Det är lätt att tvivla på kraften av bön.
Att be om hjälp med ett problem eller när man står inför ett svårt val.
Det kan också vara att bli av med en dålig vana eller en synd.
Men ändå är bönen så avgörande!
Ibland blir det nästan komiskt, det är nästan som att trycka på en önskeknapp.
Vi borde utnyttja detta oftare!
Och jag är övertygad att om en icketroende på fullt allvar skulle ”prova på att tro” genom att be om något så skulle Herren inte vara sen att agera. Detta förutsatt att man ber om något som är gott och bra.
En erfarenhet jag har är att när vi ber om att bli befriade från laster så kan Herren skapa ett vacuum där lasten tidigare fanns. Det är som om lasten inte funnits och den har suddats ut ur ens medvetande! En annan liknelse är att det blir som ett grått, disigt och ointressant område som man liksom inte längre kan titta in i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bön är ett 'livsmedel'. Genom bönen får själen näring. Den begärande bönen som du skriver om, är god i sig, men bön är mer än så. Bön är att vara med Gud som är vår bäste vän, att som Maria sitta vid Jesu fötter och i tystnad lyssna till Honom. Bön är att drivas ut ur sin egen bekvämlighet för att göra Hans vilja. Bönen är den helige Andes andning i ditt inre, ett samtal inom den heliga Treenigheten där du får delta. Anden ber i dig med ordlösa suckar.
Det har skrivits många vackra böcker om bön, mina fattiga ord är ingenting, men utan bön finns inget riktigt kristet liv.
Du har blivit utmanad!
http://katolskmamma.blogspot.com/2009/05/mina-svar-pa-utmaningen.html
Teja, tackar,
Jag ska fundera och återkommer...
Skicka en kommentar