onsdag 19 mars 2008

Min nyfunna passion (rätt version)

Jag vill berätta om något fantastiskt jag upptäckt! Jag hade väl tidigare hört om kyrkan, men insåg inte vilken skatt som dolde sig i den. Att på söndagen ge sig av och tillbringa tiden med att fira mässa ger mig allt! Det ger mig lugn och frid. Det ger mig styrka för att orka med ännu en vecka. Det ger mig tröst om jag haft det svårt.
Det tar ganska lång tid att komma in i det, och i början så ser man inte så mycket, men då kan man ju bara njuta av friden i kyrkan. Sedan lär man sig och hittar allt fler skatter. Det finns vissa personer som har nästan som ett speciellt sinne och ser Kristus överallt, men alla kan lära sig att se ganska bra. Ibland händer det att man träffar på någon som delar denna passion, men ofta är man ganska ensam. Något inte många känner till är vilket fantastiskt livsmedel Eukaristin är, att den faktiskt kan förlänga livet.
Det mest fantastiska är att det inte bara ger glädje och livskvalitet, utan det ger en mening åt hela livet. Jag berättar för alla jag känner om min upptäckta skatt!

4 kommentarer:

Johanna G sa...

Borde ha anat att det var något galet med förra versionen. Om inte annat så kan ju "söndag" vara ett ganska starkt kodord, iaf tillräckligt starkt för att en kristen ska kunna uttryda det. *skäms*
/Johanna G

Peter Wiberg sa...

Nej, jag borde *skämmas* som luras så. Men avsikten var att visa paradoxen. Det är ok i vilket sammanhang som helst, att prata om sin passion, eller sitt intresse - bara det inte är tron.
Jag kan inte låta bli att finna det märkligt.

Johanna G sa...

Livet är fyllt med märkligheter.
Än märkligare blir det att det är helt okej att prata om att man håller på med yoga och meditation, spår i kort eller jag-vet-inte-riktigt-vad-för-konstigheter-som-en-del-hittar-på-av-"religiöst"/"semireligiöst"-ursprung, men inte seriös, överlåten, livsförvandlande tro. Det är ungefär som om man har något jättestort handikapp som ingen vågar påpeka eller prata om i rädsla för att man ska förvandlas till något gråtande/hysterisk monster... Tänk dig t.ex. hur folk reagerar på människor i rullstol - det är liksom som om man inte riktigt vill se eller pratar om den, utan bara stirrar och sen förnekar att man gör det. Ungefär så verkar folk som är djupt religiösa behandlas.
/Johanna G

RUDIE sa...

:D Jeg ble også grunnlurt! Jätteroligt! ;)