.
Flyttlasset går nästa lördag och en god blogg-granne har lovat hjälpa till. Vad bra med blogg-grannar!
Jag passar på att fixa lite saker före inflyttning, och jag tänkte dela några erfarenheter kring detta.
Det är märkligt hur tydligt stödet från Herren blir i det praktiska. Ibland blir det nästan komiskt - jag märkte i veckan hur mycket nycklar det blev att hålla reda på. Så jag tänkte att det vore bra att ha en sådan där nyckelrem som mina barn har, men det får jag fixa senare....
Vid en hastig visit på jobbet morgonen efter möte jag en jobbarkompis, hon säger: jag har en sak åt dig från den där kunden vi jobbar åt, dom lät trycka upp nyckelremmar med sitt namn............
Man blir stum med ett leende på läpparna vid dessa tillfällen, även i dessa minsta detaljer finns Herrens agerande.

Dock fick jag känna på motsatsen idag.
Efter högmässan skulle jag iväg och lägga in golv, ett undantag nu när det är så bråttom.
Först en kommentar utanför kyrkan, "men du ska väl inte jobba på vilodagen?"
Sedan kom en granne på det nya stället, en äldre kvinna som ser att jag håller på, hon säger "du tänker väl på vilodagen?"
När sedan allt strulade, jag hade fel grejor, för lite av vissa saker m.m.
DÅ gav jag upp - och helgade vilodagen.

Den enda sanna glädjen

Glädjen i tron är:
- Att tryggt sitta ensam framför den som rår över allt, medveten om att ingenting utifrån, ingenting alls kan hindra denna relation.

Glädjen i tron är:
- Att bara vara och veta att man är älskad av den högste.

Glädjen i tron är:
- Att veta att den lycka som finns i det fördolda mötet nu, kommer att ersättas av oändlig lycka i ett möte ansikte mot ansikte.

Glädjen i tron är:
- Att i bönen veta att detta, just detta är det viktigaste jag någonsin gör.

Glädjen i tron är:
- När man ser hur herren aldrig sviker utan ger mer ju mer man litar på honom.

Glädjen i tron är:
- När man inser hur lite alla värdsliga problem betyder, jämfört med detta.

Varför nöjer vi oss aldrig?

Inspirerat av Alexander Solzjenitsyn.
(Hans utmärkta tal på Harvard 1978 finns att läsa här: http://www.camitz.com/text/Solsjenitsyn/Harvardtal.htm )

Varför nöjer vi oss inte med en fungerande bil?
- Nej, vi ska ha något att visa upp, helst lite finare och snabbare än grannen
Varför nöjer vi oss inte med en fungerande mobiltelefon?
- Nej, det ska helst vara en ny varje år med allt mer krystade tillbehör som vi får allt svårare att argumentera för.
Varför nöjer vi oss inte med en semester fokuserad på avkoppling?
- Nej, vi ska åka på exklusiva fjärran turistmål och upplevelser för att kunna berätta om när vi kommer hem.
Varför nöjer vi oss inte med en funktionell bostad?
- Nej, vi ska ha finare exteriör, exklusivare kök och jacuzzi i källaren.
Varför nöjer vi oss inte med den kropp vi har?
- Nej, vi ska hårdträna eller banta eller operera för att passa något upplevt ideal som inte är jag själv.
Varför nöjer vi oss inte med det vi har?
- Nej, vi jämför oss med dom som har mer än vi - och blir missnöjda.

Varför nöjer vi oss faktiskt med att aldrig ha tid?
- Nej, för vi vet inte vad tid är, vi tror att tid är en 25:e timme på dygnet att fylla med aktiviteter.
Nej, tid det är att ha helt oplanerad tråkig tid, för verklig avkoppling och möjlighet till sann reflektion.
Något vi helt glömt bort idag.

Finare, större, dyrare, nyare, snabbare, mer, exklusivare är det som driver oss idag.
Vi har blivit blinda i denna jakt efter värdelösa ting!
Varför lyssnar vi inte på dom som har något vist att säga längre:

”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”
Matt 6:19-21

Varför nöjer vi oss med denna begränsade och futtiga lycka, och som vi vet varar som längst 100 år?
När vi blivit lovade en oändlig lycka som aldrig ska ta slut.

Nyttig och bra mp3 site

Jag vill tipsa om en mycket bra sida med inspelade föredrag(på engelska).
http://catholicaudio.blogspot.com/
Perfekt att tanka MP3-spelaren på resan.
De jag lyssnat på har varit allt från bra till mycket bra.
Jag vill speciellt rekommendera följande två föredrag om bön:
http://stmarthaaff.com/mp3/cs_pr/pray_well.mp3
http://ripple.radiotail.com/740/talk231105.mp3

Kommentera gärna om ni hittar andra att rekommendera.

