En dold skatt

Ju mer jag lär mig om kyrkan, desto mer häpen blir jag över den enorma skatt som hon oupptäckt bär på. Saker som för oss födda lutheraner är som för en fågelskådare som bara läst böcker att komma till Hornborgasjön.
Och där se tiotusentals fåglar på riktigt!
Allt blir så påtagligt och konkret.
Vi som tidigare byggt vår tro bara på en tvåtusen år gammal bok, möter här en verklighet som med kraft verkar här och nu.
Jag kommer framöver att ur mitt perspektiv skriva lite om några av de skatter jag fått ta lite del av och glädjas åt.
För det stora är att allt detta bär på en sådan glädje!
Det är glädjen att se moder Theresa och hennes systrar helhjärtat ägna sitt liv åt nödlidande.
Det är glädjen i att lära om Karmeliternas förening med Herren i kontemplationen.
Det är glädjen att se tusentals sjuka bli botade i Lourdes källor.
Det är glädjen att se Padre Pio fira mässan med Kristi blödande sår, läsa folks tankar i biktstolen och hjälpa människor på olika plaster oberoende av tid och rum.
Det är glädjen att se Maximilian Kolbe i kärlek och utan bitterhet, ta en annans dödsdom.
Det är glädjen att se alla de heligas oförstörda kroppar, århundraden efter deras död.
Det är glädjen att se alla dessa heliga och deras oförskräckelse inför alla ifrågasättande. Ingen beräkning, Inga dolda motiv utan bara odelat förtroende för Herren.
Här blir det rent av löjligt att ifrågasätta jungfrufödsel och gång på vattnet!