Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Små reflektioner om glädjen i tron
Om mig
arkiv
-
▼
09
(47)
-
▼
maj
(12)
- Vad är himlen?
- Katoliker kom hem!
- Magnus Nyman på EWTN
- Den oerhörda styrkan i rosenkransen
- Jag ber rosenkransen, gör du?
- Påvens pilgrimsresa i bilder
- Varför handlar människan mot bättre vetande?
- Längtan...
- Hoppet!
- Tron - gissning eller förtroende
- Att be om hjälp
- Därför vill vi, med änglarna och alla dina Heliga...
-
▼
maj
(12)
8 kommentarer:
Jag älskar Rosenkransen.
Jag tycker mycket om Lilla Therese´s Roesnkransbön för prästerna.
Hon hade en särskild hängivenhet att bedja mycket för våra präster, något som vi alla borde göra.
Alltför sällan, tyvärr. Jag har aldrig riktigt kommit in i det meditativa, som den är tänkt att leda in i. Lite för ordrik. Men många upplever ju stor välsignelse, när de ber rosenkransen.
Ylva
Ja, också för sällan...men jag har två rosenkransar hemma och jag ber Hell Maria varje kväll..
Anders, det håller jag med om.
Jsg brukar säga till mina barn att det näst viktigaste yrket är läkarna, men prästerna är viktigast!
Ylva & Jonas,
Jag försöker be den varje dag.
Jag lyckas inte alltid.
Men den ger stor välsignelse!
Den skapar en sorts närvar med Guds moder Maria.
Jag ber rosenkransen alldeles för sällan, men den skänker en oerhörd förtröstan och glädje. Kanske just för att jag upplever den som ganska "kämpig" att ta sig igenom, det krävs något av mig. Just repetitionen ger en viss torka, en viss uttråkad känsla, som är mycket välgörande att offra till Herren! Vi har gemensam rosenkransbön i församlingen varje tisdag, vilket också är nådegivande. När vi blivit fyllda i Mässan, så fortsätter vi vila i nåden genom att be Vår Fru om stöd.
Låt oss heller inte glömma att rosenkransen är ett mäktigt vapen mot fienden, som ständigt vandrar runt för att få makt över själar. När jag har varit som mest frestad har rosenkransen ofta varit en räddning. Med Padre Pio får vi säga: "Bring me my weapon! Bring me my Rosary!"
Youtubeklippet var riktigt fint. Vi (inkl. jag) borde vara stoltare över vår katolska tro och alla gåvor som Vår Moder Kyrkan ger oss och ge hopp till människor om det eviga livet.
Allt gott!
Tack Hilaron, ett exempel på styrkan ser du i nästa post.
Jag gillade också klippet, alla dessa ungdomar - de utstrålar en positiv styrka!
Jag älskar rosenkransen! Just den repetativa karaktären gör att man 'idisslar' bönen och blir kvar i den en längre tid. Orden leder djupare, leder till en rofylld vila i bönen som öppnar hjärtat för Guds närvaro genom Maria, hon som är syndares tillflykt, de sjukas hälsa och de bedrövades tröst. Per Mariam ad Jesum!
Peter: Det var väldigt roligt att du också upptäckt den historien! Jag såg den på en av mina favoritbloggar: Standing on my head och blev återigen stärkt i min tro. Även om det kanske kan låta lite vidskepligt att bli stärkt av sådana historier, som det alltid finns en massa invändningar mot, så tror jag att Gud ger oss såna små "boosters" till och från när det är kämpigt och då är det ju fånigt att slänga bort en sån gåva. Ungefär som att slänga bort den enkla, lite skeva pärlplatta som ens syskon har gjort åt en.
Herren skänker oss ständigt ammunition, så låt oss använda den! :) Dags att sätta tillbaka "militans" i "Ecclesia militans". :)
Allt gott!
Skicka en kommentar