Loyola - Mässa i omvändelsekapellet

Idag besökte vi Loyola där Ignatius föddes och levde en stor del av sitt liv.
Ignatius grundade Jesuitorden.
Ignatius tillhörde en adlig familj och Loyola hette slottet där han bodde.
Numera har man byggt en byggnad runt slottet ihop med en Basilika.

Först gick vi en vandring genom själva slottet, med en förinspelad engelsk röst.
Att notera, berättaren pekade gång på gång över hur viktigt det var att reflektera kring evangeliet och andliga frågor - så positivt och ovanligt för mig som svensk!

Vi rundvandringen passerar man först de lägre planen med kök och källare, och slutar i det rum dar han fick sin omvändelse och kom att bli en aktiv kristen.

Där firade vi mässan, med en verklighetstrogen staty av Ignatius bredvid, som föreställer det ögonblick där han skadad i sängen fick sin omvändelse.
Vi firade den på svenska med vår präst Josef, runt altaret i en ring.
Det var en mycket stark upplevelse!

Vi fick också veta att vi var den första svenska grupp som besokt slottet i år.

Imorgon åker vi hem till Sverige igen.

Lourdes Dag 5 - San Sebastian

Sista kvällen, avslutas med en Vigilia i den enorma Pius X basilikan.
Fantastisk sång, 3000 ungdomar, en kör, en orkester och en enorm orgel.

Söndag morgon, vi skyndar till högmassan i Pius X basilikan.
Vi har hört att den kommer att bli full. Vilket betyder 25000 personer!

Vi var där en och en halv timme innan, vilket behövdes. Den blev full.
Jag gissar att det var ca 250 präster och mässan leddes av Biskopen från Bordeaux.
Vilket sammanhang!
Att fira mässa med 25000 personer! Och alla fick ta emot eukaristin, Brödet bars fram under offertoriet i procession, vissa bar fulla skålar med oblater på brickor.

Jag tror inte att fler kan fira mässa i samma rum någon annanstans.

Vi avslutar vår resa med att åka till San Sebastian.
Fran denna fantastiska surf och badort vid Atlanten ska vi imorgon besöka Loyola.

Lourdes Dag4

Igår avslutades dagen med olika konserter.
Vi gick på en rockkonsert med bl.a. två oskodda karmelitmunkar!
Det var ett otroligt drag och ungdomarna dansade och njöt.

I morse firade vi mässan vid grottan.
2500 ungdomar.

Sedan gick vi korsvägen uppför berget.
En stenig brant väg i värmen med fullstora bronsfigurer.
Det blev en verklig korsväg!

Ikväll blir det Vigilia i den stora underjordiska basilikan med sändning från WYD i Sydney.

Lourdes Dag 3

Igår fick vi träffa ett par nunnor från ett Clarissekloster.
Dom tar normalt inte emot besök men nu under WYD fick vi chansen.
Det var en äldre nunna och en postulant.
Den äldre nunnan berättade lite om sin väg, och hon gjorde ett mycket starkt intryck på hela gruppen. Hon sa inte många ord men hon lyckades förmedla att där fanns något större.
Hon fullkomligt strålade av lycka hela tiden!

Vi hade sedan en botgudstjänst i den enorma PIUS X basilikan under jord.
Den rymmer mer än 25 000 människor!
Stort intryck gör dom enorma bilderna på helgon och Maria som hänger i öppningarna runt hela kyrkan.
Alla fick tillfälle till bikt i slutet, det var nog 100 präster och köerna med ungdomarna som ville bikt var långa.
Stora rökelsekar bars fram till det enorma altaret i mitten.

Kvällen avslutades med en mässa vid Grottan.

Lourdes dag 2

Skriver från ett alldeles underbart Lourdes.
Det har hänt så mycket det senaste dygnet så det känns som man varit här en vecka!

Igar var det jubileumsdag - 150 år sedan den sista uppenbarelsen, och vi gick i Mariaprocession som avslutades med mässa på planen framför basilikan klockan 23 på kvällen.
Vi var säkert 25 000!
En i vår grupp läste en dekad av rosenkransen på svenska för alla!

Vi sover i en konsertlokal med 500 personer på golvet - liggerunderlag mot liggunderlag, och 10 duschar - det här blir nog en pärs!

I morse var det morgonbön i den stora underjordskyrkan.
Ungdomarna trivs liksom vi ledare.

World Youth Day in Lourdes

Vi är en grupp från St. Lars katolska församling i Uppsala,som åker till WYD i Lourdes på tisdag nästa vecka. Vi är fyra ledare och tolv ungdomar.
Det är en alternativ världsungdoms träff för dom som inte har möjlighet att åka till Sydney.
Här finns lite info:
http://www.lourdes2008.com/en/index.php?option=com_content&task=view&id=69&Itemid=1

Vi kommer sedan att åka vidare till San Sebastian i Spanien och bland annat besöka Loyola där grundaren av Jesuituorden, Ignatius föddes.

Att komma till Lourdes är en mångårig dröm som går i uppfyllelse.
Jag kommer att rapportera......

