Handlar inte kristen mognad om att våga visa sin svaghet?
Vi är alla svaga ur de flesta aspekter och inför Gud är vi människor så svaga så en jämförelse blir närmast löjlig.
Men ändå så försöker vi VERKA starka, mot våra medmänniskor och mot Gud.
Vi ska klara oss själva, lösa problem, vara starka, hålla fanan högt osv.
Men detta stoppar ofta möjlighet till utbyte och hjälp.
Den som VERKAR stark är ingen idè att hälpa eller resonera med - den har redan allt klart för sig.
Jag tror att man också stoppar möjligheten mot Gud genom en sådan hållning.
Det är en väldigt vuxen egenskap att alltid VERKA stark och det är väl därför Herren sade:
"För att komma till mitt rike så måste man bli som ett barn"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En av våra präster brukar tala om just detta, att den som tror sig vara stark inte behöver en frälsare. Den starke vill klara sig själv. Sedan brukar han fråga oss om vi behöver en frälsare. Jag gör det. Jag tillhör de svaga som faller och misslyckas, men i svagheten gläder jag mig, som Paulus, för då kan Gud vara stark i mig.
Peter, du har ett meddelande på min blogg!
http://katolskmamma.blogspot.com/2009/03/och-lotten-foll-pa.html
Amen!
Skicka en kommentar