Att be för de avlidna

Vi katoliker har en tradition att be för de avlidna.
Vi uppmanas till detta både från kyrkan och helgonen.
Vi tror också att dessa böner är mycket värdefulla.
Själv ber jag ofta för mina döda vänner precis som för de levande.

Vi borde kanske dela med oss av denna tradition, det kanske inte längre är så kontroversiellt bland andra kristna.

Irrationellt beteende

Jag och min fru Cecilia pratade lite om hur saker och vanor ändrats sedan vi flyttade i september.
Ett stort plus är att TV:n hamnat i källaren, vilket gör att vi nästan aldrig ser på den. (5 ggr sedan september)
En annan bra sak för mig är att jag alltid går eller cyklar på vardagarna, aldrig bilåkning som förut.

Vi började sedan reflektera över en del saker kring tid och hur vi ser på den.
Nästan alla tycker idag att ett stort eller till och med deras största problem är att tiden inte räcker till.
Samtidigt så lägger dom flesta stor energi på att:
Köpa semesterresor, Skaffa TV-spel och datorer, skaffa allt fler kanaler, ta hem ALL världens musik, skaffa multimedia och hemmabioanläggningar, köpa träningskort och träningsutrustning, skaffa fritidshus eller båt, etc. etc.

Detta när vi egenligen redan sagt att vad vi helst vill ha är mer tid - inte något som tar tid.
Det är något som inte stämmer här!
Det är faktiskt en motsägelse.

Var finns nyckeln att förstå detta stora och egentligen irrationella beteendet?

Jag tror att en sak kan vara själva idén med konsumtionssamhället, som går ut på att vi aldrig ska vara nöjda med något – men går vi alla på det i så hög grad?