Klostrens mystik

En person som verkligen kommit att förknippas med mystik är Johannes av korset. Enligt honom så var det genom lyriken som man kunde närma sig det onämnbara. Man bad honom att skriva förklaringar, vilket han motsträvigt gjorde.
Här är en dikt ur Levande kärlekslåga:

Levande kärlekslåga,
som sårar skönt och bränner
min ande djupast in i hjärtegrunden!
Du som ej mer är plåga,
Förtär om lust du känner,
Den väv som höll vår ljuva pakt förbunden!

O sår som bringar hälsa!
O brännjärn som hugsvalar!
O mjuka hand av evighet som flödar
av smekningar som frälsa,
som varje skuld betalar
Och död till liv förvandlar när du dödar!

Hans kanske mest kända verk är Själens dunkla natt, som rör den andliga resan mot det nya och okända i resan mot Gud. Enligt Ian Matthew i ”Gud berör och förvandlar” så ”Vad som uppväger mörkret är ledarens säkerhet” och med Johannes ord: ”och andra ljus ej smycka de blinda steg jag vågar, än de som styr mig och i hjärtat lågar” (Själens dunkla natt strof 3)

mer senare...

Den stora hemligheten

Om en vanlig person stöter på klosterlivet så tänker den säkert, ”vad bortkastat” eller ”vad tråkigt” eller ”dom måste allt vara lite knäppa”.
Men om man tänker lite längre och kanske lyckas komma klosterlivet lite närmare så börjar en annan bild torna upp.
Om man först skulle reflektera kring den leda som man själv kan tänka sig 2 timmar i ett grått väntrum till akuten. Och översätter denna känsla till 12 timmar. Varje dag, varje vecka, varje år…
Då inser man det orimliga, ingen levande varelse kan stå ut.
Alltså måste jag slå bort denna första tanke, att det som för mig ser ut som leda, egentligen är något helt annat.
Sedan när jag möter dessa personer så märker jag hos dom en inneboende lycka och trygghet som jag sällan möter. Dom har något och vet något jag inte förstått eller vet.
Denna ”hemlighet” kommer dom inte att kunna förklara för mig, då det inte finns ord att förklara den med. Men det finns många försök som ger några pusselbitar.
Mer om dessa försök senare…

Kärleken?

Kärleken söks, besjungs och lovordas av nutidsmänniskan.
Men vilken kärlek? En kärlek utan smärta och uppoffringar?
Egentligen så närmar vi oss en motsägelse här. Den egencentrerade och individualistiska västmänniskan söker något den kallar kärlek.
Men kärlek i alla former betyder smärta, uppoffringar och risktagande.

Kärlek mellan två makar är att offra sina egna vägar och sina egna intressen, för att ge plats för den andre. Sedan kommer barnen och ”mitt eget” projekt blir av allt mindre betydelse, nu är det dom som behöver fokus.
Kärlek mellan medmänniskor är alltid ett risktagande, ”om jag försöker hjälpa den personen så kanske han ser mig som påträngande, bäst att låtsas som inget”.
Kärlek mellan vänner är att ta av sin tid och sina resurser till vännen.

Jag har svårt att se fall där kärleken är enkelriktad och utan uppoffringar.
Men är vi medvetna om detta idag? Eller lever vi i en illusion och söker en icke-existerande helt kravlös och smärtfri kärlek?
Det är kanske därför det är så tyst på bussen, så många som tittar bort när någon behöver hjälp, så många barn som ingen vuxen frågar efter, och alla dessa tragiska skilsmässor….

Ett tecken för vår tid.

I söndags erkände Vatikanen officiellt, att jungfru Maria uppenbarat sig för Benoite, en 17 årig fransk flicka i Laus i södra Frankrike.Dessa uppenbarelser ägde rum år 1664 och har varit okända för de flesta i 300 år.Även bland katoliker i frankrike har händelserna fallit i glömska. Maria berättade för Benoite, att platsen skulle vara bortglömd under en lång tid.

Budskapen från Maria var tydligt inriktade på behovet av bikt och botgöring, och Benoite fick också gåvan att se in i själar.

Här är den officiella webplatsen, tyvärr bara på franska:

http://www.notre-dame-du-laus.com/

Här är en bra artikel i the Remnant:

http://www.remnantnewspaper.com/Archives/archive-laus.htm

En annan bra artikel från Clairval:

http://www.clairval.com/lettres/en/2003/07/31/2300703.htm

Att rädda själar

Varför hör man så sällan någon prata om att rädda själar idag? Även inom kyrkan hör man det nästan aldrig. Man kan ofta höra om att hjälpa sjuka, rädda nödlidande, lindra smärta, mätta de hungrande. Vi hör såklart mycket i kyrkan om att rädda själar indirekt.
Men vi hör sällan kyrkans viktigaste uppdrag uttalat i klarspråk, att rädda själar.
Traditionell kristendom har alltid värnat människan, till både kropp och själ, men varför denna försiktighet – förväntas nutidsmänniskan vara för känslig för att kunna höra den verkliga sanningen?
Ignatius av Loyola var i alla fall tydlig på den punkten.
Utdrag ur Princip och Grundval: "Människan är skapad för att prisa Gud, vår Herre, för att visa honom vördnad och tjäna honom och därigenom rädda sin själ"

Husförsäljning

Det har varit lite tyst här ett tag.
Detta mest på grund av att vi håller på att sälja vårat hus.
Vi har nu haft visningar så jag hoppas bli lite mer aktiv framöver.
Stödet från Herren i hela denna process har varit enormt!
Jag sitter här nu efter två visningar med gott resultat, och mest undrar vad som hände.
För ett par veckor sedan så var det oändligt med jobb kvar!

