Jag läser om salig Pier Giorgio Frasatti i "An ordinary Christian".
Vilken modell för dagens unga!
Han älskade att vara med sina vänner, sporta och att klättra i bergen alltid med ett leende på sina läppar.
Han kämpade med skolan och hade föräldrar som ofta bråkade.
Han levde i en överklassfamilj där fadern drev en liberal tidning och var politiker.
Han dog år 1925, bara 24 år gammal av polio.
Vid hans begravning kom inte bara de väntade utan också folk från arbetarkvarteren, de mest utslagna fattigaste och sjuka.
Det visade sig att han under många år hjälpt alla dessa på olika sätt.
Först då förstod hans familj vem han var, denne son som var så udda och så svår att förstå. Denne son som ofta beskrevs som ”duger inte till nånting” eller ”våran käre tafatta pojke”
Först då började dom ana att dom levat med ett helgon.
söndag 1 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar