En som ser sina medmänniskor

Idag handlade evangeliet om när människosonen kommer tillbaks och skiljer fåren från getterna.
Det fader Josef då sade i predikan var: Jesus frågade inte efter de frommaste utan efter de som hade sett sina medmänniskor och brytt sig om dom.
Hur underbart var de inte att på kyrkkaffet få möte ett av de mest strålande exemplen på detta!
Natasha Andersson var hos oss och berättade och visade om sitt liv och det hon gör nu.
Hon var en polska som föddes i vitryssland 1937. Hon separerades från sina föräldrar och hamnade så småningom i ett tyskt fångläger där hon satt till 1945. Hela uppväxten var misär, svält och ibland misshandel. Hon lovade Gud att om hon överlevde så skulle hon ägna sitt liv åt dom som hade det svårast, speciellt barn.
Hon kom till Sverige i början på 60 talet. När olyckan i Tjernobyl skedde så bestämde hon sig att ta om hand om barn från den trakten. Det har hon nu gjort under tjugo års tid.
Det var helt underbart att höra denna kvinna som helt utan tanke på egen räkning satsade allt på att ordna för dessa barn, barn som hade och har väldigt svåra liv.
On tar emot grupper som är hos henne några veckor och som sedan får med sig lite kläder och annat hem.