När man ber om hjälp så får man den..........

En konversion som gav frukt

Saliga Moder Maria Elisabeth Hasselblads väg till katolska kyrkan, utdrag ur ”Moder Elisabeth” av Marguerite Tjäder:
-Men så småningom stod det klart för henne, att hon måste besluta sig för något som redan existerade. Det finns helt enkelt ingen fullkomlig religion eller ett fläckfritt de Heligas samfund här på jorden!
Den Heliga Birgitta, som hon hade sett upp till ända sedan barndomen, var en sann dotter av katolska kyrkan. Trots detta hade hon angripit många ofärdiga prelater, ja till och med påvarna, som levde i lyx i Avignon och inte vill återvända till Rom!
Hur skulle denna värld kunna visa uppvisa ett samfund av heliga människor utan inblandning av alla de svaga och syndiga?
Inte ens Kristus själv hade kunnat göra en felfri hjord av sina följeslagare. Judas hade förrått honom. Petrus förnekat honom. Lärjungarna hade bara somnat istället för att stödja sin mästare i hans ångest stund i Getsemane. Och när soldaterna kom för att gripa Jesus, hade de flytt för att rädda sitt eget skinn.
Maria hade väntat sig att finna en hjord av fullkomliga själar hör på jorden…Hur hade hon kunna vara så blind?
Från och med detta stadium i hennes tankegång började Maria från en ny utgångspunkt närma sig tanken på att bli katolik. För första gången kände hon, att denna kyrka kunde erbjuda den religiösa hamn, den andliga gemenskap som hon så länge hade sökt. Plötsligt framstod den för henne som sanningen, den ”hjord”, som skapats av Kristus själv. Från och med nu skulle varje dag utanför dess gemenskap vara en förlust.

Kontraster - rikedom/lycka

Jag vet en person som bor i London och jobbar i finanssektorn på hög nivå, har Mycket pengar och rör sig i de finaste kretsar. Ett liv som dom flesta drömmer om.

Han lämnade London och for till Calcutta ett halvt år och jobbade åt Moder Teresas systrar, bodde på taket och levde som dom. Och hjälpte dessa fattiga.
Det var den bästa tid han haft i sitt liv………

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros

Luk 16:14 - 16:31
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag.
Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord.Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes.
I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida.
Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.
Men Abraham svarade: Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas.
Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.
Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus.
Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.
Abraham sade: De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem
Mannen svarade: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.
Men Abraham sade: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda

Titta på följande omskakande vittnesbörd:
http://www.youtube.com/watch?v=UGpxfoF3SYg

Påskdag – Glädjen!

Man är helt omtumlad efter påsknattens fullständigt gripande liturgi, ja den grep mig redan vid tio års ålder.(se en bra beskrivning i katobs: http://www.katobs.se/ledare_pasqua.htm)
Allt blir starkare kring påsken, smärtan, närvaron och glädjen. Jag tänker på glädjen att ha alla dessa medhjälpare i allt, änglarna, helgonen, Maria och Kristus. Att alltid kunna lita på deras hjälp och närvaro. Jag kan inte låt bli att tänka, att även om vi tog bort det stora hoppet, så skulle detta livet vara mycket mer värt att leva!

Långfredag

Långfredag - och ännu en alldeles levande liturgi i kyrkan. Var och en får knäböja ensam framför korset, kyssa spikarna eller be en kort bön, och hela församlingen väntar.
Det tar tid, lång tid – men det får ta tid. Allting till psalmer från församling och en liten kör.
Man vill inte vara någon annanstans just då.

En liten reflektion – Jesus äskade alla, även sina fiender utan gräns. Var då inte den största smärtan att bli så sårad av de han älskade, lite grann som om man skulle bli misshandlad och till och med döda av ens vänner.

Skärtorsdag

Jag kommer från skärtorsdagen mässa, som inte liknar andra mässor precis som alla mässor under påsken. Vilken gåva med liturgien! Att få vara med och vara delaktig, för delaktig är man, man sjunger, svarar, ber, knäböjer, står och slutligen tar man emot eukaristin.
Ett skärtorsdagstips, läs denna fantastiska text av nobelpristagaren Francois Mauriac, som katobs låtit översätta:
http://www.katobs.se/art_skartorsdag08_meditatio.htm
ps. Jag fick idag en kommentar, han hade läst att man tystade kläpparna i kyrkklockorna under påsken. Han var övertygad att detta gällde hela påsken, och att vi i kyrkan tassade runt och var tysta och nedstämda hela påsken!

