Sann kärlek innebär smärta

När man säger kärlek idag så kan man mena olika saker.
Ofta menar man kärlek mellan ett par eller vad man tycker om att göra eller att äga.

Moder Teresa säger något tänkvärt i detta tal till USA 1994, hon menar att sann kärlek måste göra ont, det innebär ett uppoffrande av något.
"And so it is very important for us to realize that love, to be true, has to hurt. I must be willing to give whatever it takes not to harm other people and, in fact, to do good to them. This requires that I be willing to give until it hurts. Otherwise, there is no true love in me and I bring injustice, not peace, to those around me."

Räcker inte skönheten?

Lyssnar till Allegris Miserere och blir helt tagen.
Vilken musik tron inspirerar till! Och vilka konstverk och vilken arkitektur!
Och vilka liv hos helgonen!
Men den största skönheten är Jesus Kristus själv, vår Herre och Gud - som är och står för en skönhet som vi varken kan förställa oss eller beskåda i detta livet.
Men som man ständigt kan se spåren av i naturen och konsten och hos helgonen.
Att bara meditera kring detta - som saknar spår av motstycke i andra sammanhang.
DET, räcker för mig.

Länk till Allegris Miserere

Varför är det så svårt?

Vi vet att vi får tillbaks tusenfalt för varje minut vi spenderar på bön.
Alltså borde vi be åtminstone en eller ett par timmar varje dag, men ändå hamnar man ofta att göra massa andra ”viktiga saker” och tiden för bön blir lidande.

Vi vet att vi alltid får hjälp när vi ber Herren om det
Men ändå gör vi det ofta inte – utan försöker kämpa och tafatt lösa problemen själva.
Först när det är kris så ber man Herren, som oftast löser problemen fortare än man trott var möjligt.

Vi är stolta och erkänner inte våra fel, utan försöker ofta hitta förklaringar.
Men ändå vet vi att om man går in i en diskussion med en ödmjuk inställning så blir resultatet så mycket bättre.

Historisk körfestival

Jag kommer just tillbaks efter en omtumlande helg.
En katolsk körfestival i Vadstena med över 100 deltagare.
Kanske den första katolska körfestivalen i vårt land?
Körer kom från Gävle, Uppsala, St Eugenia och Domkyrkan i Stockholm, Skövde, Lund.
Dessutom enstaka deltagare från andra ställen.
Det hela leddes av vår utmärkta musikkonsulent i stiftet, Ulf Samuelsson.
Även Anders Ekenberg, Anders Piltz och Elisabeth von Waldstein medverkade.
Det mäktigaste var en vesper i den stor klosterkyrkan (Blåkyrkan)
Det måste ha varit längesedan sådana toner klingade i den kyrkan - man verkligen kände historiens vindslag!
Vi avslutade med medverkan i en högmässa hos Birgittasystrarna i deras nya kyrka.

Vilka möten! Vilka fantastiska människor! Man önskar bara det hade varat längre.
Och fantastiskt föredrag av Anders Piltz om musiken som lovsång.
(Jag kommer att publicera länk till detta senare)
Man går hem stärkt i sin musik och tro.
Även Dagen hade med info om denna helg:

Herrens humor

Jag hade bestämt möte med en person.
Jag ringde då jag var på plats, men det visade sig att han var sen.
Bra, några fantastiska minuter i den sena men varma höstsolen - kanske lite tid för några dekader?
Nej, inte några dekader - precis hela rosenkransen.
Och jag visste, jag visste att precis när jag avslutade det sista Ave Maria hörde jag min vän ropa.
Man bara ler åt denna humor.

Två sorters glädje

Det blev idag tydligt för mig att det finns två sorters glädje.
Och dom verkar och ger helt olika resultat.

Det första är glädjen över att ha presterat något, eller köpt något, eller över en upplevelse som man kanske planerat.
Denna glädje är förutsägbar och tydlig - man vet vad man gläds över, glädjen är nästan målinriktad.

Det andra är en himmelsk eller helig glädje.
Den är spontan och diffus.
Den kan inte planeras men den kan beredas mark för.
Den kan uppstå när man gett något, hjälpt någon eller sett någon bli glad.
Det kan också vara den diffusa glädjen i tron som man egentligen inte kan förklara - den bara finns där.
Den sortens glädje fick jag prov på idag när jag och min fru, som faddrar var med när Johan & Johanna togs upp i katolska kyrkan.
Vi gläds med dom!

Byggprojekt - Herrens medverkan

Vi har nu efter en lång tid köpt och fått nycklarna till ett nytt hus.
Flyttlasset går nästa lördag och en god blogg-granne har lovat hjälpa till. Vad bra med blogg-grannar!
Jag passar på att fixa lite saker före inflyttning, och jag tänkte dela några erfarenheter kring detta.
Det är märkligt hur tydligt stödet från Herren blir i det praktiska. Ibland blir det nästan komiskt - jag märkte i veckan hur mycket nycklar det blev att hålla reda på. Så jag tänkte att det vore bra att ha en sådan där nyckelrem som mina barn har, men det får jag fixa senare....
Vid en hastig visit på jobbet morgonen efter möte jag en jobbarkompis, hon säger: jag har en sak åt dig från den där kunden vi jobbar åt, dom lät trycka upp nyckelremmar med sitt namn............
Man blir stum med ett leende på läpparna vid dessa tillfällen, även i dessa minsta detaljer finns Herrens agerande.

Dock fick jag känna på motsatsen idag.
Efter högmässan skulle jag iväg och lägga in golv, ett undantag nu när det är så bråttom.
Först en kommentar utanför kyrkan, "men du ska väl inte jobba på vilodagen?"
Sedan kom en granne på det nya stället, en äldre kvinna som ser att jag håller på, hon säger "du tänker väl på vilodagen?"
När sedan allt strulade, jag hade fel grejor, för lite av vissa saker m.m.
DÅ gav jag upp - och helgade vilodagen.