När man läst tidegärden några år så börjar man märka att många andliga rådgivare hade rätt.
Något som tycktes helt omöjligt i början.
De svårtillgängliga och mycket gamla psaltarens ord blir mina egna.
Nästan varje rad uttrycker det jag vill säga just då!
Det kan vara lovprisning, klagan eller glädje.
Men orden är så riktiga och levande så man blir ofta väldigt tagen.
Vissa rader vill man liksom hålla kvar, inte lämna.
Ännu en dold lycka bakom klostrens väggar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
:-) Håller med helt!
Ja, Psaltaren är verkligen en bok att leva med. Där finns ord för alla livets tillfällen och de nöts in i själen på något vis när man ber tidegärden dagligen under en lång tid. Att få be Psaltaren tillsammans med hela Kyrkan är en verklig gåva.
Fantastiskt att dela denna ganska okända skatt som tidegärden varit i vårat lutherska land.
Vi får tillsammans hjälpa till att sprida den!
Märker detsamma om Toran och profeterna. När man ser hur fäderna läser dessa skrifter, hur detaljer som t ex Jakobs brottning, har direkt betydelse för mig själv - helt underbart. Eller Elias när han lämnar civilisationen för att få dö och ängeln komemr...
Skicka en kommentar