Min nyfunna passion (rätt version)

Jag vill berätta om något fantastiskt jag upptäckt! Jag hade väl tidigare hört om kyrkan, men insåg inte vilken skatt som dolde sig i den. Att på söndagen ge sig av och tillbringa tiden med att fira mässa ger mig allt! Det ger mig lugn och frid. Det ger mig styrka för att orka med ännu en vecka. Det ger mig tröst om jag haft det svårt.
Det tar ganska lång tid att komma in i det, och i början så ser man inte så mycket, men då kan man ju bara njuta av friden i kyrkan. Sedan lär man sig och hittar allt fler skatter. Det finns vissa personer som har nästan som ett speciellt sinne och ser Kristus överallt, men alla kan lära sig att se ganska bra. Ibland händer det att man träffar på någon som delar denna passion, men ofta är man ganska ensam. Något inte många känner till är vilket fantastiskt livsmedel Eukaristin är, att den faktiskt kan förlänga livet.
Det mest fantastiska är att det inte bara ger glädje och livskvalitet, utan det ger en mening åt hela livet. Jag berättar för alla jag känner om min upptäckta skatt!

Ordförväxling

Det har skett en ordförväxling i föregående inlägg, ursäkta ;-)
Det ska så klart vara kyrkan och inte svamp, (jag vet inget om svampplockning)
Och genast blev det hela så mycket svårare.
Den föregående texten kan man presentera i vilket sammanhang som helst. Och man kan byta ut svampen mot nästan vad som helst, utom tron och kyrkan.Samtidigt blir texten enbart sann när just detta skrivs, tron och kyrkan.

Vilken paradox!

Min nyfunna passion

Jag vill berätta om något fantastiskt jag upptäckt! Jag hade väl tidigare hört om svampplockning, men insåg inte vilken skatt som dolde sig i det. Att på söndagen ge sig av och tillbringa tiden med att plocka svamp ger mig allt! Det ger mig lugn och frid. Det ger mig styrka för att orka med ännu en vecka. Det ger mig tröst om jag haft det svårt.
Det tar ganska lång tid att komma in i det, och de första gångerna man ger sig ut så ser man inte så mycket, men då kan man ju bara njuta av friden i naturen. Sedan lär man sig och hittar allt fler svampar. Det finns vissa personer som har nästan som ett speciellt sinne och ser svampar överallt, men alla kan lära sig att se ganska bra. Ibland händer det att man träffar på någon som delar denna passion, men ofta är man ganska ensam. Något inte många känner till är vilket fantastiskt livsmedel svampen är, att den faktiskt kan förlänga livet.
Det mest fantastiska är att det inte bara ger glädje och livskvalitet, utan det ger en mening åt hela livet. Jag berättar för alla jag känner om min upptäckta skatt!

Klarsynt om vår blindhet i tid av totalitär materialism

Jag hittade följande klara analys av vårt prekära läge där alla gränser rämnar, långsamt och omärkbart.
Ett citat från texten:

"mankind is presently involved in a worldwide war against the eternal value of the human person"

http://www.lifesitenews.com/ldn/2008/mar/08031407.html

En dold skatt

Ju mer jag lär mig om kyrkan, desto mer häpen blir jag över den enorma skatt som hon oupptäckt bär på. Saker som för oss födda lutheraner är som för en fågelskådare som bara läst böcker att komma till Hornborgasjön.
Och där se tiotusentals fåglar på riktigt!
Allt blir så påtagligt och konkret.
Vi som tidigare byggt vår tro bara på en tvåtusen år gammal bok, möter här en verklighet som med kraft verkar här och nu.
Jag kommer framöver att ur mitt perspektiv skriva lite om några av de skatter jag fått ta lite del av och glädjas åt.
För det stora är att allt detta bär på en sådan glädje!
Det är glädjen att se moder Theresa och hennes systrar helhjärtat ägna sitt liv åt nödlidande.
Det är glädjen i att lära om Karmeliternas förening med Herren i kontemplationen.
Det är glädjen att se tusentals sjuka bli botade i Lourdes källor.
Det är glädjen att se Padre Pio fira mässan med Kristi blödande sår, läsa folks tankar i biktstolen och hjälpa människor på olika plaster oberoende av tid och rum.
Det är glädjen att se Maximilian Kolbe i kärlek och utan bitterhet, ta en annans dödsdom.
Det är glädjen att se alla de heligas oförstörda kroppar, århundraden efter deras död.
Det är glädjen att se alla dessa heliga och deras oförskräckelse inför alla ifrågasättande. Ingen beräkning, Inga dolda motiv utan bara odelat förtroende för Herren.
Här blir det rent av löjligt att ifrågasätta jungfrufödsel och gång på vattnet!

