Långfredag - och ännu en alldeles levande liturgi i kyrkan. Var och en får knäböja ensam framför korset, kyssa spikarna eller be en kort bön, och hela församlingen väntar.
Det tar tid, lång tid – men det får ta tid. Allting till psalmer från församling och en liten kör.
Man vill inte vara någon annanstans just då.
En liten reflektion – Jesus äskade alla, även sina fiender utan gräns. Var då inte den största smärtan att bli så sårad av de han älskade, lite grann som om man skulle bli misshandlad och till och med döda av ens vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar