Jag hade bestämt möte med en person.
Jag ringde då jag var på plats, men det visade sig att han var sen.
Bra, några fantastiska minuter i den sena men varma höstsolen - kanske lite tid för några dekader?
Nej, inte några dekader - precis hela rosenkransen.
Och jag visste, jag visste att precis när jag avslutade det sista Ave Maria hörde jag min vän ropa.
Man bara ler åt denna humor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Väntetid är en gåva från Gud för att vi ska be lite extra! Jag kallar det för mikropausbön och har skrivit ett inlägg om det på min blogg, www.katolskmamma.blogspot.com. Tyvärr är man ibland glömsk och blir irriterad av väntandet och suckar i stället för att be. Vi faller och reser oss, faller och reser oss...
Skicka en kommentar