40 års kris

Det kommer en vändpunkt när man närmar sig 40.
Lite olika tidpunkt för olika människor.
Det kallas ofta livskris. Eller 40 års kris. Eller medelålderskris.
Vad det faktiskt handlar om är att en tydlig gräns passeras.
Fram till nu har allt ganska tydligt handlat om framtiden.
När det kommer.... När jag får tiden..... Jag vill bli..... Jag vill sen lära mig....... När jag blir stor så ska jag.....
Och så kan man även tänka i fortsättningen. Men något har hänt nu.
Man har liksom passerat den där tröskeln där en större del av ens aktiva liv ligger bakom en.
Och det känns. Även om det är svårt att ta på och helt förklara känslan.

Lägg sedan till en numera svårförnekad känsla att allt går fortare, dagarna, veckorna, åren snurrar på i en allt snabbare takt.
Och äldre människor är alltid snabba att intyga att den känslan bara kommer att öka. Ja, men bara fram till den dagen man sitter där trött och sjuklig, då äntligen bromsas tiden upp.

Vi människor är ju födda med en drivkraft starkare än alla andra. Hoppet och längtan om framtiden.
Den kan hålla uppe modet på fångar (de som överlevde förintelsen var de som kunde hålla hoppet kvar)
Den får oss att stå ut med tuffa perioder av utbildning eller tuffa jobb, i hopp om att få det lite bättre. (Säsongsarbetande på sockerplantagen)
Den får de sjuka att hoppas på och kämpa för tillfrisknad.
Den får de krigsdrabbade att orka kämpa för sin vardag i hopp om en kommande fred.
Den får Afrikaner att ge sig ut på vansinnigt farliga flykting resor mot Europa.

Men vid 40 kommer verkligen tankarna.
Är detta allt? När kommer lyckan jag längtat efter?

Man börjar fundera vad allt går ut på - Lycka? ja, för det är det väl?
Man inser då livets begränsningar, och att de stunder av sann lycka som man söker, är ganska få och korta.
De där stunderna man kämpat för att få ihop allt, lägga ungarna, boka biljettera eller åka på den där resan. Dessa ger sällen den där Stora lyckan som man ville ha. Lyckan uppstår oftast oväntat och man märker den ofta först efter ett tag, inte när man är mitt uppe i den. Då har man inte tid att reflektera på det sättet. Först efteråt, när man tänker tillbaks - vilket fantastiskt möte det blev - vi fyra den där sommardagen! då var jag lycklig! kan man tänka med glädje. Oftast är det just möten med andra som ger lycka.

Man skakar på huvudet åt den T-shirt man hade när man var runt 30: "Den som har mest prylar när han dör har vunnit!" – hur enfaldig man var då!

En vanlig kristen.

Jag är uppvuxen i en kristen familj, men tappade nästan helt intresset för tron i tonåren. Jag kom tillbaks till tron först när en syster förolyckades.
Sedan har jag långsamt men metodiskt vandrat en trons väg, och lär mig saker hela tiden. Jag har aldrig upplevt att jag varit i närheten av att bli fanatisk, snarare tvärtom. Men det har blivit allt självklarare att tron utan minsta tvekan är det viktigaste och gladaste budskapet vi har.
Därför får självklart tron också prioritet.
Ändock upplever man att man ber för lite, faller för ofta, prioriterar fel, inte är tillräckligt glad etc. Då blir man lite förundrad när man upplevs som extrem, när man själv upplever att man inte ger tron den prioritet som den borde ha.

Ge aldrig upp hoppet om någon!

Jag bär på minnet av en dröm jag hade för flera år sedan.
Det är tydligt för mig vad Herren ville säga med den drömmen – ge inte upp hoppet om någon, dömd aldrig någon på förhand.
I drömmen som utspelar sig i himlen, syns två personer komma mot mig på en trottoar längs ett gult plank.
Det är två pojkar runt tolv år och dom ser ut av att vara ”själsligt nyfödda”.
Dom ger ett väldigt bräckligt och nyfött intryck, och utstrålar en fullständig renhet.
Dessa två är de sista personerna som vi alla väntar på. Jag fick bara se vem en av personerna var, det var Adolf Hitler.

Torsdag – psalm 16

psalm 16 i kompletoriet. Varje ord är vägt på guldvåg och passar precis.

Bevara mig, Gud,
ty jag tar min tillflykt till dig.

Jag säger till Herren: ”Du är ju Herren
för mig finns inget gott utom dig.”

De heliga i landet, de härliga,
endast till dem har jag behag.

Men de som tar sig andra gudar,
de drabbas av svåra plågor.

Jag vill inte offra deras drickoffer av blod
eller ta deras namn på mina läppar.

Herren är min beskärda del och bägare,
du håller mitt öde i dina händer.

En lott har tillfallit mig i ditt ljuvliga land,
ett arv som behagar mig väl.

Jag vill lova Herren, han ger mig råd,
ännu om natten manar mig mitt innersta.

