Vi vet att vi får tillbaks tusenfalt för varje minut vi spenderar på bön.
Alltså borde vi be åtminstone en eller ett par timmar varje dag, men ändå hamnar man ofta att göra massa andra ”viktiga saker” och tiden för bön blir lidande.
Vi vet att vi alltid får hjälp när vi ber Herren om det
Men ändå gör vi det ofta inte – utan försöker kämpa och tafatt lösa problemen själva.
Först när det är kris så ber man Herren, som oftast löser problemen fortare än man trott var möjligt.
Vi är stolta och erkänner inte våra fel, utan försöker ofta hitta förklaringar.
Men ändå vet vi att om man går in i en diskussion med en ödmjuk inställning så blir resultatet så mycket bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Känner helt klart igen mig... Kanske är den gamla beprövade varianten med tideböner (eller andra böner på bestämda tider) ändå inte så dum.
En modern variant skulle kanske vara att lägga in det i mobilen så att man får en påminnelse nu och då (vid lämpliga tidpunkter såklart) att det är dags att be. Eller?
Johanna, du har skrivit precis det jag tänkt skriva! Ett tecken på att det är ett gott råd? Jag som har jobbet hemma har lagt in en påminnelse om fikapaus 9.30, så varför inte bön också. Klockan 9 är den helige Andes timme enligt boken Mina Rosenkransböner. Kl 15 är Barmhärtighetens timme, den tid då Jesus dog för oss. Klockan 6, 12 och 18 är det Angelus.
Bönen hjälper oss också att komma ner på jorden, lida en del, lite till det du skriver i sista meningen, ödmjukhet. samtidigt är det stor njutning på ett annat sätt.
Ett hårt nödvändigt jobb, allt som allt.
Ja, är det inte fantastiskt.
När man väljer det lite jobbigare, att väljs Herren - så får man alltid tillbaks hundrafallt!
Det med påminnelse kan nog vara bra - speciellt på jobbbet.
Jag kanske ska lägga in en (eller två) daglig påminnelse i outlook att be en bön.
Tackar!
Skicka en kommentar