torsdag 29 april 2010

Min käre vän Bela

Jag fick idag besked att min vän Bela just dött.
Vi träffades då och då, egentligen alldeles för sällan.
Han var kyrkomusiker i katolska kyrkan precis som jag.
Vi lärde känna varandra under en tvåårig utbildning 02-04 och har då och då träffats efter detta.
Vi träffades nu i helgen i domkyrkan på söder i Stockholm. Vi tog ett hastigt avsked i lördags när jag skyndade mig hem för att träffa familj och släkt för att fira min och min sons födelsedag. Det var typiskt för Bela, att trots att jag gick mitt under en sångrepetition, ville ändå just han ta ett riktigt avsked - en kram och hans typiska varma handslag.

Bela mötte en hel del motgångar, men han tog alltid dessa med förvånansvärt stor ro.
Han var den som alltid hade tid, alltid ville träffas och umgås, alltid lyssnande och berättade. Han led av en stroke som bland annat tagit en del av hans syn men han tog också detta med ro.

Ofta blev det Bela som hamnade vid pianot framåt småtimmarna, han var en fantastisk jazzpianist och spelade helst utan noter.

Jag kommer att sakna honom otroligt – men jag vet att han har det bra nu, när den himmelska orkestern fått ett välbehövligt tillskott. Han är den som kommer att slå in musiken, på sitt speciella sätt att knäppa med fingrarna – som är så typiskt för vår kära Bela!

Uppdatering:
Jag hittade ett klipp på YouTube där Bela spelar piano

1 kommentar:

Teija sa...

Må han vila i frid...