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han är på min högra sida, jag skall inte vackla.

Min själ gläder sig, mitt hjärta fröjdar sig,
även min kropp får bo i trygghet.

Ty du utlämnar mig inte åt dödsriket,
du låter inte din fromme se graven.

Du visar mig livets väg,
inför ditt ansikte finns glädje till fyllest,
ljuvlighet i din högra hand för evigt.

Tobak - Att släppa begär

Jag började snusa när jag var 14 år.
När jag var runt 40 började jag fundera hur mycket detta påverkade mig. När jag insåg hur detta begär styrde över min tillvaro bestämde jag mig för att sluta.

Det anses väldigt svårt att sluta snusa, svårare än att sluta röka.
Jag hade så klart bett Herren vara med i beslutet, och när den utsatta dagen, minuten och slutligen sekunden kom – så slutade jag.
Sedan har jag aldrig funderat över det.
Begäret upphörde fullständigt vid den tidpunkten!
När jag tänker på det så är det overkligt, det ska inte gå lätt – men ändå.
Självklart så kom några tuffa nätter när nikotinet gick ur kroppen, men inget sug, ingenting!

Att jobba för Herren

När man så småningom bestämt sig för att jobba för Herren så märks det. Ja det är egentligen inte så konstigt, det är ju inte vilken arbetsgivare som helst ;-)
Men det är ändå märkligt för en vanlig människa se hur saker och ting faller på plats. Hur det mesta oftast går………lätt faktiskt! Ja, även det som man väntar sig ska vara tungt.

”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt” Matt 11:30

Frågor som växer till svar

Varför berättade ingen:
Att mässan som förr kunde kännas lång och tråkig, nu alltid är veckans höjdpunkt.

Varför berättade ingen:
Att ett troget äktenskap inte leder till att man tröttnar på varandra, utan på sikt ger nya dimensioner och en förälskelse som inte minskar i intensitet, utan snarare ökar med tiden.

Varför berättade ingen:
Att den dagliga bönen faktiskt blir dagens höjdpunkt och största glädje.

Varför berättade ingen:
Att helgonens biografier är berättelser som vida överstiger de mest fantastiska påhittade historier. Samt att dessa personligheter överglänser påhittade superhjältar men med den skillnaden att de faktiskt har hänt och att få känner till dom.

Varför berättade ingen:
Att glädjen i tron faktiskt överstiger alla annan glädje man finner utanför tron.

Varför berättade ingen:
Att den dagliga rosenkransen ger dagarna en större frid och verkligen gör skillnad.

Varför berättade ingen:
Att meningen med livet inte är en öppen fråga utan ett svar, utan att meningen är att växa i relation till vår Herre och skapare.

Varför berättade ingen:
Att tanken på döden som tidigare skapade ångest, nu snarare får en att känna frid och längtan.

Helgfrid

Återigen helg och ovärderlig oplanerad tid. Att varje vecka tillsammans få två dagars lugn, utan en massa saker som måste göras och passas, det känns som en stor gåva. Att vara tillsammans i ro, att äta i ro samt besöka mässan tillsammans, är den oas som ger krafter för veckans alla måsten.

Skrämmande verklighet i koncentrat

Öppna denna och klicka på day.
På var tredje födsel går det en abort.
Ca. 130.000 aborter om dagen!

http://www.poodwaddle.com/worldclock.swf

En levande tro

Ibland när man hör människor prata om den Kristna tron så tycks man mena det som hände för 2000 år sedan.
Det och inget annat.
Men det Kristna livet är i högsta grad levande just nu.

Ingenstans blir det så tydligt som hos helgonen.
Dessa personer som i olika grad redan lever med ena benet i evigheten.

De kontemplativa, som med sin bön och nära kontakt med Herren, förmedlar djupet i bönen, som Johannes av Korset och Terese av Avila.

Det finns de aktiva som ser rakt in i människohjärtat, och som säger och gör det som människor behöver höra, som Padre Pio.

Det finns de uppoffrande som utan tanke på sig själv gör insatser för människor i nöd,
som Maximilian Kolbe och Moder Teresa.

Hos dessa personer syns ofta inga begränsningar, dom står liksom utanför fysikens lagar.

Något gemensamt för all dessa - trots problem, är deras lojalitet mot kyrkan.
Allt detta vittnar för kyrkan och att hon är av Gud.

Tidsandan - att kunna närma sig det andliga

Vi upplever att vi lever i en upplyst tid. En tid som på alla plan står över äldre tider. Men när det gäller den andliga nivån så står de flesta nutidsmänniskor på en lägre nivå än våra förfäder.

Vi märker det när vi försöker meditera eller be eller kanske åker på en reträtt. Tankar snurrar hela tiden, vi har ingen vana att mentalt stänga av, för att kunna öppna oss för den andliga dimensionen.

