Vi kristna måste förtydliga vad vi menar när vi säger att vi ”tror” på Gud och Kristus.
Jag tror att många utifrån ser det som att vi önskar, gissar eller hoppas att Gud finns.
Och visst det ett uns sanning i detta, att vi ännu inte vet så mycket om Gud, men Guds existens är det inte frågan om, i alla fall inte för dom flesta.
Man skulle kunna likna det lite med en vän i fängelse.
Varje kväll smyger du till det lilla gallerfönstret för ett samtal.
Du har aldrig sett din vän men trots att han sitter i fängelse så är din vän väldigt inflytelserik så han kan lösa många problem som du ber honom om.
Om någon efter flera år frågade dig om din vän så skulle du kunna berätta en del saker om honom.
Du skulle också kunna bekräfta hur din vän flera gånger löst problem som du bett honom om.
Men du skulle inte kunna berätta hur din vän ser ut, hur din vän rör sig och allt du känner om din vän är sådant din vän valt att berätta för dig.
Men du skulle aldrig ifrågasätta din väns existens!
Efter många år med ett aktivt böneliv så är jag helt överväldigad av Guds handlande.
Ibland utdraget över långa perioder men också ibland blixtsnabbt – så man häpnar!
Alltid när man tittar tillbaks så inser man med vilken varsam hand Herren lotsat sin ofta förvirrade tjänare och själ och anpassat sig till den mognad man hade just då.
Vad lyckliga vi är och vilken outsinnlig skapare vi har!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Håller helt med!
Hej Peter!
Jag har följt din blogg ett tag och måste säga att jag förvånas över djupet i dina inlägg nästan varje gång jag läser något, men det här var nog bland det bästa och rent av betraktar jag det som ett bönesvar. :)
Tack för att du skriver!
Laudetur Jesus Christus!
Att tro är att hålla något för att vara sant. Vad är det vi håller för att vara sant när vi tror på Gud? Det är det som Kristus lärt Kyrkan och som Kyrkan bevarat, formulerat i ord och fört vidare i 2000 år. Vår tro som katoliker är Kyrkans tro.
Mycket tänktvärt och bra att påminna sig själv om ibland, speciellt när det känns som om man har svårt att sätta ord på tron.
Ett stort tack förresten även för de senaste inläggen. Insåg att jag inte varit så duktig på att kommentera, men som Hilaron sa - djupet i dem är stort. Tack!
Teija: Ja, detta är en del av tron. Att ha en ortodox uppfattning av vem Jesus Kristus är, vem Gud är och hur Han verkar i sin Kyrka. Men tro är också förtroende, tillit, relation. När jag tror på någon så är det för att jag har förtroende för att det han eller hon säger. "Jag tror på en, helig, katolsk och apostolisk Kyrka." innebär ju inte enbart att jag tror att en sådan existerar utan också att jag har förtroende för Henne och för att Hon är vägledd av den Helige Ande och därmed har auktoritet över alla döpta. Det är denna del av tron som jag tycker Peter har fångat mycket väl i sitt inlägg!
Allt gott!
Tack för alla fina kommentarer och kloka inlägg!
Hilaron, jag håller med.
Jag brukar jämföra faith och belive, två engelska ord för tro. som används ihop med Gud, men som har olika betydelse.
När man pratar om faith, så är det just tilliten man menar men också som Teija säger tron.
Lite som om man säger om sina barn : "jag tror på mina barn" så menar man både tilliten till dom(att dom t.ex väljer det goda) men även att man tror på vad dom säger (att dom inte ljuger).
Förutom all beröm från ovanstående, så kan jag tillägga att denna blogg botat huvudvärk! Den befriande effekten upplevde jag efter att ha läst ett lika befriande inlägg.
För mig är tro en livsnödvändighet, som att andas. Utan Kristus skulle jag ha gått under. Utan Kristus går jag under.
Han har gett mig livet.
Skicka en kommentar