Har inte detta påverkat människans syn på det andliga?
Dom flesta människor idag lever i ett sådant tempo och brus, så den andligt dimensionen verkar så avlägsen, ja faktiskt helt orimlig.

En haltande liknelse:
Om man har befunnit sig i ett mörkt rum en längre tid, så börjar man faktiskt se saker. Om man berättar detta för någon utanför, och ber dom att komma in så ser dom inte det jag ser direkt. Om dom inte har tålamod att vänta, så lämnar dom rummet utan att ha sett och kanske inte tro på vad jag berättat.

Om man frågar munkar eller nunnor i ett kloster så behövs tålamod och övning för att nå vidare i det andliga livet. Om man inte alls ger sig något av den tiden så kommer man heller inte att närma sig det andliga. Då kommer man också att se på det andliga med en rationell och kritisk blick.

Trons skönhet

När man levat ett kristet liv ett tag, med bön, mässor, musik och andlig läsning så upptäcker man en ”ny dimension” eller ett ”nytt sinne.”
Detta ”nya sinne” reagerar på skönheten i det heliga.
Det kan vara musik, men ännu oftare handlingar hos heliga personer eller tacksamhet i bönen.
Man dras till denna skönhet som har en speciell ”smak” eller ”doft.”
Det är väl en smak eller doft av herren man förnimmer i dessa sammanhang!

Livets höjdpunkter

Man sitter där vid havet, med fantastiskt umgänge, vacker musik, gott vin och god mat, och tittar på en bedårande utsikt.
Man har sett fram emot denna resa med alla vännerna länge.
Det är detta man lever för.
Livet blir aldrig bättre än så här.

Det kan också vara en idrottsprestation, man står där och tar emot guldet man kämpat hela livet för. Detta ÄR ögonblicket, livets höjdpunkt.

Och hur fantastiska dessa ögonblick än är, så är dom inte oändligt fantastiska.
Och dom tar fort slut.

Om man ser och upplever allt med trons ögon, så finns det alltid något utöver detta.
Något oändligt fantastiskt och något som aldrig tar slut.
Att leva med vissheten i tron är den största lyckan!

Att leva i Guds närvaro

Jag läser Broder Lorens, "Att leva i Guds närvaro"
Denna enkla broder som visade sådan kärlek och ödmjukhet i allt han gjorde, och som visade sig ha oanade insikter om stora frågor.

Jag läser: "Eftersom hans enda hjälpmedel att närma sig Gud vara att göra allt av kärlek till honom, var det honom likgiltigt om han sysslade med en sak eller annan, bara han gjorde det för Guds skull." "Han visste att ju mer det som han gjorde stod i motsats till hans naturliga böjelse, (vilja) desto större förtjänst rymdes det i den kärlek, som fick honom att offra sin gärning åt Gud."

Hela hans liv tycks genomsyrat av denna insikt, i arbete, motgångar och sjukdomar.

Tron - att våga pröva

Om man visste en hemsida där man kunde få välja sin lycka, om dess resurser inte heller någonsin tog slut - skulle man då inte skicka länken till alla sina vänner?
Om man fann en plats i skogen där man kunde plocka bär, svamp och en massa andra underbara saker som ingen sett - året runt, och det kom mer ju mer man plockade, skulle man då inte berätta det?
Om man hittade en liten obetydlig dörr där man kom in till en helt annan värld, där andra lagar gällde, och som fick vår värld att tyckas enkel och enfaldig, skulle man då kunna låta bli att berätta?

Problemet med dessa ställen är att det inte är lätt att se rikedomarna första gången, inte andra eller tredje gången heller. Så man vet redan på förhand att de flesta kommer att ge upp. För de flesta verkar det vare sig troligt eller rationellt att det skulle kunna vara på riktigt. Den som kommer med nyheterna har nog fantiserat, inbillat sig allt eller bara missuppfattat.Få vill ens pröva, det är inte många som för en stund lägger undan sin skepticism, och kostar på sig en enda liten ansträngning. Och ändå kan människor lida i flera år för att få ihop till lite guld! Men de skatter vi pratar om här får guld att verka som gråsten.

Tron och hoppet

När livet är motigt så är glädjen i tron lite som en avsats.
Man kommer aldrig riktigt ända ner.

Också när allt är på topp så finns den där avsatsen där, med en visshet att den sanna glädjen inte kan nås i detta livet.

Denna avsats är det vi kristna kallar hoppet.

Hoppet om ett fulländat liv hos Herren.

Alla knän skall böjas

Vi hör och läser: "att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden "
Vilken glädje finns inte i dessa ord!
Ja, detta representerar målet, det verkliga och eviga målet.
När man mediterar kring denna text så drabbas man av tankar som: kärlek, vördnad, upphöjdhet, slutgiltighet och glädje.

Att tänka sig in i att tillsammans med hela mänskligheten långsamt falla på knä för det oemotståndliga. Det som man idag med våra begränsade sinnen bara får tänka sig, skall då göras med Herren fullt synlig och med sinnen som vi idag inte kan föreställa oss!